Man brukar väl säga att det är ett svenskt fenomen, att ingen vågar sticka ut, eller stå för något som inte majoriteten godkänner. Men troligtvis är det snarare en allmänmänsklig egenskap. Den bekvämaste vägen är ju för det mesta att försöka ligga lågt för att undvika konflikter.
Hur populärt det kristna budskapet är varierar ifrån tid till plats. Ibland välkomnas det med öppna armar och ibland hatas och förföljs det. Frågan är hur den troende förhåller sig när vindarna vänder. Paulus skriver så här i sitt brev till Timoteus:
Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst. – 2 Timothy 4:1-5 (SFB)
Att stå upp för evangelium har i perioder varit sammankopplat med förföljelse och lidande. Trots att det är ett kärlekens budskap har hatet emot det lett till att de som predikar det fått sätta livet till. Så är det inte i Sverige idag. Här kan man bli kallad ovetenskaplig, sagobokstroende, fundamentalist, sekterist, eller liknande, eller kanske förlora en facebookvänskap. Men oftast inte mycket mer. Men ändå viker vi oss lättare än de som haft mycket mer på spel.
Men sanningen är det som gör människan fri, och är något sant när alla håller med så är det inte mindre sant för att ingen gör det. Alla kommer inte att hålla med. Men det uppdrag vi fått är att vara frimodiga och uthålliga ändå. För många kommer också att ta emot.
Vi är ljuset på berget. Och oavsett vad världen för tillfället själv tror om det är det är vad den behöver.
Bra sagt!
Tycker det är svårt att proklamera de goda nyheterna just nu. Inte för att de är svårt att få kritik och mothugg utan för den totala likgiltighelten man möts från västerländska människor som är nöjda med vad de har fast de är tomma, hungriga och ensamma.
Ett stort problem är att folk idag är så stressade och härjade (som får utan en herde) och skyndar sig från ett till annat som små zombier. De har svårt att ta emot kärlek och har hjärntvättats att tro att all sanning är subjektiv. Jesus talar om de fyra jordar. Det är få idag som har en ”jord” som tar emot.
Vi kan svara om de frågar. Vi kan tala om de vill lyssna. Och vi skall predika ”Himmelriket är nära!” oavsett. Men det tas mycket sällan emot idag. Deras hån av evangeliet är endast en reflex utifrån den likgiltigheten de upplever allmänt inför livets stora frågor för att de har berövats mening med livet bortom lustan. Att en kärleksfull Gud skulle kunna finnas är ofattbar – endast den som är född på nytt kan se Guds rike.
“To what can I compare this generation? They are like children sitting in the marketplaces and calling out to others: “ ‘We played the pipe for you, and you did not dance; we sang a dirge, and you did not mourn.’
Matthew 11:16-17
Att fyllas med Herrens Ande så pass mycket att folk känner, ser och upplever Honom mitt ibland dem är vårt enda hopp att komma förbi hindren till att kunna förmedla det undret som frälsning genom Jesus är.
Och du o jag har den npden att kunna att med musiken sjunga och spela förbi barriären med.?
Jag håller med ovan kommentar..svårt att ens hitta en mottaglig ”jord” att så i. Vi är så stressade, och lämnar inte så mkt tid till reflektion i vår livsstil. Sanningen är ju lika sann, som sagt, men hur ska vi få den att ”slå rot”? Tänker på hur man i den tidigare väckelsen, när Sverige höll på att supa ner sig, adresserade superiet tillsammans med omvändelsen. Det skapade en bättre mark för evangelium då, och spridningen blev större och mer solid.
Kanske kan vi hitta nycklar att låsa upp det som utestänger i vår tid och lära oss leva med mer eftertanke. De som stannar upp idag är ju ofta de som drabbas av nån form av kris. Synd att vår livsstil ibland tar oss dit…..bara lite tankar..
Roligt med lite feedback! 🙂 Jag tänker att ibland får man bara (på det sätt man upplever passar) dela evangelium utan att förvänta sig så mycket. Man bara kastar ut utsädet så får Gud ta hand om resten, och kanske någon annan sedan skörda. Och givetvis ändå behandla människor vänligt, oberoende av vad de väljer att göra med det de fått. Det handlar ju för oss så klart om att ha ett genuint intresse för människors väl, men i slutändan kan människor bara ta ett eget beslut, som jag inte kan ändra på. Det kan man bli ledsen över, men samtidigt finns det de som vill ta emot, och de som först inte ville men sedan efteråt tar emot. Jag tycker det verkar på Jesus som att han flera gånger säger ”vill man inte så måste man inte”. Kärleken till människor ska ju vara en stor drivkraft, men också lydnaden; att göra det för att han sagt det. Då kan man ju i alla fall känna lite glädje i att man då gjort det, även om människor valt att inte ta emot. Det är ju som sagt något jag i slutändan tyvärr ändå inte kan styra över, hur mycket jag än skulle önska det.
…och så tror jag också det är viktigt hur man gör det som du säger Elisabeth men Jesus var ju verkligen full av Guds Ande och övernaturlig kraft men ändå vände många sig bort. Jag tänker att om de gjorde så då kommer vi nog också uppleva det.