Älskar, älskar inte…

Ibland är det komplicerat i kyrkan. Ena stunden säger man att Gud älskar oss ovillkorligt som vi är, och nästa stund att Gud vill ändra på en massa saker hos oss.

Det beror på att man syftar på olika saker. Guds kärlek till oss är så stor att vi inte kan omfatta den. Så stor att bibeln säger att Gud är kärlek. Hela hans person omfattas av kärlek. Kärlek till oss. Och hans son. Och alla föräldrar vet att barnen är det dyraste man har. Därför är det faktum att Gud ger sin son som lösen för vår räddning ett av de stora bevisen att Gud verkligen älskar oss.
När vi ser på oss själva ser vi otillräcklighet på så många områden. Och eftersom världen är hård och kall och all kärlek vi möter på olika sätt villkorad så tror vi att Gud är likadan. Men så är det inte. Jag behöver inte leva upp till hans kärlek. Jag behöver inte vara någonting. För att vara älskad av Gud räcker det med att jag är den jag är, en människa. För han älskar mig mitt i min ofullkomlighet, bräcklighet och synd.

Men Gud vill inte lämna mig där. Och Guds kärlek förändrar oss och det är också hans syfte. Han vill att jag ska bli lik honom. Full av kärlek. För det är jag inte. Istället är min själviskhet ett stor problem, för mig och för andra. Och hans kärlek till mig blir inte alls på samma sätt besvarad från mig till honom. Och det vill han såklart ändra på. Dessutom vill han, inte minst för min egen skull, förändra mina destruktiva beteenden. När jag söker fylla min evighetslängtan med surrogat som ständigt lämnar mig uppgiven och törstig. Han vill lära mig att den ursprungliga källan till all lycka finns hos honom.

Men fortfarande behöver jag komma ihåg att han älskar mig mitt i min själviskhet, för hans kärlek är inte beroende av vad jag gjort eller gör. Därför kan jag vila i trygghet i hans kärlek, för den kommer inte att svalna eller förändras, och istället låta mig förändras av den.
För när vi förstår att han älskar oss förändras allt. Då förstår vi att det han säger åt oss att göra eller inte göra inte beror på att han är missunnsam, snål eller vill göra livet svårt för oss, utan för att han vill hjälpa oss att växa och låta oss få uppleva djupgående frid. Och faktiskt bli en tillgång för andra människor, en reservoar av Guds kärlek till andra.

I min världsbild verkar en av de saker denna värld ropar efter vara just kärlek. Att vara älskad, önskad. Och Gud är svaret. Att han skapade oss var ingen olyckshändelse. Han är den enda som kan fylla det omättliga behov vi har.

Men det innebär också en kapitulation. För han känner oss bättre än vi själva gör och vet vad som är bäst för oss. Han ger oss inte alltid det vi ber om, men istället det vi behöver. Det innebär en dödsprocess där jag symboliskt får begrava min gamla identitet, min själviskhet och synd, för att uppstå till ett nytt liv tillsammans med honom. En väg han förberedde för oss för två tusen år sedan.

Och just dödsprocessen, eller korset, är den del av Jesus budskap där vägen delar sig. Ett budskap som inte alla kan acceptera. Gud kärlek till oss förändras inte oavsett vad vi gör med korset, men för oss är skillnaden liv eller död. För Jesus död och uppståndelse är Guds verktyg för världens räddning. Där bar Jesus världens och vår själviskhet, hat, kärlekslöshet och synd och tog den skuld som vilade över oss för att kunna frikänna oss. Och när vi accepterar och tar emot det är vi inte längre bara älskade utav Gud utan också frikända och fläckfria inför honom. Förkastar vi däremot korset har Gud ingen mer räddning att erbjuda och vi är hemfallna till att själva ta konsekvensen för vår skuld, varje kärlekslöst ord och varje handling. För lika brinnande varm som hans kärlek är till oss, lika stort är hans hat mot synden eftersom synd i praktiken är kärlekens motpol och helt emot Guds egen person och natur.

Så Guds kärlek till oss, precis där vi är som människor, kan inte vara större, och det ger oss hopp om att vi alltid är välkomna hos Gud. Samtidigt får kärleken konsekvenser för oss. Den förändrar och ger oss viljan att följa och lyda honom för vi vet att han vet bäst och vill det verkligt bästa för oss!

Lämna ett svar