En av de saker som är fascinerande med Jesus är att han aldrig predikade något som han inte själv praktiserade. När han sa: ”älska era fiender” var det också så han själv levde. På så sätt kan man också se vad han menade med vad han sa.
Jesus bad mitt i grav smärta på korset Gud att förlåta hans mördare och det är ju ofattbart, men just det kanske kan vara svårt att också relatera till. På senaste tiden har jag istället tänkt på Jesus relation till Judas. De umgicks ju så gott som dagligen i ca tre år och liknar kanske lite mer något vi skulle kunna känna igen.
Det står att Jesus från början visste vem Judas var, att han inte trodde. Jesus visste också innan det skedde att det var han som skulle förråda och utlämna honom. Han visste att Judas var falsk. Ändå var han ända in i det sista med i Jesus närmaste krets. Judas fick ta hand om gruppens ekonomi, Jesus försåg honom med mat och tvättade hans fötter precis som han gjorde med de andra. Han talade inte illa om honom. Han hintade inte för någon annan, förrän det precis var dags, att Judas planerade att utlämna honom. Och även då så diskret att inte alla förstod vad han menade. Ändå visste Jesus vad som profeterats, att Judas aldrig skulle låta Jesus utsträckta hand eller något av det han gjorde för honom skulle förändra honom.
Det fanns inga rationella skäl att visa Judas någon kärlek, den skulle aldrig besvaras, men ändå gjorde Jesus det. Han visade vad han menade när han sa att vi ska älska våra fiender. Det måste ha varit en av de saker som sen satt djupa avtryck i resten av Jesus lärjungar, att Jesus behandlade mannen som skickade honom i döden så.
Uppmaningen att älska sina fiender är på ett sätt provocerande och man kan kanske fortfarande fundera hur det ska uttryckas i praktiken i olika situationer, men självklart har det först och främst har med hjärtat att göra. Och man inser snart att man behöver Guds hjälp om man ska klara det! Men som Jesus visade är Gud full av den kärleken och ber man honom om det kan han fylla hjärtat med den också, så att jag kan behandla mina fiender som han behandlade sina!
Samtidigt förmedlar Jesus behandling av Judas också hopp. I de mörka stunder då vi tvivlar på om Gud verkligen kan älska oss kan vi påminna oss om att Jesus till och med älskade den som utlämnade honom till att mördas. Då kan ditt och mitt svek aldrig vara så djupt att han inte har en utsträckt hand till försoning om vi vill ta emot den!
”Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er.
Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem.
…gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda.
Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.”
Luk 6:27-28, 35-36
Joh 6:64, Mark 6:43, Joh 13:12, Joh 12:6, Rom 5:5,7-8