”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” – Joh 6:35
Jesus sa inte: ”kom till mig ni som är mätta”.
När magen är tom kommer hungerkänslorna. Det låter ju självklart men det säger också nåt om den andliga verkligheten: Det är när vi inte ätit oss mätta på annat som Gud har ett tomt kärl att fylla.
För vår andliga hunger är egentligen det bästa vi har och det som ger Gud tillfälle att fylla oss. Den kan upplevas som en gnagande odefinierad och frusrerande längtan, som vi lätt misstar för annat, men när vi vänder oss till Gud med den, inte nöjer oss med mindre, och väljer bort annan ’snabbmat’ som snabbt gör oss hungriga igen, har han lovat att visa oss var vi kan finna mat och dryck som verkligen mättar vår längtan.
”Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd, era inkomster för det som inte kan mätta? Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat.” – Isaiah 55:2
Jesus lärde oss att matfasta och att fasta är ett bra sätt att säga till Gud och sig själv: jag tänker inte låta fysisk mat och dryck fylla den plats som bara Gud kan fylla. Överkonsumtion av alla dess slag är en av de saker vi lätt tar till när det i själv verket är vår ande som hungrar. Tex mat eller godis och snacks är i grunden gudagåvor men kan lätt bli något vi försöker ersätta vår känsla av otillfredställelse med när vår ande ropar efter något djupare. Fastan lämnar oss hungriga i längtan och väntan på att Gud ska få mätta det innersta.
”Saliga är ni som hungrar, ni ska bli mättade” – Luk 6:21
Att befinna sig i ett tillstånd av hunger låter ju som något negativt men är i andens värld en ”salig” känsla vi ska vårda. För den leder oss närmare och närmare det dukade bord med mat som slutgiltigt kan mätta vår hunger.
Alla hungrar inte. Alla törstar inte. Jesus ropar efter dem som gör det. Flertalet man delar Jesus med hungrar och törstar efter att greppa tag i livets mening men inte efter rättfärdigheten som Gud erbjuder genom sin Son.
Jag kan bli förtvivlad över hur folk som är full av huvudkunskap men vill behålla kontrollen och sätta sig ”över” bibelord och tolka dem till sina egna syften kan erbjudas levande vattnet men ändå tacka nej. De törstar ju inte som samaritiska kvinnan gjorde.
Igår blev det så tydligt med ett par Jehovas Vittnen som jag blivit god vän med. De bär både två på sjukdomar och kämpar med depressioner, stress mm. På grund av deras doktriner vägrar de få förbön i tro om att allt sånt är trolldom. De tolkar Bibeln utifrån deras ”glasögon”. Hellre tror de på en lögn – att Jesu verk är slut och t.o.m skriver om bibelord i deras översättning för att få dem att passa in i deras världsuppfattning. Hellre fortsätta vara sjuka än att törsta efter rättfärdigheten och upprättelsen som kommer genom tro.
Min man och jag upplever dagligen hur Guds verkar och helar. Vi vet att Jesus skulle lätt hela dem men de vill inte. Det är som det står i Ordet ”“Jerusalem, Jerusalem, you who kill the prophets and stone those sent to you, how often I have longed to gather your children together, as a hen gathers her chicks under her wings, and you were not willing.”
Luke 13:34 NIV Jag ber ändå för dem och jag gråter.
Jesus ropar ut till dem som hungrar och törstar och förvånas över dem som har tro. Jag måste lära mig att sluta bli förtvivlad över att folk inte törstar och när människor inte har tro. Men erbjudandet om levande vatten går ut över alla- även den som kryper på alla fyra i en andlig öken och kryper hellre mot en hägring i fjärran än att dricka av ett riktigt gott glas levande vatten med Helig Ande Power isbitar i.