”Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det.
Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.” – Joh 15:7-8
Vad drömmer vi om? Om vi fick önska vad som helst som skulle slå in, vad skulle det vara? Jesu ord till lärjungarna säger oss några olika saker: Att besvarade böner måste vila på det faktum att vi förblir i honom och hans ord i oss, att vi blir hans lärjungar. Det som händer med oss då är att vår vilja mer och mer blir ett med hans. Hans drömmar blir våra drömmar. Våra böner blir i korthet ”ske Din vilja på jorden som i himmelen”. Där harmoni råder. Ingen fiendskap eller själviskhet. Vår längtan blir hans längtan: Upprättade, förvandlade människoliv, att han ska bli känd för den övernaturlige och gode Gud han är, hans fridsrikes utbredande.
Den här världen gavs av Gud till människan för att hon skulle lägga den under sig. Det våra böner gör är att i respons till det bjuda in honom i den värld han gett oss. ”Låt ditt rike komma”. Varför ser vi inte mer av de saker vi önskar? Kanske beror det på, som Jakob i sitt brev säger, att vi inte ber. Och när vi ber så handlar det om oväsentliga, temporära saker. Och kanske det i sin tur beror på att vi inte förblir i honom, spenderar tid med honom.
Bön är inte att tvinga Gud att göra saker som han egentligen inte vill. Det är att samarbeta med honom. Att som ambassadörer för hans rike dra ner de välsignelser i sin omgivning som han redan förberett för dem som ber honom om dem. Man kan fråga sig varför Gud inte bara ger oss det vi upplever att vi behöver utan att vi måste be om det. Men i tiden i gemenskap i bön till honom och i hans ord lär vi också känna honom. Och hans rike och goda vilja får fäste även i våra hjärtan.