En framtid och ett hopp

”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.” - Jer 29:11

Ibland när livet tar oss igenom tuffa saker, sånt vi inte förstår eller ser någon mening med är det lätt att vi glömmer att hålla fast vid hoppet. Hoppet om vad Gud sagt om oss, vad han tänkt för oss och hur han ser på oss.

Gud tar oss inte alltid ur svåra passager, men han finns alltid där och han har alltid en plan. Det som gör hela skillnaden är att lita på det. Då får resan en mening. Kanske är det en tid av ödmjukande eller fostran av vår karaktär, eller att han vill lära oss att strida och bli starkare.

Men oavsett har han inte glömt oss. Och så länge Gud låter oss vara kvar på på jorden har han ett specifikt syfte med det. Att hålla fast vid det gör oss hoppfulla om vad Gud har framför oss. Hans tankar är ”fridens tankar och inte ofärdens, för att ge er en framtid och ett hopp.”

Andens folk

”My speech and my message were not in plausible words of wisdom, but in demonstration of the Spirit and of power, so that your faith might not rest in the wisdom of men but in the power of God.” - 1 Cor 2:4-5

Kristendomens spridning över världen med början i Jerusalem på 30-talet genom personer som Paulus berodde inte i första hand på att det var en ny lära som lät tilltalande för det intellektuella tänkandet. Det romerska riket var på många sätt format av grekiskt kunskapssökande. Men evangeliums kärna är inte baserat på mänsklig visdom utan på Guds kraft.

När hela Jerusalem på pingstdagen stod helt förundrade berodde det på att något övernaturligt hade hänt. De hörde människor flytande prata språk som de egentligen inte kunde. Och människor flockades kring apostlarna för att de såg människor som varit förlamade helt friska genom deras händer.

Författarna av Nya Testamentet uppmanar på många ställen till att vara ”ivriga att söka” och ”ta emot”, att ”blåsa liv i” och att ”tjäna varandra med de nådegåvor” Gud gett dem som tror på honom. Gåvorna är ”manifestationer” på att Gud verkligen bor ibland dem som tror. En kristendom utan det övernaturliga saknar ett av de tydligaste bevisen på att Gud är närvarande. Samtidigt är det gåvor som inte baseras hur ”heliga” vi är. Och därför finns inget att vänta på när det handlar om att ta emot det Gud lägger framför oss. Gud kommer i samarbete med oss att fortsätta jobba på vår karaktär, men han vill samtidigt att hans övernaturliga kraft ska verka i och igenom oss ifrån dag ett i vår kristna vandring.

Skapad för att ära

”Jag är HERREN, det är mitt namn.
Jag ger inte min ära åt någon annan
eller mitt lov åt avgudabilder.” - Jes 42:8

Lucifer var troligtvis en av himmelens vackraste skapelser. Han beskrivs som en ”mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet.” Om någon kunde bjuda upp till jämförelse så var det han. Men allt var gåvor från Gud. Och istället för att ge Gud äran för vad han fått började han beundra sig själv och söka sin egen ära.

Ingen människa kan nog jämföra sig med Lucifers gåvor. Men ändå har vi också fallenheten att använda det vi fått för att upphöja oss själva istället för honom som skapat oss till dem vi är. Våra olika gåvor är reflektioner av hur kreativ och mångfacetterad Gud är. Och när vi lever för människors beundran flyttar vi blickarna från en fullkomlig, evig Gud till ofullkomliga, timliga människor.

Gud har inga problem med att välsigna oss med beundransvärda gåvor, både fysiska och andliga eller till och med att upphöja oss. Problemet uppstår när vi glömmer varifrån det kommer. Han är ”alla goda gåvors givare”, men hans skapelses ära är reserverad för ingen annan än honom själv. Bara han är värd den. Han ger den inte åt någon annan. När Gud är Gud för oss, det är då vi når vårt verkliga syfte och kan blomstra i sanningen om vilka vi är, till hans ära. 👆🏻✨

”Vem har förstått Herrens sinne?
Eller vem har varit hans rådgivare?
Eller vem har gett honom något först
så att han måste betala igen?
Av honom, genom honom och till honom är allting. Hans är äran i evighet. Amen.” - Rom 11:34-36

Biblisk framgångsteologi

”Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem växte kraftigt.” Apg 6:7a

Jesus hade tolv lärjungar. Alla skulle tränas för att med den Helige Andes hjälp ta över uppdraget att sprida Guds rike när Jesus lämnat jorden. Men även om de ingick i historiens mest priviligierade lärjungateam; där Jesus själv var läraren, diskuterade de ändå vem som var störst i gruppen.

I Bibelns olika kontexter var ekonomiskt välstånd också en indikation på Guds erkännande. Det är ett arv vi till viss del också fått med oss. Men för många av de Jesus konfronterade hade deras rikedom blivit en avgud.

Ju mer man ser lärjungarnas arbete efter pingstdagen så är det tydligt att de inte längre mätte personlig framgång i eventuella roller eller ekonomiska tillgångar. Det var funktioner och medel som skulle underlätta arbetet men inte längre vad de sökte för sakens skull.

Frågan de ställde sig var: Hade Guds ord haft framgång? Hade människor kommit till tro? Blev människor helade? Befriade från destruktiva liv, från syndens slaveri på olika områden? Hade människor tagit till sig Guds ord, tagit vara på det och börjat älska och leva det?

När vår egen upplevelse av framgång mäts i dessa saker då blir livet inte ett jagande efter eget erkännande eller överflöd utan ett med mycket djupare mål och mening. Som ekar in i evigheten.

Sanningens ljus

”Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa”, lyder ett av de tio budorden Mose fick av Gud på berget Sinai.

– Vad är pålitligt och sant, är en av de stora frågorna idag. – Vad av det vi hör, ser eller läser kan vi lita på längre? Men det är egentligen en logisk konsekvens av att vi efter årtionden av resonerande landat i att sanning är något subjektivt. ”Det är sant om det är sant för dig”. Och nu finns också de tekniska hjälpmedlen att skapa sig den verklighetsbild man själv föredrar.

Men sanningen är inte en känsla eller en uppfattning. Det åttonde budet är en reflektion av Guds eget väsen och natur. – Jag är Sanningen, sa Jesus. Gud kan inte ljuga. Ordet han gav Mose gäller oss personligen, men också oss som mänsklighet. Om vi värderar sanning högt kommer vi till slut nå fram till svaren på våra frågor. Men i ett tomrum utan honom kommer lögnen att regera. Och mörka krafter som vill vår ofärd trivas.

Budorden kan viftas bort som banala levnadsregler som vi inte behöver förhålla oss till idag, men de är fundament och principer som vårt land en gång byggdes på och som civilisationer vilat på sedan urminnes tider. Det är när dessa börjar fallera som också civilisationer fallerar. Vi kan inte forcera någon annan men vi kan själva välja att leva i sanning. Sanningen kommer ofta med ett pris. Men det är också sanningen som sätter oss fria.

Bered väg för Herren

”För prästens läppar ska bevara kunskap,  och man ska hämta undervisning från hans mun, eftersom han är en budbärare från Herren Sebaot. - Mal 2:7

I GTs sista bok Malaki står en man som skulle förbereda för Jesu ankomst flera gånger i fokus. Han skulle ”göra stigarna jämna”, ”bereda vägen” och ”vända fädernas hjärtan till barnen och barnens till fäderna”. Hans namn var Johannes, barn till leviter och prästson.

I Nya testamentet kallas alla de kristna för präster. ”Ett heligt, kungligt prästerskap”. Och prästernas roll är som tidigare att genom kunskap om vem Jesus är bereda vägen för honom i människors hjärtan. Som ett ljus i en mörk värld eller som stjärnan som visade herdarna vägen till frälsaren.

– Hur ska de tro om ingen predikar, frågar sig Paulus. Ord säger inte allt, men utan ord växer heller inte förståelsen. – Gå ut, sa Jesus, och lär dem vad jag lärt er. Berätta det här för hela världen. Givetvis i handling, men också i ord. Bered väg för honom, så att han sen kan visa vem han är och göra det bara han kan göra.

”Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.” - 1 Pet 2:9

Att uppfylla lagen, ett liv i kärlek

”…och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta.” - Matt 24:12

Det här är Jesu ord om vad som kommer känneteckna tiden innan han kommer tillbaka.

Man skulle kunna tro att legalism är den största utmaningen för kyrkor att hålla sig borta ifrån idag. Kyrkan har historiskt i olika perioder tenderat att fokusera mer på yttre saker än förändring som börjar inifrån. Men Jesus säger att i den sista tiden är det istället laglösheten som kommer växa och till slut dominera.

Ett vanligt missförstånd då som nu är att Jesus kom för att avskaffa lagen. Men Jesu problem med de lag- och skriftlärda var inte att de lärde ut lagen, utan att de var hycklare. De levde inte som de lärde. – Gör vad de säger, sa han, men inte vad de gör.

Jesus kunde lagen minst lika bra som de skriftlärda. Men han praktiserade den också. Och egentligen är det inte konstigt att Jesus höll den högt. Och det här är nyckeln: Summan av lagens budskap, säger Jesus, är kärleken. – Att ”älska Herren, och sin nästa som sig själv”. Och det är han tydlig med i sin bergspredikan, som citatet ovan kommer ifrån, att det också gäller oss. Att vi ska leva som han levde.

Det är också därför Jesus ställer laglöshet och kärlekslöshet i direkt relation till varandra. Lagen är inte till för mig utan för att min omgivning ska ha det bra.

De flesta inser förr eller senare att vi har stora brister på det här området. Men vi inser förhoppningsvis också att det inte är lagen det är fel på utan att vi är i behov av hjälp. Det är, för att ta en bild, inte spegeln det är fel på om vi upptäcker att vi är smutsiga framför den. Den visar oss bara vårt tillstånd. Och det, säger Paulus, är också lagens syfte.

– Att peka mot honom som både kan tvätta bort det som varit och genom sin Ande fylla oss med den kärlek vi saknar för att våra liv mer och mer ska bli lika hans. En välsignelse både för Gud och de vi har omkring oss.

”Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden”. - Rom 8:4

Dagligt bröd för idag

”Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han lät dig äta manna, något som varken du eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Herrens mun.” - 5 Mos 8:3

Mannat som Israel fick under sin ökenvandring är en bild på Guds ord. Och löftet de fick var att Gud skulle förse dem med vad de behövde idag. Han skulle förse dem även imorgon. Men det som skulle mätta dem imorgon skulle de få imorgon. Gud ville träna dem att tro. Att lita på att även om de idag inte såg vad som skulle bära morgondagen så skulle de lära sig att förtrösta på att Gud skulle hålla sitt löfte även om den.

– Var dag har nog av sitt eget, sa Jesus och – Låt morgondagen själv bära sitt bekymmer. Så ofta beror vår stress, ångest och oro på att vi fastnar i framtidsprognoserna och inte ser att Gud faktiskt hjälper oss idag. Att han har ett ord av hopp för vår situation just nu. Framtiden vilar i Guds händer, men Gud har allt vi behöver för att kunna leva idag. Det är både en trygghet och en tröst.

”Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig. ”Som din dag, så skall din kraft ock vara”, detta löfte gav han mig.” - Lina Sandell-Berg

Med böjda knän inför universums herre

”Då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheters evighet. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:
"Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot lov och ära och makt, för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat." - Upp 4:10-11

Att buga sig eller böja knä har i alla tider varit ett sätt att visa heder eller erkänna något större. I Bibeln ser man det det ofta. Både i mötet med människor, men också i bön inför Gud.

En utmaning i vår tid är att den förståelsen delvis gått förlorad. Gud är för oss i bästa fall en god far eller vän, men inget mer. Vår jämlike. Och så glömmer vi att han är allsmäktig och av evighet och vi skapade av stoft.

Satan erbjöd alla världens riken i utbyte mot att Jesus föll ner och tillbad. Även en ond andevärld förstår kraften i böjda knän. Det visar vem eller vad vad vi ställer oss i allians med. Och med böjda knän är det som uppenbarelseboken beskriver världshistoriens klimax: när en hel värld ser och förstår vem den korsfäste Messias var.

Att ödmjuka sig under universums herre och skapare och ge honom sin hyllning är egentligen det mest naturliga en människa kan göra. Det påminner oss, den fysiska kropp vi fått, och också en osynlig värld vilka vi är och vems vi är. Makt med Gud demonstreras inte genom mänskliga spända muskler utan i ödmjukhet inför honom som äger all makt. Och i det kan vi sen få höra: ”Res dig upp, var inte rädd!”. Gud vill inte kuva oss utan att vi ska kanalisera vårt behov av tillbedjan åt rätt håll, till den som för alltid är värd den. Det är de ödmjuka, sa Jesus, som kommer att ärva jorden”.

Guds kärlek i ett människohjärta

Världen är en ganska trasig plats. Det ser visserligen inte alltid ut så. I fredstider, under ekonomisk tillväxt och när vi gör vetenskapliga framsteg som underlättar livet för många kan det kännas som vi är på rätt väg. Men det är när saker ställs på sin spets som det visar sig vad vi har i våra hjärtan.

Det handlar inte om vilken del av världen vi kommer ifrån eller hur välutbildad och informerad man är. Atomvetenskapen har tex värmt upp och gett energi åt flera länder i årtionden men har också i form av vapen dödat hundratusentals människor. Kunskap ger oss bara förmågan att göra både mer gott och mer ont. Det löser inte roten av vårt problem.

Människans utmaning är hennes hjärta. Själviskheten. Det kan ta sig i olika uttryck eller ta sin inspiration ifrån olika källor eller ideologier, men det är hjärtat det handlar om. Motsatsen skulle vara hjärtan fylla av kärlek. Men det är inget vi människor själva kan producera i det mått vi skulle behöva för att återställa vår värld. Svaret, säger Bibeln är att ”Gud är kärlek”, att han vill bo i dens hjärta som släpper in honom. Johannes, kärlekens apostel förklarar det så här: ”Vi älskar för att han först har älskat oss”. När vi öppnar upp för, och får uppleva och förstå hans kärlek, då händer något i oss som gör oss kapabla att ge och sprida kärlek vidare.

Jesus är mänsklighetens exempel. Han visade oss vägen genom att ge sig själv, osjälviskt, till och med för den blodtörstig pöbel som ville se honom avrättad. Han är vår fredsfurste och han har lovat att en dag regera på jorden. Det vi behöver är att låta honom personligen göra det som behöver göras med våra hjärtan. Att han blir vår personlige frälsare. Han kan förvandla hjärtan att bli som hans. Vi kan inte ge vår omgivning något vi inte har. Men han har det världen behöver. 🌅