En skatt mer värd än allt jag äger

Evangelium är glada nyheter! De glada nyheterna handlar inte om att vi ska offra allt, lämna ifrån oss bestämmanderätten över våra liv, ge någon annan tillgång allt vi äger och dö bort från oss själva. Det låter ju för sig självt som allt annat än glada nyheter. Nej, evangelium handlar om att universums och människans skapare räckt ut en hand och gjort det möjligt för oss att få en återupprättad relation med honom. Att vi kan få en skatt som är mer värd än allt vi under vår livstid skulle kunna samla på oss. – Allt vi behöver, inre frid, hopp och en framtid, evigt liv, evig själaro.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
För att komma dit leder visserligen vägen oundvikligen också genom det första, som vid första anblick inte ser lika positivt ut, men att evangelium fortfarande är glada nyheter beror på att de uppoffringar det kräver väger så ytterst lätt och bleknar i jämförelse med vad Gud ger oss i utbyte.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Att människor ändå inte väljer evangelium kan bero på att de stirrar sig blinda på vad det kostar och inte kan se vad evangelium är. Eller att vi kristna gör samma misstag och gör det svårt för människor genom att vi ger priset större värde än vad det har, på bekostnad av det andra, som om offret vore själva slutstationen. Men Gud imponeras inte så mycket av våra offer som vi ibland gör utan vill bara att vi ska lägga ifrån oss allt som står i vägen i och hos oss för att han ska få möjligheten att göra och ge oss allt gott han planerat och förberett, för var och en som tror på honom!

”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern.” – Matt 13:44

Matt 13:44-46, 2 Cor 4:17, Lu 9:24-25, 1 Cor 2:9, Rev 21:1-4

Ett jagande efter vind

När Jesus träffade Nikodemus tog han för givet att Nikodemus skulle känna till att människan behöver födas på nytt för att se Guds rike, som om det vore det mest grundläggande man borde känna till som lärare i Israel. Och så talar Jesus plötsligt om vinden vilket kan låta orelaterat, men på både nya och gamla testamentets språk så är vind, ande och tex andedräkt samma ord (hebr: rûaḥ, grek: pneuma). Så när Gud skapade de första människorna var det ande/vind han blåste i dem så att de fick liv.

När Gud sedan, efter att Israel folk om och om igen avfallit från honom, i Jesajas bok säger att han istället ska ”lägga en ny ande i deras bröst” så att de från och med nu helhjärtat följer honom, så är det pånyttfödelsen det talas om. Gud skulle blåsa nytt liv, en ny ande in i dem. Samma sak är det som händer i Hesekiels liknelse om att förtorkade ben (symboliserande Israel) skulle återuppstå och blåsas liv i. Kanske var det de passagerna Jesus tyckte att Nikodemus borde ha läst.

Men när man känner till hur ordet ”rûaḥ” används i GT kan man också tolka bibeldelen Predikaren i ett annat ljus. Salomo säger där återkommande att livet i princip är meningslöst, ”ett jagande efter vind”. Och Salomo hade verkligen försökt fylla livet med allt vad denna värld hade att erbjuda. Men han förstod inte att hans meningslösa jagande egentligen var ett sökande efter det nya livet, efter pånyttfödelsen, efter Guds ande: ett jagande efter vind.

Uthållig tro

”Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde… Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla”. – – Rom 4:18-21

Att tro är att leva i övertygelse om det man fortfarande inte ser. Ibland kan saker Gud lovat oss kännas extra långt borta. Men jag tror att det också är de dagarnas tro som behagar Gud extra mycket. Därför är tron lite av en paradox. Det är de som tror som får se Guds löften uppfyllda. Men det är samtidigt tiden mellan att löftet ännu inte är uppfyllt och uppyllelsen som tron får chans att visa sig och bli något välbehagligt i Guds ögon. Ju längre väntan, ju mer tro.

Abraham väntade i minst 25 år på det Gud lovat, och ju omöjligare de naturliga förutsättningarna blev, ju starkare växte hans tro. Så Abraham, ”trons fader”, modellen för tro, var inte en som i första hand medverkade till att några berg flyttades eller att någon bokstavligt uppstod från det döda, utan en som dag ut och dag in, i regn och solsken, i med- och motvind var övertygad om att det Gud lovat honom var han mäktig att hålla, även om det mänskligt sett såg mer och mer omöjligt ut för varje dag.

För varje dag som går tror jag en sån tro är en väldoft inför Gud och något som verkligen behagar honom. Abraham blev trots allt kallad för Guds vän. Därför ska vi inte heller ge upp. Ibland kanske det är just av detta skäl Gud låter oss vänta lite på våra bönesvar, för att vår tro ska få chans att visa sig, växa sig starkare och Gud få glädja sig en stund över det faktum att vi faktiskt litar på honom!

Heb 11:1, 2 Cor 4:16-18, Heb 11:6

Be för landets ledare

Paulus och Petrus var två av många kristna som dog för sin tro under kejsar Neros tid, och blev troligtvis avrättade på hans order. Och de var inte de första kristna som dödades under romarrikets fana. De kände säkert till flera som gått före dem. Ändå uppmanar de båda oss kristna att hedra de styrande och be för dem. ”Överheten är insatt och sänd av Gud”.

Man kan tycka att det är märkligt hur de kunde resonera så men troligtvis handlade det om en grundläggande syn på vad ledarskap är och vilken betydelse det har. Det börjar redan i familjen: – Hedra din far och din mor. Och även där kan människor ha olika erfarenheter som gör det olika svårt. Men principen står fast, ytterst som en påminnelse om vår gode far som råder över himmel och jord men också som ett kitt som ska förhindra att samhällen eller familjer faller sönder i anarki.
⠀⠀⠀ ⠀⠀⠀
Mot bakgrund av Petrus och Paulus erfarenheter kan jag tycka att det inte är speciellt svårt att hedra de styrande i vårt land. Det är ju lätt kritisera ledarskap, det ligger i vår natur. Ledarskapets exponering gör det också enklare att hitta fel. Men uppdraget vi fått är att be för människor i ledande ställning. Också med vetskapen om att honom vi ber till har all makt att förändra saker som behöver förändras.

– Tack far i himlen för att vi bor i ett land där man inte förföljs eller fängslas för sin tro. Tack för att vi har ledare i detta land som ser som sin uppgift att vaka över att de som bor här kan leva i trygghet och fred, att det som är gott uppmuntras och brottslighet bestraffas. Ge dem vishet och skicklighet att göra det på bästa sätt. Och låt budskapet om vem du är fortsatt få spridas fritt i vårt land.

1 Pet 2:13-17, Rom 13

Jagad av Gud

“Godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid.” – Psalm 23:6

⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
David som skrivit den här psalmen visste var det var att vara jagad. Han levde flera år på flykt för kungen i landet, som han själv inte gjort något ont. Ett annat tillfälle var det hans son som var ute efter honom och tronen. I den här versen är ”följa” samma ord (râḏap̱) som används som när man pratar om just förföljelse eller att jaga ifatt en flyende fiende. Det här är en av få gånger ordet används i ett positivt sammanhang.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
David kände sin Gud och visste att han också jagade efter honom, men av en helt annan anledning. Gud var på hans sida och lika målmedvetet som hans fiender ville döda honom ville Gud välsigna och vara god mot honom! Med den vetskapen kunde han också senare representera Gud på rätt sätt som kung i Israel.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
På samma sätt behöver vi lära känna Gud och hans intentioner, både för vår och för andras skull. Gud älskar oss djupt och intensivt och det är först när vi förstår det som vi själva kan bli kan bli helt hela och representera honom som den han verkligen är för människor omkring oss! Gud är ute efter oss, men inte av den anledning som vi kanske fått lära oss eller lätt tror, utan för att han älskar oss och vill vårt väl!

Kraft från himlen

När Petrus på och efter pingstdagen offentligt predikade visste han om att det var med risk för sitt liv. Han hade några veckor innan sett Jesus föras bort och dödas och då förnekat och gömt sig i rädsla för att rädda sitt liv. Men efter andedopet var han annorlunda.

Man kan hävda att han nu sett Jesus uppstånden, hade umgåtts med honom flera veckor efter uppståndelsen och att det måste gjort stort intryck. Men Petrus hade tidigare både sett människor uppstå från det döda och sett Jesus förvandlad på förklaringsberget.

Jesus hade redan tidigare berättat att den Helige Ande skulle ge dem det de behövde för att kunna bli hans vittnen. Och det var den kraften som gjort Petrus så modig att han efter pingstdagen varken var rädd för människor eller för döden. En tid senare hamnar Petrus tillsammans med Johannes inför myndigheterna som varnar dem för att fortsätta med det de gör. Men de ber om mer kraft, den Helige Ande faller igen och de fortsätter med samma övertygelse och frimodighet.

Den Helige Ande är inte ett litet kristet tillval utan gör hela skillnaden. När Petrus tidigare förnekade Jesus och gömde sig för att undgå att bli korsfäst vid sidan av honom kan man förmoda att han även då fortfarande hade sin tro kvar. Men den Petrus man ser efter pingstdagen är helt förändrad. På samma sätt kan vi ha en tro men fortfarande sakna den upplevelse som helt förändrar våra förutsättningar.

Den Helige Ande är något Gud vill ge till alla troende. Jesus säger att vi kan be Gud om att få ta emot Anden, och som en god far som ger barnen det de behöver kommer han göra det! ????⚡️

Matt 26:69, Apg 1:8, Apg 2, Luk 11:13, Apg 4,

“Låt det bli som du tror”

En man kom till Jesus lärjungar men sin pojke som självskadade sig allvarligt på olika sätt för att be dem bota honom. När lärjungarna inte lyckades med det gick mannen till Jesus istället, och pojken blev botad. Jesus verkade rätt trött på lärjungarna efteråt pga av deras otro. ”Hur länge ska jag stå ut med er”. (Matt 17:17)

Jesus hade gett lärjungarna mandatet och uppdraget att göra samma sak som han gjorde. Och när de inte gjorde det blev det skillnad. Människor förblev sjuka. Kanske hade lärjungarna olika förklaringar till varför det inte alltid fungerade. ”Gud kanske hade ett syfte med det” eller ”det kanske inte var i Guds tid”. Men Jesus vände på det: ”Vad väntar ni på, varför gör ni inte det jag bett er att göra?”

Jesus sa att det handlar om tro. Vår tro. Vi kan och måste alltså ta ansvar för vår tro. Och bibeln säger hur vi ska föröka vår tro: genom att vi fyller oss med Guds ord. – Läser man tex evangelierna så konfronteras man med det faktum att i Guds rike är det övernaturliga det som är naturligt. Och där lägger också Jesus grunden till varför det är så.

Och det här är egentligen inga nyheter. Men varje ny generation troende behöver nog påminnas om att det är oss Gud gett ansvaret, så att man inte resignerar inför något mindre än en kristendom som är vad den har potential till och är tänkt att vara. ?☝️⚡️

Matt 17:14-21, Matt 15:28, Matt 10:10, Rom 10:17, Fil 2:9-12, Jud 1:3

En ny auktoritet!

När Jesus var på jorden verkar det som att två saker var tongivande i hans tjänst – Predika Guds rike och utöva dess auktoritet:

”Jesus…förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket”. – Mat 4:23

Och samma sak ber han lärjungarna att göra:

”…förkunna Guds rike och bota sjuka”. Luk 9:2

Och det verkar tydligt att dessa saker hänger ihop. – Befrielse eller helande bygger på en förståelse för vad det innebär att Guds rike kommit till jorden. Och miraklerna är i sig en manifestation av att Guds rike breder ut sig. I Nasaret, där människor inte förstod eller ville förstå vem som besökte dem skedde inte många mirakel.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
En romersk officer som Jesus mötte hade den förståelsen och därför behövde Jesus inte ens komma hem till honom för att hans sängliggande tjänare skulle bli frisk. Han var skolad utifrån ett strikt hierarkiskt system och kunde se parallellerna med den osynliga världen: Ingen ande eller sjukdom kan utmana universums Herre. Och det var honom han hade framför sig. ”Säg bara ett ord!”
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Den insikten kallade Jesus för TRO! Tro handlar i det här sammanhanget om en förståelse för hur maktfördelningen i universum ser ut, att veta vem Jesus verkligen är! Troligtvis är det en av de viktigaste sanningarna om Guds rike: att Jesus har blivit given all makt i himmelen och på jorden!
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Men det stannar inte där, och det är här ”the rubber meets the road”: Den auktoriteten har han gett åt oss! Det är en bottenplatta i missionsbefallningen: Gå därför ut! (Mat 28:18-19). Vi kan lägga händerna på de sjuka och befria den som är plågad av onda makter i hans namn, som medborgare i och representanter för hans rike!
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Men det vi som kristna behöver göra är att tillsammans mata oss med en större insikt om vem vi har att göra med, vem Jesus är! Den insikten får vi när tar ett aktivt beslut om att tro på att det vi läser och får vittnesbörd om är sant! Då har vi hans ord på att Guds rike kommer att manifestera sig på dessa övernaturliga sätt! Det Gud har lovat är han mäktig att hålla!! ????⚡️???

”Guds rike består inte i ord utan i kraft”.  – 1 Cor 4:20

För att den som tror inte ska gå förlorad

Härom veckan fick en av mina vänner och hans familj uppehållstillstånd efter sju års tuff väntan. Det var en otrolig glädje och lättnad när beskedet kom. Familjen är kristen och hade de blivit utvisade finns en stor risk att de direkt skulle blivit fängslade i sitt hemland, eller att ännu värre saker skulle kunnat hända. Nu har de en framtid, med svenskt medborgarskap och svenska identiteter.

När över tjugo människor döpte sig kyrkan idag kom jag att tänka på att det finns flera likheter med vad min vän och hans familj fått vara med om. – Att bli frälst och döpa sig beskriver bibeln som att få en ny identitet, ett nytt medborgarskap men också något ännu större, som Jesus säger till Nikodemus: att bli räddad från att ”gå förlorad”. Vad menas då med att gå förlorad? När bibeln beskriver det så är det ingen hoppfull bild. Det beskrivs som att tillbringa en evighet på en plats av ständig gråt, ångest och plåga. En plats avskild från Guds godhet och närvaro.

En del kan inte försonas med bilden av en allsmäktig god Gud som kan tillåta att något sådant drabbar någon. Men bibeln är tydlig med att Gud inte vill att någon ska gå förlorad. Anledningen till att människor ändå står inför den risken är att Gud inte kommer att tvinga någon till en evighet i hans närvaro. Vi måste själva ta ett beslut.

På så vis är frälsningen och dopet ingen liten sak. Och det är också en av de saker som gör budskapet om evangelium så angeläget för oss kristna att dela vidare. Frälsningen handlar om möjligheten att välja att gå från död till liv, från att förlora sitt liv till att vinna det. Jesus dog en grym död i vårt ställe, för det var det enda som kunde förändra vårt öde. Och hans lärjungar tog budskapet på så stort allvar och de var så angelägna om att sedan sprida det att de flesta av dem själva blev martyrer. Det säger något om hur de såg på det.

Evangelium är ”glada nyheter”, men som Jesus säger vid flera tillfällen handlar det också om att ALLT står på spel. Det måste också vi vara ärliga med så att varje människa förstår att det är det viktigaste beslut vi har att ta.

”Vem har låtit er förstå att ni är nakna?”

Skam är något många människor brottas med. Det kan vara saker man gjort eller saker som hänt, men det kan också vara skam över den man är, för inre eller yttre attribut. Att man inte duger eller håller måttet.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
När det första människorna skapades står det att det var nakna utan att skämmas inför varandra (Gen 2:25). Men direkt efter syndafallet var det det första som hände att de började skämmas för något de inte tänkt på förut; för sin nakenhet. – Synden hade fört med sig skam in i världen. Och även om de gjorde kläder åt sig så kände de sig fortfarande nakna och gömde sig för Gud.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Sedan dess har skam varit en del av människans arv, och också något som modern psykologi också pratar mycket om, som en av de destruktiva krafter som avsevärt kan påverka livskvalitén för en människa. Det är intressant att redan bibelns första bok och kapitel som skrevs för flera tusen år sedan tar upp det.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Men bibeln säger också senare att när Jesus kom tog han itu inte bara människans syndaskuld, utan också skammen när han som en symbol för skam själv hängde blottad, nedgjord och förkastad på korset. Guds son hade lämnat sin tron i himmelen för att ta på sig den skam Adam fört in i världen, för att människan skulle kunna få möta sin skapare igen, fri från skam.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Paulus säger:
”klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud…”
…och på ett annat ställe:
”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit”.
…och vidare: ”I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och tryggt komma till Gud.”
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Att klä på sig ”den nya människan”, Kristus, är som ett nytt Genesis, en ny början. ”En ny skapelse”, till Guds avbild. Som det var från början. För Guds plan var aldrig att människor skulle leva utifrån skam. Till och med när de första människorna syndat såg han till att ge dem kläder. Och ska man säga något positivt om skam så är det väl att det skapar ett behov i oss att söka sig till den som kan skyla vår nakenhet.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Men till och med någon som blivit pånyttfödd kan känna och leva i skam som kväver livsglädjen. Därför ställer Gud frågan som liknar den han ställde i lustgården: Vem vill anklaga Guds utvalda? (Vem har sagt att du är naken?) Gud är den som frikänner. Gud är den som skyler vår nakenhet och gömmer oss i honom.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Och det är här resan till frihet börjar: – att tänka om. Om Gud nu accepterar och frikänner oss så spelar det ingen roll vad vi själva eller andra människor känner eller tycker. Då kan också vi gå vidare och acceptera oss själva för vilka vi är, som hela människor, utan skam.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Vilken god Gud vi har.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Gen 3:11, Hebr 12:2, Eph 4:24, 2 Cor 5:17, Rom 8:33, Eph 3:12