Kategori: Blogg

”Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han lät dig äta manna, något som varken du eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Herrens mun.”
– Deuteronomy 8:3

Man brukar väl säga att det är ett svenskt fenomen, att ingen vågar sticka ut, eller stå för något som inte majoriteten godkänner. Men troligtvis är det snarare en allmänmänsklig egenskap. Den bekvämaste vägen är ju för det mesta att försöka ligga lågt för att undvika konflikter.
Hur populärt det kristna budskapet är varierar ifrån tid till plats. Ibland välkomnas det med öppna armar och ibland hatas och förföljs det. Frågan är hur den troende förhåller sig när vindarna vänder. Paulus skriver så här i sitt brev till Timoteus:

Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst. – 2 Timothy 4:1-5 (SFB)

Att stå upp för evangelium har i perioder varit sammankopplat med förföljelse och lidande. Trots att det är ett kärlekens budskap har hatet emot det lett till att de som predikar det fått sätta livet till. Så är det inte i Sverige idag. Här kan man bli kallad ovetenskaplig, sagobokstroende, fundamentalist, sekterist, eller liknande, eller kanske förlora en facebookvänskap. Men oftast inte mycket mer. Men ändå viker vi oss lättare än de som haft mycket mer på spel.

Men sanningen är det som gör människan fri, och är något sant när alla håller med så är det inte mindre sant för att ingen gör det. Alla kommer inte att hålla med. Men det uppdrag vi fått är att vara frimodiga och uthålliga ändå. För många kommer också att ta emot. 

Vi är ljuset på berget. Och oavsett vad världen för tillfället själv tror om det är det är vad den behöver.

”Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda, så att han den tid som är kvar inte längre lever efter mänskliga begär utan efter Guds vilja”.

1 Peter 4:1-2

Moderna psykologiska perspektiv har sitt fokus på att vi människor söker efter tillfredställelse eller njutning på olika sätt. Därför kan man bäst hjälpa en människa genom att få den att tex förstå att ett långsiktigt perspektiv är det mest njutbara. Om man som exempel vill hjälpa en drogmissbrukare att sluta behöver man få denne att förstå att den kortsiktiga njutning drogtripparna innebär bara leder till avsaknad av njutning (dvs lidande) i långa loppet. Den mesta möjliga mån av tillfredställelse uppnås genom att sluta med drogerna.

Bibeln vill också hjälpa oss och Jesus säger på ett sätt samma sak: Även om världslig rikedom är kortsiktigt njutbar är en evig skatt det mycket mer (Mat 6:19-20). Men Jesus vill egentligen inte att det vi gör ska göras primärt för vår egen skull. Han lockar oss visserligen i vår egen fallenhet, vår självcentrering, med det vi söker efter för att nå oss, men med målet att sen forma oss att bli lika honom; att bli osjälviska.
Lagen säger ju: Du ska älska din nästa som dig själv (Gal 5:14). Så synd, att bryta mot lagen, är med andra ord att vara just kärlekslös och självisk. Den som är osjälvisk sätter andras tillfredställelse, hälsa, välgång osv framför sin egen. Det är en av de saker jag tror Petrus menar med lidande: ”den som lider har slutat synda” (1 Pet 4:2). – Att leva för andras bästa innebär att den egna tillfredsställelsen får lämna plats. Man lever inte längre primärt för sin egen skull utan offrar sig för andras.

I den andan säger Paulus:

”Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe- mina landsmän efter härstamning”.  Rom 9:3

Det är ju ett ofattbart uttalande men kanske den yttersta konsekvensen av att ha blivit helt Kristuslik. Att vara uppslukad i kärlekens mysterium; den kärlek som inte söker sitt (1 Cor 13:5).

Lidande är inget att söka för sakens skull men att ”beväpna sig med Kristi sinne” är att omvända sig från ett värdsligt tankesätt inställt på självisk njutning. Att istället för att jaga egen tillfredställelse, leva för andra även om det leder till personliga förluster eller lidande. Då lever jag inte för mig själv, jag är bättre rustad för livet och är samtidigt en som går i mästarens fotspår. Den väg han själv gick när han visade oss vad sann kärlek är.

”Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.
”Jesus sade till honom:”Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud.”

Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. Och han sade: ”Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.
”Då sade Jesus till honom:”Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.”
– Matthew 4:6-10

Ibland känns det som att vi kristna tror att det enda den onde har att erbjuda oss är ett miserabelt liv. Och att det bara är Gud som kan förverkliga våra drömmar eller låta våra gåvor nå sin fulla potential. Om det vore så skulle ju den onde vara borträknad för länge sen. Nej, tvärtom är det just erkännande, inflytande och framgång han erbjuder oss. Den onde är listig och kommer inte fresta oss med något som vi inte vill ha. Hur den onde festar kan vi se i passagen där Jesus frestades.

Jesus valde att inte förverkliga sina drömmar, för var han människa som vi måste han också ha haft drömmar här nere. Han kan ju inte gått omkring och längtat efter att bli utstött, förföljd och dödad. Han kunde med sin ledarskapstalang, sina helandegåvor och sin folklighet kunnat levt ett gott liv, och undvikit det mest kontroversiella. Eller stannat kvar i sin himmel. Men han valde den väg hans Fader givit honom. Att välja bort sig själv. När Petrus sedan säger att Jesus alls inte ska behöva genomgå detta då säger Jesus: ”Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.”

Sk satanister säger själva att deras religion inte har något med tillbedjan av Satan att göra, utan om just självförverkligande och i praktiken är det ju ytters få jordbor som bokstavligen tillber den onde. Och när våra liv som kristna också i huvudsak kretsar kring ”min” lycka, ”mina” gåvor och ”min” outnyttjade potential är det kanske det är just människotankar det rör sig om? Och människans och den ondes tankar verkar falla så i linje med varann att Jesus inte skiljer på dem när han konfronterar Petrus. Därför måste vi också vara vaksamma på hur vi tänker. Och eftersom vi inte har det naturligt i oss behöver vi fylla oss med Jesus undervisning, med ”Guds tankar”. Jesus sa: Den som vill bevara sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull skall vinna det.

Jesus vill att vi ska vinna det, det behöver ingen tvivla på. Men för att vi ska göra det behöver vi följa honom. Och det innebär att förneka sig själv, ge upp sina egna drömmar, lägga sina gåvor på hans offeraltare, så de får tjäna hans syften och inte våra egna, och ge honom spiran. Gud vill inte bara ha vårat skräp, han vill ha hela oss. ”Our wrongs and our rights”. Då kan han använda oss som han tänkt och så har han lovat oss något som är långt mer värt än allt vad denna värld kan erbjuda och en evighet tillsammans med honom!

”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” – Joh 6:35

Jesus sa inte: ”kom till mig ni som är mätta”.
När magen är tom kommer hungerkänslorna. Det låter ju självklart men det säger också nåt om den andliga verkligheten: Det är när vi inte ätit oss mätta på annat som Gud har ett tomt kärl att fylla.

För vår andliga hunger är egentligen det bästa vi har och det som ger Gud tillfälle att fylla oss. Den kan upplevas som en gnagande odefinierad och frusrerande längtan, som vi lätt misstar för annat, men när vi vänder oss till Gud med den, inte nöjer oss med mindre, och väljer bort annan ’snabbmat’ som snabbt gör oss hungriga igen, har han lovat att visa oss var vi kan finna mat och dryck som verkligen mättar vår längtan.

”Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd, era inkomster för det som inte kan mätta? Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat.” – Isaiah 55:2

Jesus lärde oss att matfasta och att fasta är ett bra sätt att säga till Gud och sig själv: jag tänker inte låta fysisk mat och dryck fylla den plats som bara Gud kan fylla. Överkonsumtion av alla dess slag är en av de saker vi lätt tar till när det i själv verket är vår ande som hungrar. Tex mat eller godis och snacks är i grunden gudagåvor men kan lätt bli något vi försöker ersätta vår känsla av otillfredställelse med när vår ande ropar efter något djupare. Fastan lämnar oss hungriga i längtan och väntan på att Gud ska få mätta det innersta.

”Saliga är ni som hungrar, ni ska bli mättade” – Luk 6:21

Att befinna sig i ett tillstånd av hunger låter ju som något negativt men är i andens värld en ”salig” känsla vi ska vårda. För den leder oss närmare och närmare det dukade bord med mat som slutgiltigt kan mätta vår hunger.

Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar…
Ni ormar, ni huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna?

Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem skall ni döda och korsfästa, andra skall ni gissla i era synagogor och förfölja från stad till stad.
Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig.
Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.
Matthew 23:29,33-34,37-37

Gud är kärlek och älskar människan. Därför förstår vi motiven bakom det han gör bäst genom att inte glömma det när vi läser bibelpassager som kan ge en annan känsla (läs också För mitt namns skull). Som när Jesus konfronterar fariséerna och de skriftlärda. Det verkar nästan som han inte vill ha med dem att göra och ännu mindre vill dem gott. Och eftersom fariséerna var folkets religiösa ledare påverkade ju deras handlingar folket; Att Jesus gick hårt åt dem hade givetvis med att Jesus också brydde sig om de som var offer för deras ledarskap.

Men läser man sammanhangen där Jesus möter fariséerna, utan att släppa tanken på Guds kärlek även till dem, kan man se att motivet ändå är detsamma, bara att tonen är annorlunda. ”Hur ska ni kunna undgå…? (Mat 23:29-37) Därför sänder jag profeter…” eller ”Jerusalem, du som mördar profeterna” (som syftar på ju på just dem och deras historia) ”hur ofta har jag inte velat ta mig an er som en mor tar sig an sina barn” (parafraserat). ”Men ni har inte velat.” Jag har velat men ni har inte velat.

Gud mötte dem där de var, i deras hårdhet, och när våra hjärtan är hårda som sten kan det ses som Gud kommer som murbräckan, men det sker av inget annat än ren och fullkomlig kärlek. Temat i bibeln är att Gud involverar sig i oss där vi är och det ett av sätten han definierar kärlek (Hebr 12:5-8). Han ville inget annat än fariséernas bästa, trots deras historia, motiv och att de ändå inte ville förändras. Och det ger oss hopp om att Guds kärlek inte har med något vi gjort att göra utan helt på hans godhet! Så frågan är aldrig om han vill, det vet vi, utan bara om vi vill!