Omkring år 700 f.kr. skrev den judiske profeten Jesaja denna profetia (Jes 53) om Messias, befriaren som det judiska folket väntade på. Messias var för judarna en kunglig titel som betyder ’den smorde’. Och Israel hade länge väntat på en stark härförare, en politisk ledare, som kunde befria landet från dess olika ockupationsmakter.
Men som ögonvittnen och samtida historieskrivare beskriver det kom, eller betedde sig inte den man som utgav sig för att vara Messias på det sätt man förväntat sig att denne skulle göra. Denne Jesus kom inte initialt för att göra slut på Roms ockupation av landet Israel utan på ondskans ockupation av människohjärtat.
Men min poäng är att denna profetia så många år innan beskrev på vilket sätt Messias skulle komma, även om man då av olika anledningar missförstod det, och att han, istället för att krossa romarna, själv skulle lida och dö en mycket smärtsam död, vilket sen också historien vittnar om. Trots denna skenbara motsägelse är det ändå stort att den titel Pilatus ger Jesus på korset är just, Rēx Iūdaeōrum, Judarnas kung.
Men häri ligger själva centrum i Guds kärleksbudskap till människan: Jesus dog för all ondska som finns representerad genom människan på vår jord, även den som vi låtit ockupera plats i våra hjärtan. Den människa är fri som är fri i sitt hjärta och den som bjuder in honom kan få uppleva en frihet som är oberoende av yttre förtryck, betryck eller omständigheter.
Här finns profetian:
https://www.biblegateway.com/passage/…