Profetian om kungen som skulle dö för sitt folk

Omkring år 700 f.kr. skrev den judiske profeten Jesaja denna profetia (Jes 53) om Messias, befriaren som det judiska folket väntade på. Messias var för judarna en kunglig titel som betyder ’den smorde’. Och Israel hade länge väntat på en stark härförare, en politisk ledare, som kunde befria landet från dess olika ockupationsmakter.

Men som ögonvittnen och samtida historieskrivare beskriver det kom, eller betedde sig inte den man som utgav sig för att vara Messias på det sätt man förväntat sig att denne skulle göra. Denne Jesus kom inte initialt för att göra slut på Roms ockupation av landet Israel utan på ondskans ockupation av människohjärtat.

Men min poäng är att denna profetia så många år innan beskrev på vilket sätt Messias skulle komma, även om man då av olika anledningar missförstod det, och att han, istället för att krossa romarna, själv skulle lida och dö en mycket smärtsam död, vilket sen också historien vittnar om. Trots denna skenbara motsägelse är det ändå stort att den titel Pilatus ger Jesus på korset är just, Rēx Iūdaeōrum, Judarnas kung.

Men häri ligger själva centrum i Guds kärleksbudskap till människan: Jesus dog för all ondska som finns representerad genom människan på vår jord, även den som vi låtit ockupera plats i våra hjärtan. Den människa är fri som är fri i sitt hjärta och den som bjuder in honom kan få uppleva en frihet som är oberoende av yttre förtryck, betryck eller omständigheter.

Här finns profetian:
https://www.biblegateway.com/passage/…

Friköpt av Gud

…med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag. – Rev 5:9b

Varför skulle Gud som skapat oss behöva köpa oss fria? Är inte alla människor redan hans? Paulus och herbreerbrevet säger så här:

…syndens lön är döden… – Rom 6:23

vidare…

Därför blev Jesus människa som vi, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. – Hebr 2:14-15 (parafras)

Man skulle kunna säga att juridiskt sett tillhör inte längre de människor Gud skapat honom. Vi har själva sålt oss till döden genom våra handlingar eftersom det är vad synd leder till. Gud kan inte bara hindra dödsdomen som vilar över oss, det vore lika orättfärdigt som en domstol som frikänner en brottsling. För att avvärja den måste fodran först utmätas.

Så Gud sände sin son Jesus till världen. Så fick döden utkräva skulden på honom istället, som vårt ställföreträdare. Han, som inte själv gjort sig skyldig till något, tog syndens konsekvens, och dog istället för oss.

Men när döden utmätt sitt krav kunde den inte behålla honom (Acts 2:24) eftersom han själv inget gjort som förtjänade det (Isa 53:9). På tredje dagen uppväckte Gud Jesus (Acts 13:30).

Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? – 1 Cor 15:54a-55

Men då hade Jesus samtidigt som han tagit vårt straff också visat oss vägen till livet och till Gud. Jesus sa:

”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det” – Mat 16:24-25

Även om Jesus avvärjt vårt öde bär vi på samma förmåga att fortsätta dra på oss skuld. Så även om Jesus dog behöver vi också dö bort från oss själva. Jesus fråntog döden herraväldet över oss. Men vi behöver överlämna det till Jesus för att vi kan inte ha det själva. Vi måste lägga ner vår egen vilja, våra ambitioner och vår framtid och bildligt talat dö eftersom vi i oss själva inte har förmågan att leva rättfärdigt, såsom han gjorde.

Det kan låta motsägelsefullt att vi vinner livet genom att lägga ner det men Jesus säger så här:

”Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern”. – Mat 13:44-45

Såsom denna liknelse illustrerar det så kan ingenting av vad vi är eller äger mätas eller jämföras med det som Gud vill ge oss. Men Jesus är också tydlig med att vi inte både kan behålla vårt eget och samtidigt vinna allt.

Jesus har köpt oss fria men för att kunna leva i den friheten måste vi lägga ner det som håller oss tillbaka, oss själva. Inte alla som kom till Jesus var beredda att betala det priset. Men Jesus är livet och ett flyktigt jordeliv är en liten investering för att kunna ta emot den gåva som Gud betalat ett högt pris för att kunna ge oss!

Frid med Gud

’Har Gud har förkastat mig?
När man funderar är det nog mycket vi tror om Gud; att han skulle döma, fördöma och förkasta oss, som egentligen inte bara är felaktiga föreställningar utan lögner från den onde. På så sätt hålls vi borta från Gud för att, skulle vi komma till honom, förväntar vi oss att det enda vi kommer möta är en lista med anklagelser för saker som vi inte borde gjort eller gjort bättre.

Men för att leva ett rent, kärleksfullt och rättfärdigt liv behöver vi leva nära Gud, om nån vet så vet Gud det. Därför borde man kunna räkna ut att det inte är han som anklagar och stöter bort oss och förväntar sig att vi, innan vi får komma till honom, ska imponera på honom, när vi inte har några egna förutsättningar att klara det. Bibeln säger att Den Helige Ande ’överbevisar oss om synd’ (Joh 16:8), vilket resulterar i något som vi kallar syndanöd, men syndanöd och fördömelse är helt olika saker. Syndanöd får oss att böja oss inför, och söka Gud (Act 2:37) för att han, i sin stora kärlek till människan, är reningen för våra synder. Fördömelse däremot leder oss bort från Gud (Mat 27:3-5).

Avslöja den onde
Bibeln säger ju att Gud vill dra oss till sig, att vi inte ska förgås, att vi ska bli helade, få frid och glädje osv. Och eftersom fördömelsen håller oss borta från Gud och allt detta som han vill ge oss, blir också den logiska slutsatsen att det inte är Gud som anklagar oss. Däremot är ett av den ondes namn just åklagaren. Men bibeln säger också att vårt ’hjärta’ kan anklaga oss, kanske genom minnen av sådant vi ångrar eller att vi ställer ouppnåliga krav på oss själva på andra områden som får oss att tro att Gud inte älskar oss som vi är. Alltså vill Gud dra oss till sig, men den onde och ibland också vårt hjärta, vill att vi, precis som redan de första människorna gjorde, istället ska gömma oss för Gud.

Men hur kan vi då komma inför Gud?
För det första är en del av det den onde anklagar oss för helt enkelt inte sant. Ibland räcker det med lite logik för att avslöja hans lögner. Men en del av det han anklagar oss för är sant om det inte vore för att Gud redan betalat det vi var skyldiga, och förlåtit oss. Med Jesus som vår frälsare och ’advokat’ så får åklagarsidan varje gång lägga ner sina åtalspunkter. Guds domslut lyder: FRIKÄND! Det vi inte får glömma är att vi hela tiden behöver påminna oss om detta så vi inte blir lurade igen.

Frid med Gud
’I Kristus’ finns ingen fördömelse säger Paulus. Gud har inpaketerat oss i sin älskade son och allt det som Jesus utstrålade när han vandrade på jorden, är vad Gud ser när han ser på oss. Utan förlåtelsen vore vi ingenting men eftersom Gud förlåtit oss finns det inget att anklaga oss för längre.
Vetskapen om detta leder oss till Gud. Till en kärleksfull faders öppna armar. Han har gjort allt för att vi skulle kunna leva i frihet, utan skuld, nära honom.

Motiverad av fiendens självtillräcklighet

Är du som kristen musiker eller kreatör, ofta allt för självkritisk i det du gör? Och analyserar skapandet i sån noggrannhet, i rädsla för att det inte ska hålla måttet, att det till slut inte blir något av det? – Målet är ju att ära Gud, förvalta sin gåva (hur stor eller liten man kan tycka att den är) och inspirera andra, men perfektion och jämförelse skrämmer till tystnad…

Då tänker jag så här: När lille David stod inför Goliat var det inte Davids tilltro till sin egen förmåga som drev honom. Han hade visserligen inte försummat att träna sitt vapen, både på stora rovdjur och innan det på andra föremål för att få mer styrka och precision. Och på samma sätt är övning och skicklighet inte något man behöver se negativt på. Men just tilltron till sin egen skicklighet var inte Davids motor. Dessutom skulle den som besegrade Goliat  också bli rikligt belönad, men det var inte heller det som drev honom. Det som eggade David till handlingskraft var jättens hån och arrogans mot Gud och hans folk. David stod inte ut med att ingen avbröt Goliats hån eller gjorde något.

Man behöver inte nämna några namn (det är inte poängen, det här handlar egentligen om något större), men det finns gott om aspiranter av artister, inspirerade av, som bibeln säger, helt andra krafter, som så när som klär av sig på världens musikscener och i sina musikvideos och sjunger ut och predikar orenhet och mörker helt utan att tveka, och dessutom har en värld av fans omkring sig. – Det ger mig en liten känsla av vad som triggade David att vara så frimodig och modig. Varför skulle han fega ur när Goliat var så självsäker? David hade ju Gud i ryggen. 

David kunde inte fylla Sauls rustning men han lät sig inte nedslås av det. Han besegrade jätten med sitt vapen. På samma sätt är våra gåvor är unika. Vi ska inte jämföra oss med andra utan använda de vapen, verktyg och gåvor vi personligen fått, om det så inte är större än en slangbella.

Vi tjänar ju på att utveckla våra gåvor och att vilja bli bättre på det vi gör, men inte på att låta jätten jante eller något annat tvinga oss in i perfektionistträsket och så hindras från att göra det Gud kallat oss att göra! Vi som har ett budskap som inte leder till slaveri utan till glädje och frihet; om musikalitet är din gåva, se till att använda den som ett medel att förmedla det budskapet! Och tillåt dig motiveras av att man kan vara frimodig för betydligt mindre!

”Livet är som en påse”

Vi människor är som kärl eller behållare. Hållbara eller ömtåliga, hela eller lite trasiga, vackra eller mindre vackra. Men som kärl är vi inte kompletta i oss själva. Det som ger mening är när kärlet blir fyllt med något meningsfullt och blir till god användning. Lite som Hasse Alfredsson sa: ”Livet är som en påse – tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något”

Gud skapade oss som kärl för att han ville fylla oss med sig själv, sin ande. Då blir vi kompletta som människor, kanske fortfarande lika hållbara eller ömtåliga, hela eller lite trasiga, vackra eller mindre vackra men med ett innehåll som ger livet mening, styrka, hopp och liv.

Fyllda blir vi hur vi än gör, men vi själva bestämmer vad vi vill släppa in. Det är lätt att fylla sig med skräp, det gäller ju faktiskt både bokstavligen och andligt. Men Gud kan hjälpa oss att bli av med det som smutsar ner vår andliga insida, tvätta oss rena och göra så att han trivs i oss igen.
Tack Gud för att du vill bo i oss!

Fri från skam

Rom 10:10-11
Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom skall stå där med skam.

Det är lätt att leva med skam. För något man gjort eller borde gjort. Eller att man borde vara eller vara på något sätt. Allt från oönskade ’karaktärsdrag’ till att man sagt och gjort något som förstört en dyrbar relation. Att leva med skam är ett nedbrytande tillstånd.

En del tror att det är där Gud vill ha oss. Att vi, i vetskap om att vi är syndare, ständigt ska påminna oss om att vi inte duger inför honom. Men som versen ovan säger är det tvärt om. – Gud kom till världen för att befria oss från vår skam.

Det grundar sig på att vi erkänner vilka vi är och vad vi gjort, men avgörande på det faktum att Jesus tog vår skam på korset. Där hängde han naken och förnedrad, mitt bland folket, anklagad och dömd som en brottsling, trots att han inte på något sätt gjort sig förtjänt av något av detta. Det var Guds sätt att låta honom bära vår skuld och vår skam. Och när skulden är betald vill inte Gud att vi ska känna skam för vad vi tidigare gjort.

Människor förlåter ju inte lika lätt som Gud. Men även om människor inte vill förlåta när man sökt förlåtelse, är det viktigt att kunna förlåta sig själv. För oförlåtlighet och skam hjälper varken den som inte vill förlåta eller den som inte blir förlåten. Skuld och skam är också något den onde använder mot oss för att binda oss i brustenhet och håller oss borta från gemenskapen med Gud.

Men när Gud förlåter så glömmer han vad vi gjort. Inte för att vi ska fortsätta synda men för att vi ska få chansen att resa oss igen och börja leva igen.

Heb 4:15-16
Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi [Jesus], men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid

Guds rikes biståndpolitik

Så här säger Paulus om en församling i Makedonien ang. att en församlingen i Jerusalem var i ett ekonomiskt svårt läge:
2 Cor 8:
3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga. … 9 Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. … 13 Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika. 14 Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist.

Barn som besegrar fienden

Psalm 8:3
Av barns och spädbarns mun
har du upprättat en makt/lovsång
för dina ovänners skull
till att förgöra fiende
och hämnare.

I Guds arme går en obekymrad, sjungande barnaskara nära fronten.
Men, är inte det lite upp och ner?
Tydligen inte för Gud. Han verkar ha en tanke med det.

Varför då?
Kraften fullkomnas i svaghet. När David som ung pojke ställs inför Goliat uppfattar Goliat det som ett hån. Men Gud njuter av att bevisa sin härlighet genom den man inte räknar med. Där har vi barnen. Barn ska ’vänta på sin tid’. Men inte för Gud. När barn besegrar fienden är det ju Gud som får äran. Det kunde ju inte ha gått till på annat sätt. De är modiga för de vet att han aldrig lämnar dem, de är starka för att kraften kommer uteslutande från Honom, de är trygga för de vet att han alltid beskyddar dem.
Barn är en Guds gåva och söner som pilar i en hjältes hand. De fäller den störste fiende långt in i fiendelägret.

Fullkomnad kraft, av kraft som kan väcka upp döda, det räcker till allt vi behöver.

Vi är i krig, inte mot människor, men mot ondskans krigsmakt, som aldrig sover. Vi ser den inte men vi ser dess verkningar. Vi lever, skyddade av försoningsblodet från korset, men det finns stridsfält som ska erövras. Han som är i oss är starkare än den som är i världen, vi är på vinnarsidan och behöver inte vara rädda men vi behöver agera för att avancera. Var plats som din fot beträder är din, vi behöver börja ’trampa’. Krigsfångar ska befrias, fiendefästen brytas ner, och vägen beredas för kungen.

Hur ska det göras?
När vi, tillsammans med barnen, höjer vår röst i hyllningsång till vår kung bävar fienden. Han är inte på något sätt okänd för dem.
När vi påkallar Guds uppmärksamhet i bön kommer han i sin makt, om vi håller ut och kommer ihåg att det inte är fredstid. Gud är inte på något sätt underlägsen fienden men han har gett oss mandatet att påverka hur mycket vi vill se hända. Med bönen som vapen måste vi alltså vara uthålliga, inte för att Gud är sen att svara men för att vi är i krig. Fienden ger inte bort landområden gratis.
’Men jag är så svag’. Ja, men svaghet är en bra utgångsläge för fullkomnad styrka i Gud, och en outtömlig källa av styrka finns i Honom. Och i hans ord. Tron, som kan förflytta berg, kommer ursprungligen därifrån.
Så vänta inte att upplysa även dina barn om vilken befrielsearmé de tillhör utan lär dem dessa principer tidigt och ge dem det andliga bröd som deras ande hungrar efter, så nöjer de sig inte med något mindre när de blir äldre, och kommer tidigt att ha fått lära sig att det inte finns något att vara rädd för, i den store kungens tjänst.

Ps 127:3, Eph 6:12, Math 19:14-15, Prov 22:6, Lu 18:1-8, Joshua 1:3, 2 Cor 12:9, Rom 8:11, 1 John 4:4, Isa 61:1, Dan 10:12-13!, Rom 10:17, 1 Cor 1:27-29

20131207-003320.jpg

Vill du veta vem Gud är?

Vet du vem Gud är? Vill du lära känna honom?
Det är egentligen inte så svårt som vi ofta gör det till.

Det absolut lättaste sättet att börja lära känna en människa är att lyssna på vad personen säger och se hur hon agerar. Att lära känna vad personen gillar, skrattar åt, brinner eller är passionerad för, blir arg av, blir ledsen eller gråter av och se hur personen reagerar i olika situationer.
Allt av det här har Gud gjort det möjligt för oss människor att få veta om honom. Inte i första hand som en andlig uppenbarelse där han kommer ner och berättar allt för oss utan genom hans ord, bibeln.
Det du får veta om du läser bibeln det är vem Gud är. I delar av bibeln finns långa kapitel där Gud talar monolog med någon eller för den delen konverserar, och på många andra ställen ser man hur han agerar i olika situationer, där vi också så gott som alltid får en förklaring till hans handlande.

En del säger att Gamla och Nya testamentet har två olika gudar. Glöm det. Du kan aldrig helt förstå Guds handling i Nya testamentet om du inte har med det Gamla testamentet. Du kan aldrig förstå Guds stora kärleksförklaring till människan, korset, om du inte ser vad det var som ledde fram till det. Gud kan bli arg, och vill vi lära känna honom kan det ju vara bra att veta vad han blir arg av. Men han blir inte arg som vi och blossar upp i vredesmod utan han är nådig och tålmodig mot oss för att han vill att vi få tid att vända oss bort från sånt som gör honom arg. Men han blir inte arg av vad som helst. Han blir arg över det som inte är rätt, som är orättfärdigt. Men även i Guds vrede ser vi hans kärlek. Han hatar allt som vi, som är föremålet för hans kärlek, väljer att förstöra oss själva och relationen till honom med. Allt detta och mycket mer står i bibeln, och biblar finns det ju gott om, i alla fall i vår del av världen.
Tänk att vi på ett så enkelt sätt kan få lära känna honom.

Och så det där men andliga uppenbarelser. Det står i Job att Gud talar både en och två gånger utan att vi lägger märke till det. När Gud talade till Samuel som knappt var fyllda tio, står det att han trodde att det var prästen som ropade på honom. När han sedan fått lära känna Guds röst blev resten av hans liv en nära relation med Gud.
När vi då, som har en tjock bibel att läsa (som inte Samuel hade), genom den lärt känna Gud, vet vi vem vi ska leta efter, vi känner igen honom och hans röst när han kommer, för vi känner honom.
Gå inte miste om möjligheten att lära känna honom, han älskar oss människor och vill oss väl!

Per G Imsen

Eze 16:1-63, Job 33:14-15, 1 Sam 3:2-5

Låt ditt rike komma, låt din vilja ske

builder
”Låt ditt rike komma och låt din vilja ske, såsom i himmelen, så också på jorden.”
Vilka befriande ord! Eftersom Jesus ber oss att be den bönen måste det ju vara möjligt att det kan få vara så. I himlen är det hans vilja som råder (Ps 103:19-21). Hans perfekta, rena, goda vilja. Tänk vad skönt att få be den bönen ’låt din vilja ske’ när vi inte alltid vet vad vi ska be om eller inte riktigt vet vad vi själva vill. Bibeln säger ju att Gud verkar i både vår vilja och handling (Phil 2:13) men ibland kan man känna sig osäker på vad som är hans vilja i olika situationer. Då har Jesus gett oss de orden att be.

Och vad befriande att veta att det är hans rike som ska komma. Det kan vara lätt att glömma att det är hans rike vi bygger på. Att han är både dess grundfundament, byggmästare och kung (1 Co 3:11, Matt 16:18, Jn 18:36-37). Man hamnar lätt i oron att byggandet bara hänger på oss själva. Vi är med och bygger, vi är hans medarbetare (1 Co 3:9), men han har ritningen och det är honom vi jobbar för. Det är han som i första hand är intresserad av att hans rike ska komma, och utbreda sig.

Så vad skönt att ibland bara vila i den bönen: låt ditt rike komma och låt din vilja ske. Det är en bön helt i enighet med hans vilja och han har lovat att svara på sånna böner (1 Jn 5:14-15)!
Per G Imsen
English