En kyrka fylld av mirakel

”Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva”. - 1 Kor 14:1

De andliga gåvorna i 1 Korintierbrevet 12 är nio till antalet. Lika många som det som beskrivs som Andens frukt i Galaterbrevet 5. En del menar att det bara är ett litet urval av många fler. Andra att de är som huvudstammar, alltså olika kategorier av gåvor som sen kan uttrycka sig i olika former. Bibeln listar andra typer av gåvor också, men kännetecknade för dessa är att de är övernaturliga, dvs inget vi kan göra på egen hand.

För den första församlingen var gåvorna en naturlig del av det kristna livet. Helande, kraftgärningar, profetisk uppenbarelse eller förkunskap om saker bara Gud kunnat veta osv.

Men många undrar ändå om det här är så viktigt. Räcker det inte att försöka leva föredömliga liv, ta hand om vår nästa och sen låter Gud vara Gud? Paulus säger så här om de andliga gåvorna:

– Gåvorna uppbygger människor och är också tecken på Guds existens och närvaro för de som ännu inte tror. Var därför, säger han, inte okunnig om det andliga utan ”ivrig” att be Gud om det han vill ge. Det ska tilläggas att Paulus skriver det till en församling som redan verkar ha alla gåvor representerade. Och som också verkade ha karaktärsbrister i sitt användande av dem. Men ändå uppmanar han dem ska söka dem ännu ivrigare, att ha dem i överflöd. Men med kärleken till Gud och människor som drivkraft.

Det enkla svaret på varför Jesu efterföljare, då som nu behöver gåvorna Paulus räknar upp är att människor behöver att vi har dem. Med dem blir vår omsorg om människor inte verkningslös. Då kan vi säga: ”det vi har ger vi dig”. Det vi fått som gåva ger vi som gåva. Om det så är ett helande, ett ord av vishet, gudomlig vägledning eller ett trons mirakel. ”Det du läser om i Bibeln finns i kyrkan”. Och när det är tydligt att det inte handlar om mänskliga muskler då blir också Gud sökt, älskad och ärad. 👆🏻💪🏻✨

Andens folk

”My speech and my message were not in plausible words of wisdom, but in demonstration of the Spirit and of power, so that your faith might not rest in the wisdom of men but in the power of God.” - 1 Cor 2:4-5

Kristendomens spridning över världen med början i Jerusalem på 30-talet genom personer som Paulus berodde inte i första hand på att det var en ny lära som lät tilltalande för det intellektuella tänkandet. Det romerska riket var på många sätt format av grekiskt kunskapssökande. Men evangeliums kärna är inte baserat på mänsklig visdom utan på Guds kraft.

När hela Jerusalem på pingstdagen stod helt förundrade berodde det på att något övernaturligt hade hänt. De hörde människor flytande prata språk som de egentligen inte kunde. Och människor flockades kring apostlarna för att de såg människor som varit förlamade helt friska genom deras händer.

Författarna av Nya Testamentet uppmanar på många ställen till att vara ”ivriga att söka” och ”ta emot”, att ”blåsa liv i” och att ”tjäna varandra med de nådegåvor” Gud gett dem som tror på honom. Gåvorna är ”manifestationer” på att Gud verkligen bor ibland dem som tror. En kristendom utan det övernaturliga saknar ett av de tydligaste bevisen på att Gud är närvarande. Samtidigt är det gåvor som inte baseras hur ”heliga” vi är. Och därför finns inget att vänta på när det handlar om att ta emot det Gud lägger framför oss. Gud kommer i samarbete med oss att fortsätta jobba på vår karaktär, men han vill samtidigt att hans övernaturliga kraft ska verka i och igenom oss ifrån dag ett i vår kristna vandring.

Guds mångfaldiga vishet genom oss

”Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.” - Ef 3:18-19

Det är lätt att läsa Bibeln som en ”jag-bok”. Men det är egentligen en ”vi-bok”. Till och med i passager där det uttryckligen står ”vi” eller ”er” som något som gäller församlingen som helhet, så är det lätt att läsa ”jag” eller ”mig” istället. Men Guds ”fullhet” eller ”mångfaldiga vishet” den visar sig just i att Gud ger många personer olika delar av ett större pussel som tillsammans ger en större bild av vem Gud är.

Det som får en församling att vara en mångfaldig enhet är både våra styrkor och svagheter. Vår styrkor är saker vi kan lyfta andra med och svagheterna något som gör oss beroende av andra på områden där vi inte är starka. Både på andlig, själslig och kroppslig nivå. Svaghet diskvalificerar oss inte. Tvärtom. Högmod däremot hindrar Gud ifrån att måla en komplett bild. Det svaghet säger oss är att vi är skapade för en tillhörighet. Vi är beroende av Gud men också av människor Gud placerat omkring oss, med gåvor som inte vi har. Vi är del av något som gör oss starka.

Svaghet eller känslan av att inte ha det man tycker andra har kan göra oss passiva och nedstämda. Men den kan också vändas till förmågan att uppmuntra det vi just ser andra har. Och när vi skapar en sån miljö blir det inte längre en tävling utan ett klimat av uppmuntran som ser också det Gud specifikt gett oss personligen att bidra med.

”Av honom fogas hela kroppen samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, med den kraft som är fördelad åt varje enskild del. Så får kroppen sin tillväxt och bygger upp sig själv i kärlek.” - Ef 4:16