Kategori: Andevärlden

Publicerat

Skapad för att ära

”Jag är HERREN, det är mitt namn.
Jag ger inte min ära åt någon annan
eller mitt lov åt avgudabilder.” - Jes 42:8

Lucifer var troligtvis en av himmelens vackraste skapelser. Han beskrivs som en ”mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet.” Om någon kunde bjuda upp till jämförelse så var det han. Men allt var gåvor från Gud. Och istället för att ge Gud äran för vad han fått började han beundra sig själv och söka sin egen ära.

Ingen människa kan nog jämföra sig med Lucifers gåvor. Men ändå har vi också fallenheten att använda det vi fått för att upphöja oss själva istället för honom som skapat oss till dem vi är. Våra olika gåvor är reflektioner av hur kreativ och mångfacetterad Gud är. Och när vi lever för människors beundran flyttar vi blickarna från en fullkomlig, evig Gud till ofullkomliga, timliga människor.

Gud har inga problem med att välsigna oss med beundransvärda gåvor, både fysiska och andliga eller till och med att upphöja oss. Problemet uppstår när vi glömmer varifrån det kommer. Han är ”alla goda gåvors givare”, men hans skapelses ära är reserverad för ingen annan än honom själv. Bara han är värd den. Han ger den inte åt någon annan. När Gud är Gud för oss, det är då vi når vårt verkliga syfte och kan blomstra i sanningen om vilka vi är, till hans ära. 👆🏻✨

”Vem har förstått Herrens sinne?
Eller vem har varit hans rådgivare?
Eller vem har gett honom något först
så att han måste betala igen?
Av honom, genom honom och till honom är allting. Hans är äran i evighet. Amen.” - Rom 11:34-36
Publicerat

Att vara känd i den andliga världen

Bibelns Job var en person om vilken Satan av Gud får höra att: 

 ”På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda."  - Job 1:8

Några tusen år senare kommer Paulus namn upp när några misslyckat försöker driva ut en ande ur en person: – Paulus vet vi vem det är, säger anden, men vilka är ni?
– Acts 19:15-16

När Jesus förundras över en officers tro så verkar det vara utifrån hans förståelse för hur det här sakerna fungerar. – Att vara känd, respekterad och en maktfaktor i andevärlden handlar om att själv förstå och leva under auktoritet. (Luk 7:8-9) På samma sätt som en polisman har hela rättsväsendet bakom sig när han själv är underordnad lagen och sina överordnade, men förlorar den om han själv inte håller sig till reglerna, så får en människa andlig auktoritet i Jesu namn bara när hon själv i underordnad lydnad gjort Jesus till verklig herre i sitt liv. Då har fienden inget att sätta emot.

Som Paulus säger: 

”Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus, och vi är beredda att straffa all olydnad så snart er lydnad blivit fullständig.”  - 2 Cor 10:4-6

När vi i lydnad kliver in under Jesus auktoritet måste andevärlden underordna sig våra ord, i hans namn.

Om nu Gud i sin nåd förlåter mig varje gång jag kommer till honom, är det då så noga med att leva ett rent liv?
Ja, om inte annat av ovanstående anledning. Om vi väljer att leva i olydnad gör det det kristna livet kraftlöst och verkningslöst. Men om vi väljer att själva ställa oss under hans auktoritet har Gud chansen att anförtro oss möjligheter att verkligen göra skillnad i andra människors liv.

Publicerat

Att övervinna rädsla

Davids strid mot Goliat började långt innan stenen flög från Davids slunga. Och David kunde ha varit besegrad redan innan Goliat hunnit höja vapnet. Han kunde ha lyssnat på sina bröder, om hur liten och inkapabel de tyckte han var. Dom om nån kände väl David? Eller Sauls betyg på David. – Saul borde ju veta hur en soldat ska se ut. Han hade lett många krig. Eller kunde han ha blivit paralyserad av Goliats ord om honom. Goliat visade inga tecken på rädsla för en ”hundvalp” som David. Men David var fast i sitt sinne. Och han informerar Goliat om att det istället är han som är chanslös, eftersom David har Gud med sig.

Nu kan man kan tänka att det räcker att ha Gud med sig för att segra. Men min poäng är att David också gjort sin hemläxa. Gud var ju med hela Israel, men det var bara David som vågade utmana Goliat. Han kunde låtit människors ord eller egna nedvärderande tankar överösta det Gud sagt om honom, men han gjorde inte det. David måste ha förberett sig långt innan. Han hade redan skrivit många psalmer om Guds storhet, om förbundet och Guds löften och hade sjungit dessa om och om igen ute bland fåren. David hade sin klippa i Gud och visste hur Han såg på honom. David hade tränat sitt sinne. Därför kunde han avslöja rädslan och tillät den inte lura eller avväpna honom.

Människor föds med olika mått av mod och man har olika utgångslägen. Och det kan vara läskigt att konfrontera sina rädslor när man känner att man blir utmanad, men man kan vinna seger och få uppleva frihet om man inte låter sig bli lurad. Gud har sista ordet om vem han är och vilka vi är i honom. Och det behöver man banka in i ryggmärgen genom att meditera på Hans ord. Den som gör det kan ingen jätte stoppa!

Publicerat

The Private War of a Saint – David Wilkerson

David Wilkerson talar här på ett styrkande och varmhjärtat sätt om de troendes (som bibeln kallar ’de heliga’) personliga kamp mot ondskan och mörkret. De finns kollektiva strider som vi delar med varandra men en del strider måste vi strida själva, i ensamhet med Gud. En väldigt uppmuntrande predikan för den som går igenom en tuff säsong!

Publicerat

Barn som besegrar fienden

Psalm 8:3
Av barns och spädbarns mun
har du upprättat en makt/lovsång
för dina ovänners skull
till att förgöra fiende
och hämnare.

I Guds arme går en obekymrad, sjungande barnaskara nära fronten.
Men, är inte det lite upp och ner?
Tydligen inte för Gud. Han verkar ha en tanke med det.

Varför då?
Kraften fullkomnas i svaghet. När David som ung pojke ställs inför Goliat uppfattar Goliat det som ett hån. Men Gud njuter av att bevisa sin härlighet genom den man inte räknar med. Där har vi barnen. Barn ska ’vänta på sin tid’. Men inte för Gud. När barn besegrar fienden är det ju Gud som får äran. Det kunde ju inte ha gått till på annat sätt. De är modiga för de vet att han aldrig lämnar dem, de är starka för att kraften kommer uteslutande från Honom, de är trygga för de vet att han alltid beskyddar dem.
Barn är en Guds gåva och söner som pilar i en hjältes hand. De fäller den störste fiende långt in i fiendelägret.

Fullkomnad kraft, av kraft som kan väcka upp döda, det räcker till allt vi behöver.

Vi är i krig, inte mot människor, men mot ondskans krigsmakt, som aldrig sover. Vi ser den inte men vi ser dess verkningar. Vi lever, skyddade av försoningsblodet från korset, men det finns stridsfält som ska erövras. Han som är i oss är starkare än den som är i världen, vi är på vinnarsidan och behöver inte vara rädda men vi behöver agera för att avancera. Var plats som din fot beträder är din, vi behöver börja ’trampa’. Krigsfångar ska befrias, fiendefästen brytas ner, och vägen beredas för kungen.

Hur ska det göras?
När vi, tillsammans med barnen, höjer vår röst i hyllningsång till vår kung bävar fienden. Han är inte på något sätt okänd för dem.
När vi påkallar Guds uppmärksamhet i bön kommer han i sin makt, om vi håller ut och kommer ihåg att det inte är fredstid. Gud är inte på något sätt underlägsen fienden men han har gett oss mandatet att påverka hur mycket vi vill se hända. Med bönen som vapen måste vi alltså vara uthålliga, inte för att Gud är sen att svara men för att vi är i krig. Fienden ger inte bort landområden gratis.
’Men jag är så svag’. Ja, men svaghet är en bra utgångsläge för fullkomnad styrka i Gud, och en outtömlig källa av styrka finns i Honom. Och i hans ord. Tron, som kan förflytta berg, kommer ursprungligen därifrån.
Så vänta inte att upplysa även dina barn om vilken befrielsearmé de tillhör utan lär dem dessa principer tidigt och ge dem det andliga bröd som deras ande hungrar efter, så nöjer de sig inte med något mindre när de blir äldre, och kommer tidigt att ha fått lära sig att det inte finns något att vara rädd för, i den store kungens tjänst.

Ps 127:3, Eph 6:12, Math 19:14-15, Prov 22:6, Lu 18:1-8, Joshua 1:3, 2 Cor 12:9, Rom 8:11, 1 John 4:4, Isa 61:1, Dan 10:12-13!, Rom 10:17, 1 Cor 1:27-29

20131207-003320.jpg

Publicerat

Kjell-Åke Eliasson – Vad innebär Guds vapenrustning?

En predikan med många bra verktyg för det dagliga livet! Den andliga strid den kristne har att utkämpa handlar ofta om vår tankevärld, vilka tankar om oss själva och Gud som vi låter styra vårt agerande.

”Det kristna livet är en vandring i en krigszon på ockuperad mark och för att vara segerrik behövs medvetenhet om fiendens planer och utrustning för att möta livet. I denna undervisningsserie får du veta hur du konkret tillägnar dig den vapenrustning som finns beskriven i Efesierbrevets sjätte kapitel.” Detta är den 5:e delen i en serie på 5 delar.