Böner som får svar

”Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det.

Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.” – Joh 15:7-8

Vad drömmer vi om? Om vi fick önska vad som helst som skulle slå in, vad skulle det vara? Jesu ord till lärjungarna säger oss några olika saker: Att besvarade böner måste vila på det faktum att vi förblir i honom och hans ord i oss, att vi blir hans lärjungar. Det som händer med oss då är att vår vilja mer och mer blir ett med hans. Hans drömmar blir våra drömmar. Våra böner blir i korthet ”ske Din vilja på jorden som i himmelen”. Där harmoni råder. Ingen fiendskap eller själviskhet. Vår längtan blir hans längtan: Upprättade, förvandlade människoliv, att han ska bli känd för den övernaturlige och gode Gud han är, hans fridsrikes utbredande.

Den här världen gavs av Gud till människan för att hon skulle lägga den under sig. Det våra böner gör är att i respons till det bjuda in honom i den värld han gett oss. ”Låt ditt rike komma”. Varför ser vi inte mer av de saker vi önskar? Kanske beror det på, som Jakob i sitt brev säger, att vi inte ber. Och när vi ber så handlar det om oväsentliga, temporära saker. Och kanske det i sin tur beror på att vi inte förblir i honom, spenderar tid med honom.

Bön är inte att tvinga Gud att göra saker som han egentligen inte vill. Det är att samarbeta med honom. Att som ambassadörer för hans rike dra ner de välsignelser i sin omgivning som han redan förberett för dem som ber honom om dem. Man kan fråga sig varför Gud inte bara ger oss det vi upplever att vi behöver utan att vi måste be om det. Men i tiden i gemenskap i bön till honom och i hans ord lär vi också känna honom. Och hans rike och goda vilja får fäste även i våra hjärtan.

Med böjda knän inför universums herre

”Då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheters evighet. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:
"Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot lov och ära och makt, för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat." - Upp 4:10-11

Att buga sig eller böja knä har i alla tider varit ett sätt att visa heder eller erkänna något större. I Bibeln ser man det det ofta. Både i mötet med människor, men också i bön inför Gud.

En utmaning i vår tid är att den förståelsen delvis gått förlorad. Gud är för oss i bästa fall en god far eller vän, men inget mer. Vår jämlike. Och så glömmer vi att han är allsmäktig och av evighet och vi skapade av stoft.

Satan erbjöd alla världens riken i utbyte mot att Jesus föll ner och tillbad. Även en ond andevärld förstår kraften i böjda knän. Det visar vem eller vad vad vi ställer oss i allians med. Och med böjda knän är det som uppenbarelseboken beskriver världshistoriens klimax: när en hel värld ser och förstår vem den korsfäste Messias var.

Att ödmjuka sig under universums herre och skapare och ge honom sin hyllning är egentligen det mest naturliga en människa kan göra. Det påminner oss, den fysiska kropp vi fått, och också en osynlig värld vilka vi är och vems vi är. Makt med Gud demonstreras inte genom mänskliga spända muskler utan i ödmjukhet inför honom som äger all makt. Och i det kan vi sen få höra: ”Res dig upp, var inte rädd!”. Gud vill inte kuva oss utan att vi ska kanalisera vårt behov av tillbedjan åt rätt håll, till den som för alltid är värd den. Det är de ödmjuka, sa Jesus, som kommer att ärva jorden”.

Låt ditt rike komma, låt din vilja ske

builder
”Låt ditt rike komma och låt din vilja ske, såsom i himmelen, så också på jorden.”
Vilka befriande ord! Eftersom Jesus ber oss att be den bönen måste det ju vara möjligt att det kan få vara så. I himlen är det hans vilja som råder (Ps 103:19-21). Hans perfekta, rena, goda vilja. Tänk vad skönt att få be den bönen ’låt din vilja ske’ när vi inte alltid vet vad vi ska be om eller inte riktigt vet vad vi själva vill. Bibeln säger ju att Gud verkar i både vår vilja och handling (Phil 2:13) men ibland kan man känna sig osäker på vad som är hans vilja i olika situationer. Då har Jesus gett oss de orden att be.

Och vad befriande att veta att det är hans rike som ska komma. Det kan vara lätt att glömma att det är hans rike vi bygger på. Att han är både dess grundfundament, byggmästare och kung (1 Co 3:11, Matt 16:18, Jn 18:36-37). Man hamnar lätt i oron att byggandet bara hänger på oss själva. Vi är med och bygger, vi är hans medarbetare (1 Co 3:9), men han har ritningen och det är honom vi jobbar för. Det är han som i första hand är intresserad av att hans rike ska komma, och utbreda sig.

Så vad skönt att ibland bara vila i den bönen: låt ditt rike komma och låt din vilja ske. Det är en bön helt i enighet med hans vilja och han har lovat att svara på sånna böner (1 Jn 5:14-15)!
Per G Imsen
English

Kjell-Åke Eliasson – Vad innebär Guds vapenrustning?

En predikan med många bra verktyg för det dagliga livet! Den andliga strid den kristne har att utkämpa handlar ofta om vår tankevärld, vilka tankar om oss själva och Gud som vi låter styra vårt agerande.

”Det kristna livet är en vandring i en krigszon på ockuperad mark och för att vara segerrik behövs medvetenhet om fiendens planer och utrustning för att möta livet. I denna undervisningsserie får du veta hur du konkret tillägnar dig den vapenrustning som finns beskriven i Efesierbrevets sjätte kapitel.” Detta är den 5:e delen i en serie på 5 delar.