Guds kärlek i ett människohjärta
Världen är en ganska trasig plats. Det ser visserligen inte alltid ut så. I fredstider, under ekonomisk tillväxt och när vi gör vetenskapliga framsteg som underlättar livet för många kan det kännas som vi är på rätt väg. Men det är när saker ställs på sin spets som det visar sig vad vi har i våra hjärtan.
Det handlar inte om vilken del av världen vi kommer ifrån eller hur välutbildad och informerad man är. Atomvetenskapen har tex värmt upp och gett energi åt flera länder i årtionden men har också i form av vapen dödat hundratusentals människor. Kunskap ger oss bara förmågan att göra både mer gott och mer ont. Det löser inte roten av vårt problem.
Människans utmaning är hennes hjärta. Själviskheten. Det kan ta sig i olika uttryck eller ta sin inspiration ifrån olika källor eller ideologier, men det är hjärtat det handlar om. Motsatsen skulle vara hjärtan fylla av kärlek. Men det är inget vi människor själva kan producera i det mått vi skulle behöva för att återställa vår värld. Svaret, säger Bibeln är att ”Gud är kärlek”, att han vill bo i dens hjärta som släpper in honom. Johannes, kärlekens apostel förklarar det så här: ”Vi älskar för att han först har älskat oss”. När vi öppnar upp för, och får uppleva och förstå hans kärlek, då händer något i oss som gör oss kapabla att ge och sprida kärlek vidare.
Jesus är mänsklighetens exempel. Han visade oss vägen genom att ge sig själv, osjälviskt, till och med för den blodtörstig pöbel som ville se honom avrättad. Han är vår fredsfurste och han har lovat att en dag regera på jorden. Det vi behöver är att låta honom personligen göra det som behöver göras med våra hjärtan. Att han blir vår personlige frälsare. Han kan förvandla hjärtan att bli som hans. Vi kan inte ge vår omgivning något vi inte har. Men han har det världen behöver. 
Att vara känd i den andliga världen
Bibelns Job var en person om vilken Satan av Gud får höra att:
”På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda." - Job 1:8
Några tusen år senare kommer Paulus namn upp när några misslyckat försöker driva ut en ande ur en person: – Paulus vet vi vem det är, säger anden, men vilka är ni?
– Acts 19:15-16
När Jesus förundras över en officers tro så verkar det vara utifrån hans förståelse för hur det här sakerna fungerar. – Att vara känd, respekterad och en maktfaktor i andevärlden handlar om att själv förstå och leva under auktoritet. (Luk 7:8-9) På samma sätt som en polisman har hela rättsväsendet bakom sig när han själv är underordnad lagen och sina överordnade, men förlorar den om han själv inte håller sig till reglerna, så får en människa andlig auktoritet i Jesu namn bara när hon själv i underordnad lydnad gjort Jesus till verklig herre i sitt liv. Då har fienden inget att sätta emot.
Som Paulus säger:
”Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus, och vi är beredda att straffa all olydnad så snart er lydnad blivit fullständig.” - 2 Cor 10:4-6
När vi i lydnad kliver in under Jesus auktoritet måste andevärlden underordna sig våra ord, i hans namn.
Om nu Gud i sin nåd förlåter mig varje gång jag kommer till honom, är det då så noga med att leva ett rent liv?
Ja, om inte annat av ovanstående anledning. Om vi väljer att leva i olydnad gör det det kristna livet kraftlöst och verkningslöst. Men om vi väljer att själva ställa oss under hans auktoritet har Gud chansen att anförtro oss möjligheter att verkligen göra skillnad i andra människors liv.
Nyckelpersoner
”Jag ska ge dig himmelrikets nycklar. Allt som du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som du löser på jorden ska vara löst i himlen.”
– Matthew 16:19
Alla vet nog hur det känns att bli utelåst. Speciellt frustrerande är det om man inte har en aning om var man la sina nycklar senast.
Att ha nycklar innebär ofta ansvar. Ibland är man kanske den enda som har en uppsättning. Ansvarets grad beror också på vart nycklarna går.
När Jesus säger till Petrus att församlingen fått himmelrikets nycklar förstår man att det inte är en liten sak. Det låter egentligen ofattbart att Jesus delar ut så viktiga nycklar. Nycklar innebär som sagt ansvar och ansvar förpliktigar. Mycket i den här världen skylls på Gud men som i många andra fall beror mycket av det som händer, eller inte händer här nere på människan själv. På samma sätt tror jag det är för oss i detta fallet.
”Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni stänger himmelriket för människorna. Själva går ni inte in, och dem som vill komma in hindrar ni från att komma in.” – Matthew 23:13
Fariseerna hindrade människor från att komma in i himmelriket. I deras fall berodde det på deras känsla av exklusivitet och särställning, ”det ska inte vara hur lätt som helst att bara trampa in i något vi kämpat hela våra liv för att uppnå.” (Luk 15:27-30, Joh 9:34) Och det är såklart en inställning vi behöver vara vaksamma på att vi inte har. Men kanske beror vår ineffektivitet på att vi inte förstår vad vi fått i handen. Gjorde vi det skulle vi nog arbeta mycket ivrigare för att hjälpa människor att visa vägen till himmelrikets port och släppa in dem när de kommer.
Precis som Adam fick att förvalta jorden har vi fått att förvalta ”försoningens ord” (2 Cor 5:19). Låt oss inse vilka nycklar vi fått och använda dem flitigt så att många människor får möjlighet att komma in i Guds rike!
Att förvalta den Helige Andes gåvor
”Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!” – Mark 4:41
För att inspirera till att tänka utanför boxen eller aktivera kreativitet ställs ibland frågan: ”Vad skulle du göra om du hade obegränsat med pengar eller var helt fri från rädsla?”
På samma sätt tror jag Gud vill att vi ska tänka om de andliga gåvor vi ber honom om. Jesus sa att vi skulle göra samma, eller större gärningar än han gjorde. – Hur skulle det se ut om väder och vind alltid lydde, eller att sjukdomar och demoner lämnade människors kroppar vid bara ett ord. Hur skulle din eller min omgivning nu reagera och se på oss? Hur skulle livet förändras? En helt ny värld skulle öppna upp sig och samtidigt förmodligen ställa krav på vår karaktär*.
”När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: ”Gudarna har kommit ner till oss i mänsklig gestalt!” – Apg 14:11
Kanske är vår brist på mer av det övernaturliga beroende av att Gud väntar på att vi ska vara förberedda. Att vi på knä ödmjukar oss och möblerar om i våra liv och hjärtan så vi kan förvalta den kraft han vill ge oss på ett sätt som inte förtär oss, och kanske skulle kunna göra större skada än nytta. Paulus och Barnabas visste vilka de var och inte var. Som ”goda förvaltare” var de införstådda med att de mirakel som skedde genom dem inte var till någon annan än Guds ära.
”När apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder och rusade in bland folket och ropade: ”Människor, vad är det ni gör? Vi är också människor som ni!” – Apg 14:14-15a
Samtidigt uppmanar Paulus oss att vara IVRIGA att få de andliga nådegåvorna. Och gåvorna behövs. Människor behöver tex bli friska och evangelium predikas effektivast med kraft (Mark 16:20, Hebr 2:3-4). Men kanske vi ger Gud möjlighet att att anförtro oss mer om vi också i tro förbereder våra hjärtan att förvalta det på rätt sätt.
”Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig”. 2 Kor 12:9b
Joh 14:12, *2 Kor 12:7-9, 1 Petr 4:10, Jak 4:3
När tron sviktar
På olika ställen i evangelierna, när man läser om tro kan man få bilden av att vi är hänvisade till vårt lilla mått av tro, att Jesus lämnat oss med de förutsättningarna. Han utmanar visserligen lärjungarna och kan upplevas lite tuff när det gäller lärjungarnas brist på tro, men han säger samtidigt att de inte är ensamma i det här. Och det kan man se vid flera tillfällen när lärjungarnas tro sviktade.
Petrus tog några steg på vattnet, men Jesus fanns där när det inte bar, och en annan gång när båten höll på sjunka i stormen stillade han den åt dem. Han helade de som lärjungarna inte kunde bota och han bad för dem att deras tro inte skulle ta slut när de lämnat honom. Och han ber för oss fortfarande. Jesus vill att vi ska mogna och växa i vår tro, men han lämnar oss inte ensamma på resan.
Paulus pratar också om tro som är ”verksam i kärlek”. För tro utan kärlek kanske kan flytta berg, men blir ingenting värd skild från kärleken. Och med kärleken med i bilden kanske det inte blir lika krampaktigt. Det handlar först och främst om kärleken och om min relation till honom. Men han är också ”trons upphovsman och fullkomnare”, och utifrån den relationen kan tron, som bibeln säger är något dyrbart, växa fram.
”Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig.” – 1 Pet 1:7
Mat 8:26, Mat 14:28-31, Mat 8:23-26, 17:15-18, Joh 14:18-19, Luk 22:32, Rom 8:34, Gal 5:6, 1 Cor 13:2, Hebr 12:2
Löften om hälsa och helande i bibeln
När Dodie Osteen för nästan 40 år sedan fick en cancerdiagnos och några veckor kvar att leva bad hon och hennes man om ett helande och talade strängt till cancern att lämna henne blev hon fullständigt helad. I processen sökte hon igenom bibeln för att se vad bibeln säger om helande och hälsa och skrev en lista med bibelverser som hon läst varje dag sedan dess.
Dodie är numera änka efter sin make pastor John Osteen, men mycket av han undervisning, ofta med betoning på tro och helande finns att se och höra på youtube. Se denna länk. Behöver du eller någon du känner ett helande så fyll dig med tro på att Gud både vill och kan göra det!
Här är bibelverserna Dodie skrev ner:
Praise the LORD, O my soul, and forget not all his benefits – who forgives all your sins and heals all your diseases. – Psalm 103:2-3
Exodus 15:26
Exodus 23:25
Deuteronomy 7:15
Deuteronomy 30:19-20
Joshua 21:45
Psalm 91:16
Psalm 103:1-5
Psalm 107:20
Psalm 118:17
Proverbs 4:20-23
Isaiah 43:25-26
Isaiah 53:5
Jeremiah 30:17
Joel 3:10
Nahum 1:9
Malachi 3:10
Matthew 8:2-3
Matthew 18:18-19
Mark 11:23-24
Mark 16:17-18
John 9:31
John 10:10
Romans 8:11
2 Corinthians 1:20
2 Corinthians 10:4-5
Galatians 3:13-14
Ephesians 6:10-17
Philippians 2:13
2 Timothy 1:7
Hebrews 10:23
Hebrews 10:35
Hebrews 13:8
James 5:14-15
1 Peter 2:24
1 John 3:21-22
1 John 5:14-15
3John2
Revelation 12:11
”Vem har låtit er förstå att ni är nakna?”
Skam är något många människor brottas med. Det kan vara saker man gjort eller saker som hänt, men det kan också vara skam över den man är, för inre eller yttre attribut. Att man inte duger eller håller måttet.
När det första människorna skapades står det att det var nakna utan att skämmas inför varandra (Gen 2:25). Men direkt efter syndafallet var det det första som hände att de började skämmas för något de inte tänkt på förut; för sin nakenhet. – Synden hade fört med sig skam in i världen. Och även om de gjorde kläder åt sig så kände de sig fortfarande nakna och gömde sig för Gud.
Sedan dess har skam varit en del av människans arv, och också något som modern psykologi också pratar mycket om, som en av de destruktiva krafter som avsevärt kan påverka livskvalitén för en människa. Det är intressant att redan bibelns första bok och kapitel som skrevs för flera tusen år sedan tar upp det.
Men bibeln säger också senare att när Jesus kom tog han itu inte bara människans syndaskuld, utan också skammen när han som en symbol för skam själv hängde blottad, nedgjord och förkastad på korset. Guds son hade lämnat sin tron i himmelen för att ta på sig den skam Adam fört in i världen, för att människan skulle kunna få möta sin skapare igen, fri från skam.
Paulus säger:
”klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud…”
…och på ett annat ställe:
”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit”.
…och vidare: ”I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och tryggt komma till Gud.”
Att klä på sig ”den nya människan”, Kristus, är som ett nytt Genesis, en ny början. ”En ny skapelse”, till Guds avbild. Som det var från början. För Guds plan var aldrig att människor skulle leva utifrån skam. Till och med när de första människorna syndat såg han till att ge dem kläder. Och ska man säga något positivt om skam så är det väl att det skapar ett behov i oss att söka sig till den som kan skyla vår nakenhet.
Men till och med någon som blivit pånyttfödd kan känna och leva i skam som kväver livsglädjen. Därför ställer Gud frågan som liknar den han ställde i lustgården: Vem vill anklaga Guds utvalda? (Vem har sagt att du är naken?) Gud är den som frikänner. Gud är den som skyler vår nakenhet och gömmer oss i honom.
Och det är här resan till frihet börjar: – att tänka om. Om Gud nu accepterar och frikänner oss så spelar det ingen roll vad vi själva eller andra människor känner eller tycker. Då kan också vi gå vidare och acceptera oss själva för vilka vi är, som hela människor, utan skam.
Vilken god Gud vi har.
Gen 3:11, Hebr 12:2, Eph 4:24, 2 Cor 5:17, Rom 8:33, Eph 3:12
One touch of the King changes everything
Kvinnan hade varit allvarligt sjuk i 12 år, utan att ha fått hjälp, och hon var enligt rådande lag ”oberörbar” och oren pga sitt sjukdomstillstånd (Lev 15:25). Men så fick hon höra talas om att det nu fanns en i staden som kunde bota sjuka. Hon hade förstått att det räckte att bara röra vid honom. Så hon trängde sig fram i folkmassan som följde honom tätt inpå, nådde tofsen på hans mantel, och blev ögonblickligen helad. Men mannen som var jude, precis som hon, skulle enligt lagen inte kommit nära en sådan kvinna, eftersom det nu gjort honom oren istället.
Storyn är hämtad från Lukas evangelium i bibeln och det jag tror det den här berättelsen vill säga är att den mannen, Jesus, som gjorde kvinnan frisk och samtidigt själv blev oren, föddes på jorden för att göra just det. Han lät prostituerade, tjuvar, brottslingar, syndare och brustna människor som du och jag röra vid honom för att kunna bota dem och ta på sig deras sjukdom, synd och allt det de samlat på sig, bära det till korset och själv betala priset för det.
Och jag tror också att samma sak gäller fortfarande. Om någon sträcker sig mot honom för att nå fram till honom vill han möta den personen, ta över det bagage som tynger och låta den människan få uppleva det helande som hon behöver och längtar efter.
Luk 8:43-48
Ödmjukhetens väg
