Kategori: Okategoriserade

”Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas men inte har kärlek, så vinner jag ingenting.” – 1 Cor 13:3

Som människa kan det ibland vara svårt att veta med vilka motiv vi gör de saker vi gör. Två personer som ger bort en lika stor summa pengar till en behövande kan ju medvetet eller undermedvetet ha helt olika mål. Man kan ha ett genuint intresse av att hjälpa, men det kan också handla om att man med sina goda handlingar egentligen är mer intresserad av att visa alla just hur god man tycker att man är.

”Vad ni än gör, gör det av hjärtat, som för Herren och inte för människor. Ni vet att det är av Herren ni ska få arvet som lön. Det är Herren Kristus ni tjänar.” – Col 3:23-24

Hur ska man då veta hur man ska göra i olika situationer när det kan vara svårt att urskilja sina egna motiv? När det dessutom också ibland är svårt att se vad som är det verkligt bästa att göra.  ”Hjälper eller skälper jag nu?” – Svaret är att vända sig till honom som aldrig har annat än rena och goda motiv, och som dessutom också vet allt. ”Vad skulle du ha gjort, Jesus?”.

När vi gör Jesus till herre och lyder honom behöver vi inte vara lika självupptagna och fokuserade på att reda ut hur pass ädla våra egna motiv är. – Han är ju aldrig självisk och vill alltid gott, både för oss och för de omkring oss. Den som beslutar sig för att följa och lyda honom, och gör så, kommer ju därför att leva ett liv för andras bästa. – För när vi gör det vi gör för hans skull kommer det alltid att bli till något gott för andra.

”Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.” – Matthew 25:4

 

”Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, men så frågade han: ”Är du verkligen min son Esau?” Han svarade: ”Ja.”
– Genesis 27:23-24

Konversationen kommer från en situation i bibeln när Jakob lurar till sig något av sin far som hans bror Esau skulle ha: den förstfödda sonens arv och välsignelse. Det var inte vad som helst utan avgörande för framtiden och nåt mellan Gud och mottagaren som inte gick att återkalla.

Esau och hans far Isak hade en speciell relation och Isak hade sett fram emot att välsigna sin son (1 Mos 27:4). Jakob hade inte samma relation men nu hade han lånat Esaus kläder och klätt ut sig för att få sin blinde far att tro att han var Esau. Jakob lyckades och hans liv och framtid förändrades från och med då.

”Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus… Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet”.
– Galatians 3:27-29

Gud är inte blind och går inte att lura men hans vilja är ändå att vi på liknade sätt som Jakob gjorde ska ”ikläda oss Kristus” så att han kan få välsigna oss med allt det goda han lovade Abraham, Isak och Jakob.

Berättelsen om Jakobs välsignelse finns nog där till vår uppmuntran. Vi kanske ser på vår historia som Jakob sen måste gjort. Jakobs namn betydde just bedragare. Men Gud höll ändå sitt löfte, välsignade honom och behandlade honom inte utefter vad han gjort. Och oavsett vilken självbild eller historia vi har vet vi att när Gud ser på oss ser han fortfarande sin älskade son, och det är också så han själv vill att det ska vara.

”Du sade i ditt hjärta:
’Jag ska stiga upp till himlen, jag ska resa min tron ovanför Guds stjärnor. Jag ska sätta mig på mötesberget längst upp i norr. Jag ska stiga upp över molnens höjder, jag ska bli som den Högste.’”
– Isaiah 14:13-14

Det är lätt att falla för frestelsen att vilja vara någon eller något som på något sätt höjer sig över mängden. Det var det som blev Lucifers fall, det var det han sedan frestade Jesus med (om han bara föll ner och tillbad) och det var det lärjungarna tävlade om:

”[Jesus frågade] dem: ”Vad var det ni talade om på vägen?” Men de teg, för på vägen hade de talat med varandra om vem som var den störste.”
– Mark 9:33-34

Vad man strävar efter kan vara olika saker. Ingen vill ju verka skrytsam; det står att lärjungarna också teg när Jesus frågade vad de pratat om. Men det handlar troligtvis ofta om strävan efter erkännande och bekräftelse, att vara någon, ha ett yrke, en fin titel, en position eller ett renommé som inger någon form av respekt hos andra.

För Jesus hade resan gått åt motsatt håll. Han hade avsiktligt lämnat sin plats i himmelen på Guds högra sida för att födas i en fattig familj på jorden och betjäna mänskligheten (Mat 20:28). Därför kunde han med uppbackning säga till lärjungarna:

”…den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav.”
– Mat 20:26-27

Det Jesus säger är inte att ett gott rykte, en position eller ett respektabelt yrke är något fel för det han pratar om är en inställning och en attityd: Gud vill inget hellre än att få förändra vår status från slavar (Joh 8:34-36) till kungar (1 Petr 2:9). Men också samtidigt våra attityder från herrar till tjänare (Mark 10:42-43).
För om våra motiv är felaktiga kommer det bara leda i motsatt riktning. (Luk 14:11)

Om det var det här som drog ner en tredjedel av himmelen, det som Jesus frestades med och det apostlarna bråkade om är det kanske förståeligt om det också är en utmaning för oss och något vi också behöver vara vaksamma på.

Phil 2:3-5, Jam 4:10, Mat 11:29, Mat 5:5, Mat 18:3-4

”Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han lät dig äta manna, något som varken du eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Herrens mun.”
– Deuteronomy 8:3

Man brukar väl säga att det är ett svenskt fenomen, att ingen vågar sticka ut, eller stå för något som inte majoriteten godkänner. Men troligtvis är det snarare en allmänmänsklig egenskap. Den bekvämaste vägen är ju för det mesta att försöka ligga lågt för att undvika konflikter.
Hur populärt det kristna budskapet är varierar ifrån tid till plats. Ibland välkomnas det med öppna armar och ibland hatas och förföljs det. Frågan är hur den troende förhåller sig när vindarna vänder. Paulus skriver så här i sitt brev till Timoteus:

Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning. Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig på alla sätt. Bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst. – 2 Timothy 4:1-5 (SFB)

Att stå upp för evangelium har i perioder varit sammankopplat med förföljelse och lidande. Trots att det är ett kärlekens budskap har hatet emot det lett till att de som predikar det fått sätta livet till. Så är det inte i Sverige idag. Här kan man bli kallad ovetenskaplig, sagobokstroende, fundamentalist, sekterist, eller liknande, eller kanske förlora en facebookvänskap. Men oftast inte mycket mer. Men ändå viker vi oss lättare än de som haft mycket mer på spel.

Men sanningen är det som gör människan fri, och är något sant när alla håller med så är det inte mindre sant för att ingen gör det. Alla kommer inte att hålla med. Men det uppdrag vi fått är att vara frimodiga och uthålliga ändå. För många kommer också att ta emot. 

Vi är ljuset på berget. Och oavsett vad världen för tillfället själv tror om det är det är vad den behöver.

”Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda, så att han den tid som är kvar inte längre lever efter mänskliga begär utan efter Guds vilja”.

1 Peter 4:1-2

Moderna psykologiska perspektiv har sitt fokus på att vi människor söker efter tillfredställelse eller njutning på olika sätt. Därför kan man bäst hjälpa en människa genom att få den att tex förstå att ett långsiktigt perspektiv är det mest njutbara. Om man som exempel vill hjälpa en drogmissbrukare att sluta behöver man få denne att förstå att den kortsiktiga njutning drogtripparna innebär bara leder till avsaknad av njutning (dvs lidande) i långa loppet. Den mesta möjliga mån av tillfredställelse uppnås genom att sluta med drogerna.

Bibeln vill också hjälpa oss och Jesus säger på ett sätt samma sak: Även om världslig rikedom är kortsiktigt njutbar är en evig skatt det mycket mer (Mat 6:19-20). Men Jesus vill egentligen inte att det vi gör ska göras primärt för vår egen skull. Han lockar oss visserligen i vår egen fallenhet, vår självcentrering, med det vi söker efter för att nå oss, men med målet att sen forma oss att bli lika honom; att bli osjälviska.
Lagen säger ju: Du ska älska din nästa som dig själv (Gal 5:14). Så synd, att bryta mot lagen, är med andra ord att vara just kärlekslös och självisk. Den som är osjälvisk sätter andras tillfredställelse, hälsa, välgång osv framför sin egen. Det är en av de saker jag tror Petrus menar med lidande: ”den som lider har slutat synda” (1 Pet 4:2). – Att leva för andras bästa innebär att den egna tillfredsställelsen får lämna plats. Man lever inte längre primärt för sin egen skull utan offrar sig för andras.

I den andan säger Paulus:

”Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe- mina landsmän efter härstamning”.  Rom 9:3

Det är ju ett ofattbart uttalande men kanske den yttersta konsekvensen av att ha blivit helt Kristuslik. Att vara uppslukad i kärlekens mysterium; den kärlek som inte söker sitt (1 Cor 13:5).

Lidande är inget att söka för sakens skull men att ”beväpna sig med Kristi sinne” är att omvända sig från ett värdsligt tankesätt inställt på självisk njutning. Att istället för att jaga egen tillfredställelse, leva för andra även om det leder till personliga förluster eller lidande. Då lever jag inte för mig själv, jag är bättre rustad för livet och är samtidigt en som går i mästarens fotspår. Den väg han själv gick när han visade oss vad sann kärlek är.