Rom 10:10-11
Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom skall stå där med skam.
Det är lätt att leva med skam. För något man gjort eller borde gjort. Eller att man borde vara eller vara på något sätt. Allt från oönskade ’karaktärsdrag’ till att man sagt och gjort något som förstört en dyrbar relation. Att leva med skam är ett nedbrytande tillstånd.
En del tror att det är där Gud vill ha oss. Att vi, i vetskap om att vi är syndare, ständigt ska påminna oss om att vi inte duger inför honom. Men som versen ovan säger är det tvärt om. – Gud kom till världen för att befria oss från vår skam.
Det grundar sig på att vi erkänner vilka vi är och vad vi gjort, men avgörande på det faktum att Jesus tog vår skam på korset. Där hängde han naken och förnedrad, mitt bland folket, anklagad och dömd som en brottsling, trots att han inte på något sätt gjort sig förtjänt av något av detta. Det var Guds sätt att låta honom bära vår skuld och vår skam. Och när skulden är betald vill inte Gud att vi ska känna skam för vad vi tidigare gjort.
Människor förlåter ju inte lika lätt som Gud. Men även om människor inte vill förlåta när man sökt förlåtelse, är det viktigt att kunna förlåta sig själv. För oförlåtlighet och skam hjälper varken den som inte vill förlåta eller den som inte blir förlåten. Skuld och skam är också något den onde använder mot oss för att binda oss i brustenhet och håller oss borta från gemenskapen med Gud.
Men när Gud förlåter så glömmer han vad vi gjort. Inte för att vi ska fortsätta synda men för att vi ska få chansen att resa oss igen och börja leva igen.
Heb 4:15-16
Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi [Jesus], men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid