Jagad av Gud

“Godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid.” – Psalm 23:6

⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
David som skrivit den här psalmen visste var det var att vara jagad. Han levde flera år på flykt för kungen i landet, som han själv inte gjort något ont. Ett annat tillfälle var det hans son som var ute efter honom och tronen. I den här versen är ”följa” samma ord (râḏap̱) som används som när man pratar om just förföljelse eller att jaga ifatt en flyende fiende. Det här är en av få gånger ordet används i ett positivt sammanhang.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
David kände sin Gud och visste att han också jagade efter honom, men av en helt annan anledning. Gud var på hans sida och lika målmedvetet som hans fiender ville döda honom ville Gud välsigna och vara god mot honom! Med den vetskapen kunde han också senare representera Gud på rätt sätt som kung i Israel.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
På samma sätt behöver vi lära känna Gud och hans intentioner, både för vår och för andras skull. Gud älskar oss djupt och intensivt och det är först när vi förstår det som vi själva kan bli kan bli helt hela och representera honom som den han verkligen är för människor omkring oss! Gud är ute efter oss, men inte av den anledning som vi kanske fått lära oss eller lätt tror, utan för att han älskar oss och vill vårt väl!

Att förvalta den Helige Andes gåvor

”Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!” – Mark 4:41

För att inspirera till att tänka utanför boxen eller aktivera kreativitet ställs ibland frågan: ”Vad skulle du göra om du hade obegränsat med pengar eller var helt fri från rädsla?”

På samma sätt tror jag Gud vill att vi ska tänka om de andliga gåvor vi ber honom om. Jesus sa att vi skulle göra samma, eller större gärningar än han gjorde. – Hur skulle det se ut om väder och vind alltid lydde, eller att sjukdomar och demoner lämnade människors kroppar vid bara ett ord. Hur skulle din eller min omgivning nu reagera och se på oss? Hur skulle livet förändras? En helt ny värld skulle öppna upp sig och samtidigt förmodligen ställa krav på vår karaktär*.

”När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: ”Gudarna har kommit ner till oss i mänsklig gestalt!” – Apg 14:11

Kanske är vår brist på mer av det övernaturliga beroende av att Gud väntar på att vi ska vara förberedda. Att vi på knä ödmjukar oss och möblerar om i våra liv och hjärtan så vi kan förvalta den kraft han vill ge oss på ett sätt som inte förtär oss, och kanske skulle kunna göra större skada än nytta. Paulus och Barnabas visste vilka de var och inte var. Som ”goda förvaltare” var de införstådda med att de mirakel som skedde genom dem inte var till någon annan än Guds ära.

”När apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder och rusade in bland folket och ropade: ”Människor, vad är det ni gör? Vi är också människor som ni!” – Apg 14:14-15a

Samtidigt uppmanar Paulus oss att vara IVRIGA att få de andliga nådegåvorna. Och gåvorna behövs. Människor behöver tex bli friska och evangelium predikas effektivast med kraft (Mark 16:20, Hebr 2:3-4). Men kanske vi ger Gud möjlighet att att anförtro oss mer om vi också i tro förbereder våra hjärtan att förvalta det på rätt sätt.

 

”Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig”. 2 Kor 12:9b

Joh 14:12, *2 Kor 12:7-9, 1 Petr 4:10, Jak 4:3

När tron sviktar

På olika ställen i evangelierna, när man läser om tro kan man få bilden av att vi är hänvisade till vårt lilla mått av tro, att Jesus lämnat oss med de förutsättningarna. Han utmanar visserligen lärjungarna och kan upplevas lite tuff när det gäller lärjungarnas brist på tro, men han säger samtidigt att de inte är ensamma i det här. Och det kan man se vid flera tillfällen när lärjungarnas tro sviktade.

Petrus tog några steg på vattnet, men Jesus fanns där när det inte bar, och en annan gång när båten höll på sjunka i stormen stillade han den åt dem. Han helade de som lärjungarna inte kunde bota och han bad för dem att deras tro inte skulle ta slut när de lämnat honom. Och han ber för oss fortfarande. Jesus vill att vi ska mogna och växa i vår tro, men han lämnar oss inte ensamma på resan.

Paulus pratar också om tro som är ”verksam i kärlek”. För tro utan kärlek kanske kan flytta berg, men blir ingenting värd skild från kärleken. Och med kärleken med i bilden kanske det inte blir lika krampaktigt. Det handlar först och främst om kärleken och om min relation till honom. Men han är också ”trons upphovsman och fullkomnare”, och utifrån den relationen kan tron, som bibeln säger är något dyrbart, växa fram.

”Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig.” – 1 Pet 1:7

Mat 8:26, Mat 14:28-31, Mat 8:23-26, 17:15-18, Joh 14:18-19, Luk 22:32, Rom 8:34, Gal 5:6, 1 Cor 13:2, Hebr 12:2

Löften om hälsa och helande i bibeln

När Dodie Osteen för nästan 40 år sedan fick en cancerdiagnos och några veckor kvar att leva bad hon och hennes man om ett helande och talade strängt till cancern att lämna henne blev hon fullständigt helad. I processen sökte hon igenom bibeln för att se vad bibeln säger om helande och hälsa och skrev en lista med bibelverser som hon läst varje dag sedan dess.

Dodie är numera änka efter sin make pastor John Osteen, men mycket av han undervisning, ofta med betoning på tro och helande finns att se och höra på youtube. Se denna länk. Behöver du eller någon du känner ett helande så fyll dig med tro på att Gud både vill och kan göra det!

Här är bibelverserna Dodie skrev ner:

Praise the LORD, O my soul, and forget not all his benefits – who forgives all your sins and heals all your diseases. – Psalm 103:2-3

Exodus 15:26

Exodus 23:25

Deuteronomy 7:15

Deuteronomy 30:19-20

Joshua 21:45

Psalm 91:16

Psalm 103:1-5

Psalm 107:20

Psalm 118:17

Proverbs 4:20-23

Isaiah 43:25-26

Isaiah 53:5

Jeremiah 30:17

Joel 3:10

Nahum 1:9

Malachi 3:10

Matthew 8:2-3

Matthew 18:18-19

Mark 11:23-24

Mark 16:17-18

John 9:31

John 10:10

Romans 8:11

2 Corinthians 1:20

2 Corinthians 10:4-5

Galatians 3:13-14

Ephesians 6:10-17

Philippians 2:13

2 Timothy 1:7

Hebrews 10:23

Hebrews 10:35

Hebrews 13:8

James 5:14-15

1 Peter 2:24

1 John 3:21-22

1 John 5:14-15

3John2

Revelation 12:11

”Vem har låtit er förstå att ni är nakna?”

Skam är något många människor brottas med. Det kan vara saker man gjort eller saker som hänt, men det kan också vara skam över den man är, för inre eller yttre attribut. Att man inte duger eller håller måttet.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
När det första människorna skapades står det att det var nakna utan att skämmas inför varandra (Gen 2:25). Men direkt efter syndafallet var det det första som hände att de började skämmas för något de inte tänkt på förut; för sin nakenhet. – Synden hade fört med sig skam in i världen. Och även om de gjorde kläder åt sig så kände de sig fortfarande nakna och gömde sig för Gud.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Sedan dess har skam varit en del av människans arv, och också något som modern psykologi också pratar mycket om, som en av de destruktiva krafter som avsevärt kan påverka livskvalitén för en människa. Det är intressant att redan bibelns första bok och kapitel som skrevs för flera tusen år sedan tar upp det.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Men bibeln säger också senare att när Jesus kom tog han itu inte bara människans syndaskuld, utan också skammen när han som en symbol för skam själv hängde blottad, nedgjord och förkastad på korset. Guds son hade lämnat sin tron i himmelen för att ta på sig den skam Adam fört in i världen, för att människan skulle kunna få möta sin skapare igen, fri från skam.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Paulus säger:
”klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud…”
…och på ett annat ställe:
”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit”.
…och vidare: ”I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och tryggt komma till Gud.”
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Att klä på sig ”den nya människan”, Kristus, är som ett nytt Genesis, en ny början. ”En ny skapelse”, till Guds avbild. Som det var från början. För Guds plan var aldrig att människor skulle leva utifrån skam. Till och med när de första människorna syndat såg han till att ge dem kläder. Och ska man säga något positivt om skam så är det väl att det skapar ett behov i oss att söka sig till den som kan skyla vår nakenhet.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Men till och med någon som blivit pånyttfödd kan känna och leva i skam som kväver livsglädjen. Därför ställer Gud frågan som liknar den han ställde i lustgården: Vem vill anklaga Guds utvalda? (Vem har sagt att du är naken?) Gud är den som frikänner. Gud är den som skyler vår nakenhet och gömmer oss i honom.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Och det är här resan till frihet börjar: – att tänka om. Om Gud nu accepterar och frikänner oss så spelar det ingen roll vad vi själva eller andra människor känner eller tycker. Då kan också vi gå vidare och acceptera oss själva för vilka vi är, som hela människor, utan skam.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Vilken god Gud vi har.
‍‍‍‍‍‍ ‍‍
Gen 3:11, Hebr 12:2, Eph 4:24, 2 Cor 5:17, Rom 8:33, Eph 3:12

One touch of the King changes everything

Kvinnan hade varit allvarligt sjuk i 12 år, utan att ha fått hjälp, och hon var enligt rådande lag ”oberörbar” och oren pga sitt sjukdomstillstånd (Lev 15:25). Men så fick hon höra talas om att det nu fanns en i staden som kunde bota sjuka. Hon hade förstått att det räckte att bara röra vid honom. Så hon trängde sig fram i folkmassan som följde honom tätt inpå, nådde tofsen på hans mantel, och blev ögonblickligen helad. Men mannen som var jude, precis som hon, skulle enligt lagen inte kommit nära en sådan kvinna, eftersom det nu gjort honom oren istället.

Storyn är hämtad från Lukas evangelium i bibeln och det jag tror det den här berättelsen vill säga är att den mannen, Jesus, som gjorde kvinnan frisk och samtidigt själv blev oren, föddes på jorden för att göra just det. Han lät prostituerade, tjuvar, brottslingar, syndare och brustna människor som du och jag röra vid honom för att kunna bota dem och ta på sig deras sjukdom, synd och allt det de samlat på sig, bära det till korset och själv betala priset för det.

Och jag tror också att samma sak gäller fortfarande. Om någon sträcker sig mot honom för att nå fram till honom vill han möta den personen, ta över det bagage som tynger och låta den människan få uppleva det helande som hon behöver och längtar efter.

Luk 8:43-48

Avicii 1989-2018

Så tragiskt att höra om att artisten Avicii gått bort, bara 28 år gammal. Tim Bergling, som han egentligen hette var känd, inte bara för sin musik utan också för sin sympatiska personlighet av de som kände honom eller jobbade med honom. Ser man dokumentären om hans karriär, förstår man att han också kämpade med en hel del mörker. Redan hans val av artistnamn Avicii berättar han vid ett annat tillfälle betyder ”the lowest level of Buddhist Hell”, alltså en plats av ständig plåga. Kanske upplevde han livet så, och att musiken gav honom lite lindring. Kanske tänkte han att arbete med det han var passionerad för eller att bli erkänd och ekonomiskt oberoende skulle ta udden av detta mörker. Men oavsett hur han tänkte så verkar det som att det inte ville lämna honom.

”Ett liv utan Guds närvaro” är det sätt på vilket den kände teologen C. S. Lewis i sin tur beskriver helvetet. – Att inte längre ha tillgång Guds kärlek och nåd. Det som bibeln beskriver som eldsflammor menar Lewis handlar om den förärande ångest som plågan av en total frånvaro av Guds närvaro innebär.

När jag såg dokumentären om Aviciis liv kan jag inte låta bli att tänka på vilken skillnad ett möte med Gud skulle kunna gjort i Tims liv. Bara vetskapen om att Gud fanns där vid hans sida, att han inte var ensam i sin kamp. Vi vet inte varför hans liv så snabbt tog slut. Kanske var det en olycka, och kanske hade han fått frid med Gud. Men för mig var det en väckarklocka.
Jag har fått höra evangelium, det glada budskapet om frihet och om ljus för de som är bundna och de som sitter i mörker och som inte vet hur de ska ta sig ur det.

– Gud hjälp mig att dela med mig av det på ett sätt som jag kan så att fler kan få uppleva att få frid med Gud och bli räddade för evigheten.

 

 

För vems skull?

”Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas men inte har kärlek, så vinner jag ingenting.” – 1 Cor 13:3

Som människa kan det ibland vara svårt att veta med vilka motiv vi gör de saker vi gör. Två personer som ger bort en lika stor summa pengar till en behövande kan ju medvetet eller undermedvetet ha helt olika mål. Man kan ha ett genuint intresse av att hjälpa, men det kan också handla om att man med sina goda handlingar egentligen är mer intresserad av att visa alla just hur god man tycker att man är.

”Vad ni än gör, gör det av hjärtat, som för Herren och inte för människor. Ni vet att det är av Herren ni ska få arvet som lön. Det är Herren Kristus ni tjänar.” – Col 3:23-24

Hur ska man då veta hur man ska göra i olika situationer när det kan vara svårt att urskilja sina egna motiv? När det dessutom också ibland är svårt att se vad som är det verkligt bästa att göra.  ”Hjälper eller skälper jag nu?” – Svaret är att vända sig till honom som aldrig har annat än rena och goda motiv, och som dessutom också vet allt. ”Vad skulle du ha gjort, Jesus?”.

När vi gör Jesus till herre och lyder honom behöver vi inte vara lika självupptagna och fokuserade på att reda ut hur pass ädla våra egna motiv är. – Han är ju aldrig självisk och vill alltid gott, både för oss och för de omkring oss. Den som beslutar sig för att följa och lyda honom, och gör så, kommer ju därför att leva ett liv för andras bästa. – För när vi gör det vi gör för hans skull kommer det alltid att bli till något gott för andra.

”Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.” – Matthew 25:4

 

Iklädd Kristus

”Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, men så frågade han: ”Är du verkligen min son Esau?” Han svarade: ”Ja.”
– Genesis 27:23-24

Konversationen kommer från en situation i bibeln när Jakob lurar till sig något av sin far som hans bror Esau skulle ha: den förstfödda sonens arv och välsignelse. Det var inte vad som helst utan avgörande för framtiden och nåt mellan Gud och mottagaren som inte gick att återkalla.

Esau och hans far Isak hade en speciell relation och Isak hade sett fram emot att välsigna sin son (1 Mos 27:4). Jakob hade inte samma relation men nu hade han lånat Esaus kläder och klätt ut sig för att få sin blinde far att tro att han var Esau. Jakob lyckades och hans liv och framtid förändrades från och med då.

”Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus… Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet”.
– Galatians 3:27-29

Gud är inte blind och går inte att lura men hans vilja är ändå att vi på liknade sätt som Jakob gjorde ska ”ikläda oss Kristus” så att han kan få välsigna oss med allt det goda han lovade Abraham, Isak och Jakob.

Berättelsen om Jakobs välsignelse finns nog där till vår uppmuntran. Vi kanske ser på vår historia som Jakob sen måste gjort. Jakobs namn betydde just bedragare. Men Gud höll ändå sitt löfte, välsignade honom och behandlade honom inte utefter vad han gjort. Och oavsett vilken självbild eller historia vi har vet vi att när Gud ser på oss ser han fortfarande sin älskade son, och det är också så han själv vill att det ska vara.