Mycket av den ondska vi begår mot andra är en produkt av det vi själva utsatts för. En människas synd kan ha sitt ursprung i vad andra åsamkat henne. En uppväxt med mycket våld kan skapa våldsamma barn. Men vem är då skyldig? Föräldrarna mötte kanske själva aldrig någon kärlek hemifrån.
Bibeln säger att Gud hatar synden. Det kan ju låta lite tufft då om vi i vissa fall är offer för den. Men Gud vet det. Det han vill är att avsluta spiralen. Synden skadar egentligen inte honom, den skadar oss och andra, och eftersom han älskar oss hatar han synden.
Han vill inte att vi ska ta ut vår överförda frustration på andra utan lämna den hos honom. Han utsattes för, och bar mänsklighetens synd för att vi skulle slippa bära den och föra den vidare.
Han blev hånad av sina bröder, lämnad av sina vänner, dödad av sitt folk. Helt förkastad. Men ändå kanaliserade han inte ondskan vidare utan bar och begravde den, förlät och älskade dem. Han vill att vi gör gott även mot de som skadar oss. Och han vill ge oss den övernaturliga kraften, den övernaturliga kärleken så vi kan göra det.