”Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva”. - 1 Kor 14:1
De andliga gåvorna i 1 Korintierbrevet 12 är nio till antalet. Lika många som det som beskrivs som Andens frukt i Galaterbrevet 5. En del menar att det bara är ett litet urval av många fler. Andra att de är som huvudstammar, alltså olika kategorier av gåvor som sen kan uttrycka sig i olika former. Bibeln listar andra typer av gåvor också, men kännetecknade för dessa är att de är övernaturliga, dvs inget vi kan göra på egen hand.
För den första församlingen var gåvorna en naturlig del av det kristna livet. Helande, kraftgärningar, profetisk uppenbarelse eller förkunskap om saker bara Gud kunnat veta osv.
Men många undrar ändå om det här är så viktigt. Räcker det inte att försöka leva föredömliga liv, ta hand om vår nästa och sen låter Gud vara Gud? Paulus säger så här om de andliga gåvorna:
– Gåvorna uppbygger människor och är också tecken på Guds existens och närvaro för de som ännu inte tror. Var därför, säger han, inte okunnig om det andliga utan ”ivrig” att be Gud om det han vill ge. Det ska tilläggas att Paulus skriver det till en församling som redan verkar ha alla gåvor representerade. Och som också verkade ha karaktärsbrister i sitt användande av dem. Men ändå uppmanar han dem ska söka dem ännu ivrigare, att ha dem i överflöd. Men med kärleken till Gud och människor som drivkraft.
Det enkla svaret på varför Jesu efterföljare, då som nu behöver gåvorna Paulus räknar upp är att människor behöver att vi har dem. Med dem blir vår omsorg om människor inte verkningslös. Då kan vi säga: ”det vi har ger vi dig”. Det vi fått som gåva ger vi som gåva. Om det så är ett helande, ett ord av vishet, gudomlig vägledning eller ett trons mirakel. ”Det du läser om i Bibeln finns i kyrkan”. Och när det är tydligt att det inte handlar om mänskliga muskler då blir också Gud sökt, älskad och ärad. 
