För min egen skull, ja, för min egen skull gör jag det, ty hur skulle jag kunna låta mitt namn bli ohelgat? Jag ger inte min ära åt någon annan. – Isaiah 48:11
…den [kärleken] söker inte sitt… – 1 Cor 13:5
Men den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. – 1 Joh 4:8
Den första av dessa tre versar har ett tema som finns att hitta på några ställen i bibeln. Att Gud gör saker för sin egen äras skull. Och det här är ett stort ämne, vi är trots allt skapade för att ära honom, men samtidigt kan vi nog få en felaktig bild av Guds karaktär om vi tar denna vers ur sitt sammanhang. När Gud söker sin ära ska det inte jämföras med när människor, på bekostnad av andra, försöker skaffa sig ett namn.
Vi brukar ju säga: ”äras den som äras bör” och ingen annan person i universum är värd vår ära i jämförelse med honom. Gud har inga värdiga utmanare, det är den enkla sanningen. När ingen eller inget tar den plats som han bara kan fylla kan alla och allt annat också finna sin rätta plats.
Bibeln säger också att ”Gud är kärlek” och ”kärleken inte söker sitt”. Gud är inte självisk som vi. Därför måste vi tro att när Gud söker sin egen ära så gör han det för någon annans skull än primärt för sin egen, vilket också framkommer i vissa verser där frasen förekommer.
Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede, för min äras skull är jag långmodig, så att du inte blir utrotad. – Isa 48:9
En tredje hållpunkt är att Gud är rädd om sin rättmätiga position och sitt är rykte av den anledningen att när människor vanärar hans namn eller han presenteras i en annan dager än sådan han är får det konsekvenser som sträcker sig längre än till oss:
”Annars kommer man att säga i det land som du förde oss ut från:”Därför att HERREN inte kunde föra dem in i det land som han hade lovat åt dem och därför att han hatade dem, förde han ut dem för att döda dem i öknen.” – Deu 9:28
Resultatet av att Guds rykte förvanskas är att de människor som inte känner honom inte söker honom. När Gud framstår som kraftlös eller hatisk och inte längre ges den ära han är värd tar andra saker naturligt hans plats och människan missar målet med sin existens. Att ge något annat än Gud Guds plats är en säker väg till sin egen undergång.
Så grunden till att Gud är mån om sin ära har till stor del med oss att göra. Att Gud älskar oss betyder inte att vi står i en förhandlingssituation och kan köpslå om vår fallna natur: Vi måste fortfarande kapitulera inför att han betalt vår skuld, men när vi kommer till honom måste vi tro att han vill oss väl, annars stänger vi oss själva för hans kärlek. Gud är kärlek, därför ger han inte sin ära åt någon annan!