’Har Gud har förkastat mig?’
När man funderar är det nog mycket vi tror om Gud; att han skulle döma, fördöma och förkasta oss, som egentligen inte bara är felaktiga föreställningar utan lögner från den onde. På så sätt hålls vi borta från Gud för att, skulle vi komma till honom, förväntar vi oss att det enda vi kommer möta är en lista med anklagelser för saker som vi inte borde gjort eller gjort bättre.
Men för att leva ett rent, kärleksfullt och rättfärdigt liv behöver vi leva nära Gud, om nån vet så vet Gud det. Därför borde man kunna räkna ut att det inte är han som anklagar och stöter bort oss och förväntar sig att vi, innan vi får komma till honom, ska imponera på honom, när vi inte har några egna förutsättningar att klara det. Bibeln säger att Den Helige Ande ’överbevisar oss om synd’ (Joh 16:8), vilket resulterar i något som vi kallar syndanöd, men syndanöd och fördömelse är helt olika saker. Syndanöd får oss att böja oss inför, och söka Gud (Act 2:37) för att han, i sin stora kärlek till människan, är reningen för våra synder. Fördömelse däremot leder oss bort från Gud (Mat 27:3-5).
Avslöja den onde
Bibeln säger ju att Gud vill dra oss till sig, att vi inte ska förgås, att vi ska bli helade, få frid och glädje osv. Och eftersom fördömelsen håller oss borta från Gud och allt detta som han vill ge oss, blir också den logiska slutsatsen att det inte är Gud som anklagar oss. Däremot är ett av den ondes namn just åklagaren. Men bibeln säger också att vårt ’hjärta’ kan anklaga oss, kanske genom minnen av sådant vi ångrar eller att vi ställer ouppnåliga krav på oss själva på andra områden som får oss att tro att Gud inte älskar oss som vi är. Alltså vill Gud dra oss till sig, men den onde och ibland också vårt hjärta, vill att vi, precis som redan de första människorna gjorde, istället ska gömma oss för Gud.
Men hur kan vi då komma inför Gud?
För det första är en del av det den onde anklagar oss för helt enkelt inte sant. Ibland räcker det med lite logik för att avslöja hans lögner. Men en del av det han anklagar oss för är sant om det inte vore för att Gud redan betalat det vi var skyldiga, och förlåtit oss. Med Jesus som vår frälsare och ’advokat’ så får åklagarsidan varje gång lägga ner sina åtalspunkter. Guds domslut lyder: FRIKÄND! Det vi inte får glömma är att vi hela tiden behöver påminna oss om detta så vi inte blir lurade igen.
Frid med Gud
’I Kristus’ finns ingen fördömelse säger Paulus. Gud har inpaketerat oss i sin älskade son och allt det som Jesus utstrålade när han vandrade på jorden, är vad Gud ser när han ser på oss. Utan förlåtelsen vore vi ingenting men eftersom Gud förlåtit oss finns det inget att anklaga oss för längre.
Vetskapen om detta leder oss till Gud. Till en kärleksfull faders öppna armar. Han har gjort allt för att vi skulle kunna leva i frihet, utan skuld, nära honom.