”Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.” - Ef 3:18-19
Det är lätt att läsa Bibeln som en ”jag-bok”. Men det är egentligen en ”vi-bok”. Till och med i passager där det uttryckligen står ”vi” eller ”er” som något som gäller församlingen som helhet, så är det lätt att läsa ”jag” eller ”mig” istället. Men Guds ”fullhet” eller ”mångfaldiga vishet” den visar sig just i att Gud ger många personer olika delar av ett större pussel som tillsammans ger en större bild av vem Gud är.
Det som får en församling att vara en mångfaldig enhet är både våra styrkor och svagheter. Vår styrkor är saker vi kan lyfta andra med och svagheterna något som gör oss beroende av andra på områden där vi inte är starka. Både på andlig, själslig och kroppslig nivå. Svaghet diskvalificerar oss inte. Tvärtom. Högmod däremot hindrar Gud ifrån att måla en komplett bild. Det svaghet säger oss är att vi är skapade för en tillhörighet. Vi är beroende av Gud men också av människor Gud placerat omkring oss, med gåvor som inte vi har. Vi är del av något som gör oss starka.
Svaghet eller känslan av att inte ha det man tycker andra har kan göra oss passiva och nedstämda. Men den kan också vändas till förmågan att uppmuntra det vi just ser andra har. Och när vi skapar en sån miljö blir det inte längre en tävling utan ett klimat av uppmuntran som ser också det Gud specifikt gett oss personligen att bidra med.
”Av honom fogas hela kroppen samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, med den kraft som är fördelad åt varje enskild del. Så får kroppen sin tillväxt och bygger upp sig själv i kärlek.” - Ef 4:16