”Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, men så frågade han: ”Är du verkligen min son Esau?” Han svarade: ”Ja.”
– Genesis 27:23-24
Konversationen kommer från en situation i bibeln när Jakob lurar till sig något av sin far som hans bror Esau skulle ha: den förstfödda sonens arv och välsignelse. Det var inte vad som helst utan avgörande för framtiden och nåt mellan Gud och mottagaren som inte gick att återkalla.
Esau och hans far Isak hade en speciell relation och Isak hade sett fram emot att välsigna sin son (1 Mos 27:4). Jakob hade inte samma relation men nu hade han lånat Esaus kläder och klätt ut sig för att få sin blinde far att tro att han var Esau. Jakob lyckades och hans liv och framtid förändrades från och med då.
”Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus… Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet”.
– Galatians 3:27-29
Gud är inte blind och går inte att lura men hans vilja är ändå att vi på liknade sätt som Jakob gjorde ska ”ikläda oss Kristus” så att han kan få välsigna oss med allt det goda han lovade Abraham, Isak och Jakob.
Berättelsen om Jakobs välsignelse finns nog där till vår uppmuntran. Vi kanske ser på vår historia som Jakob sen måste gjort. Jakobs namn betydde just bedragare. Men Gud höll ändå sitt löfte, välsignade honom och behandlade honom inte utefter vad han gjort. Och oavsett vilken självbild eller historia vi har vet vi att när Gud ser på oss ser han fortfarande sin älskade son, och det är också så han själv vill att det ska vara.