De flesta människor söker trygghet. Förmodligen alla, men i olika saker. Sen blir man äldre och märker att det som såg ut att kunna erbjuda beständig trygghet inte kunde det. Man skulle kunna misstänka att ingenting egentligen kan göra det. För allting förändras.
Men bibeln säger så här:
”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.”
– Hebrews 13:8
”Himmel och jord skall förgå, men mina [Jesus] ord skall aldrig förgå.”
– Luke 21:33
Lärjungarna hade tillsammans med många andra funnit Jesus men efter ett tag började många lämna eftersom man inte stod ut med delar av hans undervisning. När Jesus undrar om inte de också skulle lämna honom svarar de:
”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord…”
– John 6:68
Lärjungarna hade hittat hem. Det Jesus hade var något beständigt, något av evighet, som inte skulle förändras, förstöras eller svika. Därför hade de lämnat allt. De förstod att inget av det de tidigare kunnat falla tillbaka på betydde något i förhållande till vad Jesus hade gett dem. ”Till vem skulle vi gå?”
Då kan man förstå känslan hos lärjungarna när Jesus ändå antyder att han ska lämna dem. Jesus hade ju visat dem på något som de aldrig skulle kunna hitta en ersättning för. ”Men det är lugnt Jesus, vi försvarar dig, om vi så ska dö på kuppen, inget ska ta dig ifrån oss!”.
Men Jesus hade inte tänkt att lämna dem.
”Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, för jag lever, och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader, och att ni är i mig och jag i er.”
– John 14:18-20
De förstod det inte då men Jesus lovade att vara med dem mer än vad de egentligen kunnat drömma om. Inte begränsad av sin fysiska kropp, tid eller rum utan personligt närvarande genom sin Ande i var och en av dem dygnets alla timmar.
”…jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er.”
– John 16:7
Den tryggheten bar lärjungarna med sig, inom sig, resten av sina liv. Var de än var eller under vilka som helst förhållanden visste de att han var hos dem. Och ibland var det avgörande för de fick också lida, eftersom deras budskap inte alltid var välkommet.
”…när han [den Helige Ande] kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: om synd, ty de tror inte på mig, om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, om dom, ty denna världens furste är dömd.”
– John 16:8-11
Men ingen kunde längre ta ifrån dem vad de fått. De hade en skatt som var långt mer värd än allt de ägde. Därför var de heller inte längre rädda utan predikade på samma sätt som Jesus gjort överallt dit de kom, något som bidrog till att de flesta av dem också gick samma öde som honom till mötes.
Som kristna idag tror jag detta är nyckeln till att inte drivas med strömmen: Om vi har vår trygghet i något annat än honom riskerar vi att förneka honom så fort våra trygghetszoner hotas. Evangelium är världens räddning och hela skörden är ju ännu inte bärgad men inte heller alla kommer att ta emot det utan istället vända sig emot oss. Men om vi funnit vårt hemvist hos Jesus har han lovat oss att vi kan leva i glädje, frid och trygghet oberoende av vad världen för tillfället tycker om eller hur den behandlar oss.