Kärlekens väg

”Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda, så att han den tid som är kvar inte längre lever efter mänskliga begär utan efter Guds vilja”.

1 Peter 4:1-2

Moderna psykologiska perspektiv har sitt fokus på att vi människor söker efter tillfredställelse eller njutning på olika sätt. Därför kan man bäst hjälpa en människa genom att få den att tex förstå att ett långsiktigt perspektiv är det mest njutbara. Om man som exempel vill hjälpa en drogmissbrukare att sluta behöver man få denne att förstå att den kortsiktiga njutning drogtripparna innebär bara leder till avsaknad av njutning (dvs lidande) i långa loppet. Den mesta möjliga mån av tillfredställelse uppnås genom att sluta med drogerna.

Bibeln vill också hjälpa oss och Jesus säger på ett sätt samma sak: Även om världslig rikedom är kortsiktigt njutbar är en evig skatt det mycket mer (Mat 6:19-20). Men Jesus vill egentligen inte att det vi gör ska göras primärt för vår egen skull. Han lockar oss visserligen i vår egen fallenhet, vår självcentrering, med det vi söker efter för att nå oss, men med målet att sen forma oss att bli lika honom; att bli osjälviska.
Lagen säger ju: Du ska älska din nästa som dig själv (Gal 5:14). Så synd, att bryta mot lagen, är med andra ord att vara just kärlekslös och självisk. Den som är osjälvisk sätter andras tillfredställelse, hälsa, välgång osv framför sin egen. Det är en av de saker jag tror Petrus menar med lidande: ”den som lider har slutat synda” (1 Pet 4:2). – Att leva för andras bästa innebär att den egna tillfredsställelsen får lämna plats. Man lever inte längre primärt för sin egen skull utan offrar sig för andras.

I den andan säger Paulus:

”Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe- mina landsmän efter härstamning”.  Rom 9:3

Det är ju ett ofattbart uttalande men kanske den yttersta konsekvensen av att ha blivit helt Kristuslik. Att vara uppslukad i kärlekens mysterium; den kärlek som inte söker sitt (1 Cor 13:5).

Lidande är inget att söka för sakens skull men att ”beväpna sig med Kristi sinne” är att omvända sig från ett värdsligt tankesätt inställt på självisk njutning. Att istället för att jaga egen tillfredställelse, leva för andra även om det leder till personliga förluster eller lidande. Då lever jag inte för mig själv, jag är bättre rustad för livet och är samtidigt en som går i mästarens fotspår. Den väg han själv gick när han visade oss vad sann kärlek är.

Lämna ett svar