Vi människor är som kärl eller behållare. Hållbara eller ömtåliga, hela eller lite trasiga, vackra eller mindre vackra. Men som kärl är vi inte kompletta i oss själva. Det som ger mening är när kärlet blir fyllt med något meningsfullt och blir till god användning. Lite som Hasse Alfredsson sa: ”Livet är som en påse – tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något”
Gud skapade oss som kärl för att han ville fylla oss med sig själv, sin ande. Då blir vi kompletta som människor, kanske fortfarande lika hållbara eller ömtåliga, hela eller lite trasiga, vackra eller mindre vackra men med ett innehåll som ger livet mening, styrka, hopp och liv.
Fyllda blir vi hur vi än gör, men vi själva bestämmer vad vi vill släppa in. Det är lätt att fylla sig med skräp, det gäller ju faktiskt både bokstavligen och andligt. Men Gud kan hjälpa oss att bli av med det som smutsar ner vår andliga insida, tvätta oss rena och göra så att han trivs i oss igen.
Tack Gud för att du vill bo i oss!