När Paulus pratar om församlingen i 1 Cor 12:12ff använder han människokroppen som illustration. Som kroppen består av olika delar med olika funktioner så består församlingen av olika personligheter med olika gåvor.
Ibland kan tänka att Jesus och Paulus säger att ”alla kan göra allt”, så länge vi har tro (Mar 16:17, Phil 4:13). ”Allt förmår den som tror”. Men Paulus säger också att Gud inte alltid personligen ger oss allt för att vi ska bli mer beroende av andra som har det vi behöver (1 Cor 12:24-25).
Någon är som en ’hand’ säger Paulus, och någon som ett ’öga’. Det är en bra bild. Ögat är känsligt och svagt, men har sin styrka i att kunna se. Handen däremot är i jämförelse stark och hårdhudad som den behöver för att kunna vara hand.
Eftersom människor är olika kan de ibland ha svårt att förstå varandra. Ögonen kan tycka att de där händerna är ena riktigt okänsliga typer och händerna kan inte förstå varför ögonen ska vara så överkänsliga i alla lägen. Men deras totala olikheter är det som gör dem beroende av varandra. Tillsammans kan de agera kraftfullt, och med precision. Och så behöver inte ögat försöka vara hand. Eller handen öga. Det skulle inte gå.
Olika församlingar kan också ha specifika särdrag och styrkor, därför att de gåvor Gud givit resp församling multiplicerar det Gud givit dem. Och det behöver nog inte nödvändigtvis ses som något negativt. Men kanske tjänar varje församling på att se att man också låter sig influeras av församlingar som är starkare på de områden man själv saknar. Så blir man tillsammans en starkare kropp.
Både svaghet, när den beror på att vi eftersätter vår andliga föda, eller styrka när vi förlitar oss på vår egen kraft, är något dåligt. Men att vara stark eller svag, ’känslig’ eller ’okänslig’ behöver inte bero på att nåt är fel. Det kan vara Guds design. Och när vi vet det kan vi bli starka tillsammans genom våra olika förmågor.