En Gud med mycket tålamod
Bibeln säger att Gud är en god, omtänksam, kärleksfull och helande Gud. Men också rättvis och rättfärdig. Men hans tålamod med människans ondska tycks ibland få honom att framstå som orättfärdig. Varför straffar inte Gud? Hur kan han låta sådan ondska hållas? Hur kan det fortgå utan att Gud sätter stopp? Men det beror på hans tålamod och det kan vi inte vara annat än tacksamma för. Samma tålamod har han med oss.
Vem är ond egentligen?
Vi har ofta en ganska generöst godtycklig måttstock för var mänsklig ondska börjar. Gud har inte anseende till vilka vi är eller var vi kommer ifrån och ser bakom våra handlingar in i våra hjärtan och motiven bakom det vi gör. Och trots det älskar han oss! Men det är ingen given slutledning. För han ser nämligen uttrycket för samma fallenhet av ondska i varje människa. Vi ser det inte alltid själva men troligtvis medger de allra flesta att samvetet mer än en gång visat på handlingar hos oss som vi vetat varit egoistiska eller elaka. Vi kommer över det, glömmer, förtränger eller i bästa fall ber om förlåtelse, men insikten om vår själviskhet och förmåga till ondska borde inte vara helt främmande för oss.
”Vi är ju likadana allihop, man är ju bara människa?”.
Det är en ödmjuk och sann slutsats men egentligen ingen tröst eller lösning. Det förändrar ingens personliga öde att alla andra också är i samma sits, det gör ju bara saken sorglig för fler. Gud vill inte heller vältra någon i fördömelse över sin egen exeptionella uselhet men han behöver göra oss medvetna om vår prekära situation om vi ska se vårt behov av hans nåd och kunna ta emot hans kärlek. Han vill vårt väl mer än någon annan. Han vill rädda oss från oss själva, ge oss ett nytt hjärta och fylla oss med frid och tillfredställelse. Men först måste vi kapitulera. ”Ok, jag ger mig, jag behöver faktiskt hjälp!”
Ett mycket gynnsam affär
Priset är lågt, han tar våra sopor och det lilla vi har och vi får ta emot evigt liv och mycket mer. Förhoppningsvis ser vi värdet i detta. För det är också det som avgör vårt eviga öde. På domens dag kommer varje själviskt hjärta dömas skyldigt eftersom ingen själviskhet kommer in i Guds himmel. Där älskar man inte sig själv mer än sin nästa. Och Gud har inget anseende till personen, tar inte mutor och behöver inga vittnen, han vet vilka vi är på insidan.
Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten.
– Rom 2:6-8
Ett nytt hjärta
Gud vill inte att någon ska gå förlorad, därför har han gjort allt för att det inte ska ske. När Jesus dog på korset blev han i Guds ögon, trots att han var kärleken själv, symbolen för all själviskhet och mänsklig ondska i världen och Gud lät domen falla på honom i vårt ställe. Men för att det ska gälla oss måste vi ta emot detta och lyda honom. Men det kan vi bara göra om han först får förändra vårt hjärta och fylla oss med sin ande. Då får vi både viljan och förmågan att älska vår nästa och våra vårt liv kommer att avslöja att något hänt med oss.
Mening med livet
Beskaffenheten hos den värld vi lever i är för otrolig för att vara produkten av ett lyckligt sammanträffande. Gud har skapat oss till sin egen avbild, och det är också i återföreningen med honom våra liv får tillfredställande mening. Vänta inte med att svara på inbjudan tills den dag det är försent utan gör det där du är, idag! Gud välsigne dig!