Daily bread

”Är du en människa som älskar livet
och vill se goda dagar?

Vakta då din tunga från det som är ont,
dina läppar från att tala svek.

Undvik det onda och gör det goda,
sök friden och följ den.”

– Psalm 34:13-15

”And Samuel said, “Though you are little in your own eyes, are you not the head of the tribes of Israel? The Lord anointed you king over Israel.” – 1 Sam 15:17

Låg självkänsla eller att tvivla på sig själv är oftast inget problem för Gud. Flera av bibelns hjältar, som tex Mose, Gideon, Saul och Timoteus verkar tidvis ha brottats med varianter av det. Att förstå att vi som människor har begränsningar är något bra som troligtvis också gör oss lite mer ödmjuka, om det nu inte blir vårt huvudfokus.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Men för Saul verkar dock problemet vara att hans känsla av obetydlighet gjorde att han inte förstod att hans val av handlingar faktiskt gjorde stor skillnad. Gud hade gett honom ett uppdrag, men Saul verkade tänka att det inte spelade så stor roll hur noggrant det sköttes. Han var uppfostrad och uppvuxen i en miljö som präglades av en känsla av lågt inflytande och låg status. – Vad jag gör eller inte gör har ingen större betydelse för någon annan. Skillnaden var att Gud nu gjort honom till Israels kung. Och i den positionen var den inställningen väldigt farlig.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Vi kanske inte är kungar, personer med stort inflytande eller i ledande ställning, men förutom att Gud kan ge oss större förtroenden så gör bara det faktum att man är kristen att man ofrånkomligen läses och observeras av andra människor utifrån sin bekännelse. Vad jag gör har betydelse, inte bara för mig utan också för många andra, både som förebild och i vad mina val resulterar i.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Om vi förstår dessa saker i det lilla gör vi oss tillgängliga för Gud att med glädje anförtro oss mer, och ett nytt sätt att se på sig själv kommer också vara ett skydd för oss att inte göra samma misstag som Saul gjorde. Och att Gud anförtror oss saker får oss också förhoppningsvis att inse att Gud faktiskt har höga tankar om och förväntningar på oss och att det därför är en god idé att försöka se på sig själv med hans ögon. – Att min lydnad eller olydnad har betydelse, både för mig, för människor omkring mig och inför Gud.

”När Gud skapade världens växtlighet står det inte att det var färdiga buskar eller fruktträd han skapade, utan frön som sedan växte upp när regnet kom.”
– Gen 2:5

När Jesus sedan pratar om Guds ord likställer han det också med frön som en bonde sår.

Också Paulus pratar om sådd och skörd: ”att så och skörda i köttets eller i andens åker”.

Till galaterna skriver han om ”Andens frukt” som är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Vi brukar betona att frälsningen är en gåva och eftersom många av oss lever relativt långt från odlingar och jordbruk kanske vi har lättare att se framför oss att Andens frukt också är något Gud bara ska ge oss när vi blivit hans barn. Men för att frukt ska bli till krävs först att någon sår.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Man kan så på olika sätt: tex genom sin livsstil, hur man bemöter andra, genom att ”skapa frid” (Jam 3:18), genom att hjälpa behövande men också genom vad man matar sig med. Guds ord är en säd som i rätt jordmån alltid kommer att bära god frukt. Den som fyller sig med, sätter tro till och handlar på Guds ord har lagen om sådd och skörd, som Gud instiftade vid skapelsens början, till garanti för att få skörda av den Andens frukt det har löfte om.

”Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.”
– Mar 4:20

Intressant att läsa om hur viktigt det är att ett land har ett ”psykologiskt försvar” mot desinformation från fiendemakter. I svenska totalförsvarets utredning står bla

”Förr som nu är försvarsviljan – eller motståndsandan – central för ett fungerande försvar. Ett försvar kräver både vilja och förmåga, och det handlar om hela landets vilja. För att ta det till sin spets: utan en vilja att försvara Sverige, skulle all utrustning och alla mobiliserande styrkor vara av ringa värde.”

En fiendemakt kan ha olika resurser eller förmåga att ockupera ett annat land, men genom att sprida falsk information, tex att få invånarna att tro att man är helt chanslösa, kan man få ett folk att ge upp utan att ens behöva strida.

Så är det Djävulen arbetar. Bibeln säger att han till och med är avväpnad. Men ändå behöver vi en vapenrustning mot honom. Och det beror på att han fortfarande kan syssla med psykologisk krigföring, desinformation och lögner. Hans lögner är de brinnande pilar han riktar mot våra tankeliv för att vi inte ska förstå att kriget egentligen redan är avgjort, och att vi står som segrare. För vinner han den striden kan han hålla oss som krigsfångar, trots att han egentligen är besegrad.

Svenska försvarets lösning är att folket ska hållas ”informerat genom säkra informationskanaler och att medvetenheten ska höjas” om vilken förmåga landet ändå har. På samma sätt behöver vi hålla oss dagligt medvetna genom Guds ord vad som är sanningen om vår status och situation så att vi har den motståndsvilja och försvarsanda som krävs för att vår fiende inte ska lura oss till att ge upp.

Evangelium är glada nyheter! De glada nyheterna handlar inte om att vi ska offra allt, lämna ifrån oss bestämmanderätten över våra liv, ge någon annan tillgång allt vi äger och dö bort från oss själva. Det låter ju för sig självt som allt annat än glada nyheter. Nej, evangelium handlar om att universums och människans skapare räckt ut en hand och gjort det möjligt för oss att få en återupprättad relation med honom. Att vi kan få en skatt som är mer värd än allt vi under vår livstid skulle kunna samla på oss. – Allt vi behöver, inre frid, hopp och en framtid, evigt liv, evig själaro.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
För att komma dit leder visserligen vägen oundvikligen också genom det första, som vid första anblick inte ser lika positivt ut, men att evangelium fortfarande är glada nyheter beror på att de uppoffringar det kräver väger så ytterst lätt och bleknar i jämförelse med vad Gud ger oss i utbyte.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Att människor ändå inte väljer evangelium kan bero på att de stirrar sig blinda på vad det kostar och inte kan se vad evangelium är. Eller att vi kristna gör samma misstag och gör det svårt för människor genom att vi ger priset större värde än vad det har, på bekostnad av det andra, som om offret vore själva slutstationen. Men Gud imponeras inte så mycket av våra offer som vi ibland gör utan vill bara att vi ska lägga ifrån oss allt som står i vägen i och hos oss för att han ska få möjligheten att göra och ge oss allt gott han planerat och förberett, för var och en som tror på honom!

”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern.” – Matt 13:44

Matt 13:44-46, 2 Cor 4:17, Lu 9:24-25, 1 Cor 2:9, Rev 21:1-4

När Jesus träffade Nikodemus tog han för givet att Nikodemus skulle känna till att människan behöver födas på nytt för att se Guds rike, som om det vore det mest grundläggande man borde känna till som lärare i Israel. Och så talar Jesus plötsligt om vinden vilket kan låta orelaterat, men på både nya och gamla testamentets språk så är vind, ande och tex andedräkt samma ord (hebr: rûaḥ, grek: pneuma). Så när Gud skapade de första människorna var det ande/vind han blåste i dem så att de fick liv.

När Gud sedan, efter att Israel folk om och om igen avfallit från honom, i Jesajas bok säger att han istället ska ”lägga en ny ande i deras bröst” så att de från och med nu helhjärtat följer honom, så är det pånyttfödelsen det talas om. Gud skulle blåsa nytt liv, en ny ande in i dem. Samma sak är det som händer i Hesekiels liknelse om att förtorkade ben (symboliserande Israel) skulle återuppstå och blåsas liv i. Kanske var det de passagerna Jesus tyckte att Nikodemus borde ha läst.

Men när man känner till hur ordet ”rûaḥ” används i GT kan man också tolka bibeldelen Predikaren i ett annat ljus. Salomo säger där återkommande att livet i princip är meningslöst, ”ett jagande efter vind”. Och Salomo hade verkligen försökt fylla livet med allt vad denna värld hade att erbjuda. Men han förstod inte att hans meningslösa jagande egentligen var ett sökande efter det nya livet, efter pånyttfödelsen, efter Guds ande: ett jagande efter vind.

”Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde… Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla”. – – Rom 4:18-21

Att tro är att leva i övertygelse om det man fortfarande inte ser. Ibland kan saker Gud lovat oss kännas extra långt borta. Men jag tror att det också är de dagarnas tro som behagar Gud extra mycket. Därför är tron lite av en paradox. Det är de som tror som får se Guds löften uppfyllda. Men det är samtidigt tiden mellan att löftet ännu inte är uppfyllt och uppyllelsen som tron får chans att visa sig och bli något välbehagligt i Guds ögon. Ju längre väntan, ju mer tro.

Abraham väntade i minst 25 år på det Gud lovat, och ju omöjligare de naturliga förutsättningarna blev, ju starkare växte hans tro. Så Abraham, ”trons fader”, modellen för tro, var inte en som i första hand medverkade till att några berg flyttades eller att någon bokstavligt uppstod från det döda, utan en som dag ut och dag in, i regn och solsken, i med- och motvind var övertygad om att det Gud lovat honom var han mäktig att hålla, även om det mänskligt sett såg mer och mer omöjligt ut för varje dag.

För varje dag som går tror jag en sån tro är en väldoft inför Gud och något som verkligen behagar honom. Abraham blev trots allt kallad för Guds vän. Därför ska vi inte heller ge upp. Ibland kanske det är just av detta skäl Gud låter oss vänta lite på våra bönesvar, för att vår tro ska få chans att visa sig, växa sig starkare och Gud få glädja sig en stund över det faktum att vi faktiskt litar på honom!

Heb 11:1, 2 Cor 4:16-18, Heb 11:6

Paulus och Petrus var två av många kristna som dog för sin tro under kejsar Neros tid, och blev troligtvis avrättade på hans order. Och de var inte de första kristna som dödades under romarrikets fana. De kände säkert till flera som gått före dem. Ändå uppmanar de båda oss kristna att hedra de styrande och be för dem. ”Överheten är insatt och sänd av Gud”.

Man kan tycka att det är märkligt hur de kunde resonera så men troligtvis handlade det om en grundläggande syn på vad ledarskap är och vilken betydelse det har. Det börjar redan i familjen: – Hedra din far och din mor. Och även där kan människor ha olika erfarenheter som gör det olika svårt. Men principen står fast, ytterst som en påminnelse om vår gode far som råder över himmel och jord men också som ett kitt som ska förhindra att samhällen eller familjer faller sönder i anarki.
⠀⠀⠀ ⠀⠀⠀
Mot bakgrund av Petrus och Paulus erfarenheter kan jag tycka att det inte är speciellt svårt att hedra de styrande i vårt land. Det är ju lätt kritisera ledarskap, det ligger i vår natur. Ledarskapets exponering gör det också enklare att hitta fel. Men uppdraget vi fått är att be för människor i ledande ställning. Också med vetskapen om att honom vi ber till har all makt att förändra saker som behöver förändras.

– Tack far i himlen för att vi bor i ett land där man inte förföljs eller fängslas för sin tro. Tack för att vi har ledare i detta land som ser som sin uppgift att vaka över att de som bor här kan leva i trygghet och fred, att det som är gott uppmuntras och brottslighet bestraffas. Ge dem vishet och skicklighet att göra det på bästa sätt. Och låt budskapet om vem du är fortsatt få spridas fritt i vårt land.

1 Pet 2:13-17, Rom 13

När Petrus på och efter pingstdagen offentligt predikade visste han om att det var med risk för sitt liv. Han hade några veckor innan sett Jesus föras bort och dödas och då förnekat och gömt sig i rädsla för att rädda sitt liv. Men efter andedopet var han annorlunda.

Man kan hävda att han nu sett Jesus uppstånden, hade umgåtts med honom flera veckor efter uppståndelsen och att det måste gjort stort intryck. Men Petrus hade tidigare både sett människor uppstå från det döda och sett Jesus förvandlad på förklaringsberget.

Jesus hade redan tidigare berättat att den Helige Ande skulle ge dem det de behövde för att kunna bli hans vittnen. Och det var den kraften som gjort Petrus så modig att han efter pingstdagen varken var rädd för människor eller för döden. En tid senare hamnar Petrus tillsammans med Johannes inför myndigheterna som varnar dem för att fortsätta med det de gör. Men de ber om mer kraft, den Helige Ande faller igen och de fortsätter med samma övertygelse och frimodighet.

Den Helige Ande är inte ett litet kristet tillval utan gör hela skillnaden. När Petrus tidigare förnekade Jesus och gömde sig för att undgå att bli korsfäst vid sidan av honom kan man förmoda att han även då fortfarande hade sin tro kvar. Men den Petrus man ser efter pingstdagen är helt förändrad. På samma sätt kan vi ha en tro men fortfarande sakna den upplevelse som helt förändrar våra förutsättningar.

Den Helige Ande är något Gud vill ge till alla troende. Jesus säger att vi kan be Gud om att få ta emot Anden, och som en god far som ger barnen det de behöver kommer han göra det! ????⚡️

Matt 26:69, Apg 1:8, Apg 2, Luk 11:13, Apg 4,