Ödmjukhetens väg
Ordet visar mig min identitet
”Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel. När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör”. – James 1:22-25
En riktig spegel ger en objektiv upplysning om hur vi ser ut, utan att försköna eller göra fulare. Ibland kan man uppleva spegeln som en negativ påminnelse om att man inte duger. Och så skulle man kunna läsa det här bibelordet. – Att ordet avslöjar vilka vi verkligen är, och att det inte är någon rolig läsning. I ett avseende har ordet den funktionen; att vi ska se om något inte står rätt till så att vi kan förändra det. Men här tror jag Paulus betonar något annat. Att ordet är en positiv påminnelse om min identitet, hur Gud ser på mig. Ordet hjälper mig med en av människans största frågor: ”Vem är jag?”
”Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden”. – 2 Cor 3:18
Guds ord kommer från den mun som uttalade orden som skapade mig, mitt ursprung. Att lära känna honom är att lära känna sig själv. Versen säger att se på honom är att se sig själv. Som i en spegel. Och när vi lär känna honom blir vi också mer lika honom, och inget kunde vara mer naturligt; vi kommer ur honom, vi är skapade till hans avbild, och vi bär på hans DNA. Det är utifrån den identiteten som vi sen agerar, blir ordets görare, och det är då allt faller på rätt plats. Om jag ständigt låter hans ord påminna mig om vem jag är, och agerar utefter det så kommer jag inte att bedra mig själv utan bli salig i det jag gör.
Avicii 1989-2018
Så tragiskt att höra om att artisten Avicii gått bort, bara 28 år gammal. Tim Bergling, som han egentligen hette var känd, inte bara för sin musik utan också för sin sympatiska personlighet av de som kände honom eller jobbade med honom. Ser man dokumentären om hans karriär, förstår man att han också kämpade med en hel del mörker. Redan hans val av artistnamn Avicii berättar han vid ett annat tillfälle betyder ”the lowest level of Buddhist Hell”, alltså en plats av ständig plåga. Kanske upplevde han livet så, och att musiken gav honom lite lindring. Kanske tänkte han att arbete med det han var passionerad för eller att bli erkänd och ekonomiskt oberoende skulle ta udden av detta mörker. Men oavsett hur han tänkte så verkar det som att det inte ville lämna honom.
”Ett liv utan Guds närvaro” är det sätt på vilket den kände teologen C. S. Lewis i sin tur beskriver helvetet. – Att inte längre ha tillgång Guds kärlek och nåd. Det som bibeln beskriver som eldsflammor menar Lewis handlar om den förärande ångest som plågan av en total frånvaro av Guds närvaro innebär.
När jag såg dokumentären om Aviciis liv kan jag inte låta bli att tänka på vilken skillnad ett möte med Gud skulle kunna gjort i Tims liv. Bara vetskapen om att Gud fanns där vid hans sida, att han inte var ensam i sin kamp. Vi vet inte varför hans liv så snabbt tog slut. Kanske var det en olycka, och kanske hade han fått frid med Gud. Men för mig var det en väckarklocka.
Jag har fått höra evangelium, det glada budskapet om frihet och om ljus för de som är bundna och de som sitter i mörker och som inte vet hur de ska ta sig ur det.
– Gud hjälp mig att dela med mig av det på ett sätt som jag kan så att fler kan få uppleva att få frid med Gud och bli räddade för evigheten.
För vems skull?
”Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas men inte har kärlek, så vinner jag ingenting.” – 1 Cor 13:3
Som människa kan det ibland vara svårt att veta med vilka motiv vi gör de saker vi gör. Två personer som ger bort en lika stor summa pengar till en behövande kan ju medvetet eller undermedvetet ha helt olika mål. Man kan ha ett genuint intresse av att hjälpa, men det kan också handla om att man med sina goda handlingar egentligen är mer intresserad av att visa alla just hur god man tycker att man är.
”Vad ni än gör, gör det av hjärtat, som för Herren och inte för människor. Ni vet att det är av Herren ni ska få arvet som lön. Det är Herren Kristus ni tjänar.” – Col 3:23-24
Hur ska man då veta hur man ska göra i olika situationer när det kan vara svårt att urskilja sina egna motiv? När det dessutom också ibland är svårt att se vad som är det verkligt bästa att göra. ”Hjälper eller skälper jag nu?” – Svaret är att vända sig till honom som aldrig har annat än rena och goda motiv, och som dessutom också vet allt. ”Vad skulle du ha gjort, Jesus?”.
När vi gör Jesus till herre och lyder honom behöver vi inte vara lika självupptagna och fokuserade på att reda ut hur pass ädla våra egna motiv är. – Han är ju aldrig självisk och vill alltid gott, både för oss och för de omkring oss. Den som beslutar sig för att följa och lyda honom, och gör så, kommer ju därför att leva ett liv för andras bästa. – För när vi gör det vi gör för hans skull kommer det alltid att bli till något gott för andra.
”Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.” – Matthew 25:4
Att be om vishet
”Ge mig nu vishet och förstånd till att vara ledare och anförare för detta folk. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk” – 2 Chr 1:10
Mycket av den oro som kan prägla vår vardag beror nog ofta på att vi inte vet hur vi ska hantera olika saker som vi möter och att vi ställs inför beslut där vi inte vet vad vi ska välja att göra. Det kan handla om olika typer av ansvar, tex ledarskap, föräldraskap, om relationer, vägval i arbete, studier eller annat vi ställs inför. Eftersom vi inte vet hur framtiden kommer att se ut, eller hur våra beslut kommer att påverka oss och de omkring oss är det lätt att känna sig rådvill och orolig.
”Från den dag vi hörde det har vi därför inte upphört att be för er. Vi ber att ni ska bli fyllda av kunskapen om hans vilja, med all andlig vishet och insikt”. – Col 1:9
Det vi ofta glömmer är att Gud vet. Han vet om framtiden, han vet vad som är och blir bäst och han kan ge oss vishet och råd för att vi ska veta vad vi ska göra. Gud förebrår oss heller inte för att vi inte vet. Han vet att vi inte vet. Därför vill han att vi ska be om den vishet vi behöver så att han kan ge oss den.
”Då sade Gud till Salomo: Eftersom detta låg på ditt hjärta och du … bad om vishet och förstånd att vara domare för mitt folk som jag har gjort dig till kung över så ska du få vishet och förstånd…” – 2 Chr 1:11-12
En annan sak det här verserna säger är att vishet inte handlar om ett personlighetsdrag. Gud gav kung Salomo något som han inte hade tidigare. På något sätt inplanterade Gud vishet i hans hjärta och i hans tankar för att han bad om det för att kunna leda folket på ett bra sätt. Men vi behöver inte vara kungar för att få det, Gud ger det till vem som helst som behöver och som ber om det.
”Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få.” – Jam 1:5
Vi är inte så ensamma, som vi kan uppleva, utelämnade åt de situationer vi möter utan vi kan be om lösningar direkt från himlen. Himlen vet det vi inte vet och har kunskap och vishet att dela med oss för att hjälpa oss som människor i de situationer vi möter.
”Den som räddar ett människoliv, räddar en hel värld”
”…vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?” – Mat 16:26
Jesus pratade ofta om saker med ett värde. Om pund, dyrbara pärlor och om pengaförvaltning mm. I en liknelse överlämnades en stor summa pengar att förvaltas, och när uppdragsvgivaren en tid senare gjort räkenskap och fått höra att tillgångarna investerats och förmerats fick förvaltaren beröm för det han gjort, och blev satt över ännu mer.
Man kan fundera på varför Jesus använder sig av såna bilder eftersom han på andra ställen fördömer kärleken till pengar och ägodelar som en drivkraft i livet. (Mat 6:24) Men av det kan man också förstå att hans liknelser handlar om nåt helt annat än fysiska pengar.
När Jesus retoriskt frågar vad ”en människa kan ge till lösen för sin själ” verkar han antyda att en människas själ inte kan mätas i pengar. Ingen som helst summa pengar kan lösa ut en själ. – Att rädda en människa för evigheten verkar vara den största vinst eller investering någon kan göra. Kanske då det att vi tycker det är svårt att berätta om Jesus för andra inte i första hand beror på vår personlighetstyp utan på att vi bara glömmer vad det är som står på spel, och vad som har ett verkligt värde.
Jesus vill att vår drivkraft ska vara kärlek till Gud, och till människor, men samtidigt uppmanar han oss också faktiskt på olika ställen och sätt att ”samla skatter” i himlen (Mat 6:20). Om vi verkligen inser att bara en enda människas liv är mer värd än allt som kan ägas här nere ger det oss ett mer verklighetstroget perspektiv på vad som är värt något och det gör oss kanske ivrigare i uppdraget att vinna människor för evigheten.
Iklädd Kristus
”Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom, men så frågade han: ”Är du verkligen min son Esau?” Han svarade: ”Ja.”
– Genesis 27:23-24
Konversationen kommer från en situation i bibeln när Jakob lurar till sig något av sin far som hans bror Esau skulle ha: den förstfödda sonens arv och välsignelse. Det var inte vad som helst utan avgörande för framtiden och nåt mellan Gud och mottagaren som inte gick att återkalla.
Esau och hans far Isak hade en speciell relation och Isak hade sett fram emot att välsigna sin son (1 Mos 27:4). Jakob hade inte samma relation men nu hade han lånat Esaus kläder och klätt ut sig för att få sin blinde far att tro att han var Esau. Jakob lyckades och hans liv och framtid förändrades från och med då.
”Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus… Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet”.
– Galatians 3:27-29
Gud är inte blind och går inte att lura men hans vilja är ändå att vi på liknade sätt som Jakob gjorde ska ”ikläda oss Kristus” så att han kan få välsigna oss med allt det goda han lovade Abraham, Isak och Jakob.
Berättelsen om Jakobs välsignelse finns nog där till vår uppmuntran. Vi kanske ser på vår historia som Jakob sen måste gjort. Jakobs namn betydde just bedragare. Men Gud höll ändå sitt löfte, välsignade honom och behandlade honom inte utefter vad han gjort. Och oavsett vilken självbild eller historia vi har vet vi att när Gud ser på oss ser han fortfarande sin älskade son, och det är också så han själv vill att det ska vara.
Där Guds Ande är, där är frihet
”Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.”
– 2 Cor 3:17
Som människa kan man känna sig bunden eller hämmad av olika saker. En av de troligtvis vanligaste sakerna är rädsla eller fruktan. Det den här versen säger är att det finns en plats där man kan vara fri: ”Där Herrens Ande är”.
Fruktan kämpade också apostlarna tidvis med, som tex när de hotades av myndigheter (Acts 4:29-30).
”När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet.”
– Acts 4:31
Det Gud svarade deras bön med var att fylla dem med helig Ande. Och nu var de inte längre fyllda av fruktan utan av frimodighet. Anden var svaret på deras fruktan; Anden driver ut fruktan (Rom 5:5, 1 Joh 4:18). Den människa som ständigt låter sig uppfyllas av Anden (Hebr 5:17) kommer ständigt att leva i frihet. För där Guds Ande är, där är frihet. Den som är fylld av Anden bär den närvaron och friheten med sig.
”Berusa er inte med vin, det leder till vårdslöshet. Låt er i stället uppfyllas av Anden…”
– Eph 5:18
Paulus och bibeln nämner om alkohol och om Anden i samma andetag på några ställen (Acts 2:13, 15, Luk 1:15) och det är troligtvis ingen slump. Den som dricker sig berusad upplever sig ofta modigare, ”friare” och gladare, men förlorar också samtidigt sitt omdöme och sina hämningar på ett negativt sätt. Anden ger sann glädje, frihet, bekymmerslöshet och mod på ett positivt och konstruktivt sätt. Gud vet att vi är människor med utmaningar på dessa områden, det är en av anledningarna till att han gett oss den Helige Ande (Joh 14:16). Anden gjorde lärjungarna frimodiga och fria från att låta rädsla för människor hindra dem.
Troligtvis behöver man ibland sträcka på sig, bita i och använda det mod och den kraft man har (Judg 6:14), men man gör också väl i att inte glömma bort att använda sig av den källa till frihet, glädje och frimodighet vi har i den Helige Ande.
Vill du se en stjärna…
”Du sade i ditt hjärta:
’Jag ska stiga upp till himlen, jag ska resa min tron ovanför Guds stjärnor. Jag ska sätta mig på mötesberget längst upp i norr. Jag ska stiga upp över molnens höjder, jag ska bli som den Högste.’”
– Isaiah 14:13-14
Det är lätt att falla för frestelsen att vilja vara någon eller något som på något sätt höjer sig över mängden. Det var det som blev Lucifers fall, det var det han sedan frestade Jesus med (om han bara föll ner och tillbad) och det var det lärjungarna tävlade om:
”[Jesus frågade] dem: ”Vad var det ni talade om på vägen?” Men de teg, för på vägen hade de talat med varandra om vem som var den störste.”
– Mark 9:33-34
Vad man strävar efter kan vara olika saker. Ingen vill ju verka skrytsam; det står att lärjungarna också teg när Jesus frågade vad de pratat om. Men det handlar troligtvis ofta om strävan efter erkännande och bekräftelse, att vara någon, ha ett yrke, en fin titel, en position eller ett renommé som inger någon form av respekt hos andra.
För Jesus hade resan gått åt motsatt håll. Han hade avsiktligt lämnat sin plats i himmelen på Guds högra sida för att födas i en fattig familj på jorden och betjäna mänskligheten (Mat 20:28). Därför kunde han med uppbackning säga till lärjungarna:
”…den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav.”
– Mat 20:26-27
Det Jesus säger är inte att ett gott rykte, en position eller ett respektabelt yrke är något fel för det han pratar om är en inställning och en attityd: Gud vill inget hellre än att få förändra vår status från slavar (Joh 8:34-36) till kungar (1 Petr 2:9). Men också samtidigt våra attityder från herrar till tjänare (Mark 10:42-43).
För om våra motiv är felaktiga kommer det bara leda i motsatt riktning. (Luk 14:11)
Om det var det här som drog ner en tredjedel av himmelen, det som Jesus frestades med och det apostlarna bråkade om är det kanske förståeligt om det också är en utmaning för oss och något vi också behöver vara vaksamma på.
Phil 2:3-5, Jam 4:10, Mat 11:29, Mat 5:5, Mat 18:3-4
Vårt dagliga bröd
”Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han lät dig äta manna, något som varken du eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Herrens mun.”
– Deuteronomy 8:3
Dagligt bröd
Versen är från Israels fyrtioåriga ökenvandring. Den svarar Jesus med när han själv på fastande mage vistas fyrtio dagar i öken. Han frestas av Djävulen som vet att han är hungrig och föreslår att han ska förvandla stenar till bröd. ”Människan lever inte bara av bröd utan av varje ord som utgår från Herrens mun” svarar Jesus (Mat 4:1-4).
Stenar till bröd
Det låter inte som så mycket till en frestelse av Djävulen att be Jesus att förvandla stenar till bröd, men förmodligen handlar det om samma frestelse som vi ofta ställs inför: att själva försöka mätta vår själsliga hunger med något som bara bedövar hungerkänslan en stund. Det Jesus säger är att människan är dagligt beroende av det Gud ger, precis som Israel var i öknen. Manna som varje morgon regnade ner från himmelen över Israels folk under ökenvandringen, och som är en bild på Guds ord, var det som höll dem vid liv i det näringsfattiga landskapet.
”Han lät dig hungra”
Varför gjorde Gud så med Israels folk? Varför lät han dem hungra och varför kan livet kännas just som en öken ibland. Att man känner sig så dagligt utelämnad till ett ord eller ett livstecken från Gud att man inte orkar med annars. Kanske är svaret att det är för att Gud behöver ödmjuka oss inför det faktum att vi alltid kommer att vara beroende av honom varje dag, oavsett om vi känner av det eller inte. I öknen blir det tydligt för oss. Gud har något nytt som han vill ge oss varje dag. Därför kan vi be: ”Fader, ge oss idag vårt dagliga bröd” (Mat 6:11).
Ett dukat bord
Gud inbjuder till att sätta sig ner vid ett dukat bord (Ps 23:5). Där finns det man behöver för dagen för att anden ska hållas frisk och levande.
”Varför ger ni pengar för det som inte är bröd, era inkomster för det som inte mättar? Hör på mig, så får ni äta gott och er själ njuta av feta rätter.”
– Isaiah 55:2