Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar:”Abba! Fader!” Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. – Romans 8:15-16
Alla människor har svagheter och brister som man kanske får jobba med hela livet men Gud vill inte att någon ska leva i fruktan. Fruktan eller rädsla är en riktig livsdödare och tar ifrån oss all energi och glädje vi har. – Rädsla för krig, sjukdom och död eller rädsla för att människor inte tycker om oss för vilka vi är eller vad vi gör. Eller att Gud inte vill ha med mig att göra. Att livet kommer att köra över mig. Fruktan är en skoningslös herre.
Han har frälst oss från våra fiender och från deras hand som hatar oss.
Han har visat barmhärtighet mot våra fäder och tänkt på sitt heliga förbund, enligt den ed han gav vår fader Abraham, att vi, frälsta ur våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan, i helighet och rättfärdighet inför honom under alla våra dagar. – Luke 1:71-75
Därför sände Gud sin son till världen; för att befria oss och bland andra saker berätta för oss vad Han tycker om oss, som jag fokuserar på i dessa rader. – För Gud älskar oss, uppifrån och ner. Och han vill att vi ska älska oss själva, inte på bekostnad av andra men för att vi är skapade av honom såsom han ville för att han ville ha oss så. Han vill till och med bo i oss! Han längtar efter vår gemenskap! Den vetskapen kan hjälpa oss med en av de kanske mest intima av rädslor; att inte känna sig älskad.
Han vill också att vi ska se att vi är del i ett större pussel eller sammanhang (1 Cor 12:12-26). Vi har egenskaper och förmågor som andra saknar och kan berikas av, samtidigt som vi kan berikas av andra.
Jag kan få vara sunt stolt över den Gud skapat mig till. – För alla är det inte lika lätt. Det kan bero på olika saker, men Gud vill inte att någon ska missa detta! Det handlar egentligen om vår Gudsbild – Om vi förstår att pappa Gud, som skapat allt, och är den mest beundransvärde, åtråvärda, mäktiga och omtänksamma personen i universum dagligen vill spendera så mycket tid som möjligt med oss får vi en grundtrygghet, frid och självkänsla som gör att fruktan för olika saker upplevs som harmlös. ”När jag har dig, vad frågar jag då efter här på jorden?” Då behöver vi inte söka vår bekräftelse hos människor utan kan istället uppmuntra andra för vi är trygga i Gud.
[Jesus blev människa] för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. – Hebrews 2:14-15
Fruktans moder kanske kan sägas vara just dödsfruktan. Rädslan för att bli tillintetgjord. Men genom Jesus seger över döden finns inte längre något att vara rädd för. Vi kan få leva i frihet. Botemedlet hette kärlek. Guds kärlek helar oss, besegrar våra rädslor och ger oss tillbaka vårt människovärde!
Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. Vi älskar därför att han först har älskat oss. – 1 John 4:18-19
Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss. – Romans 5:5
Sen vill och kommer Gud att förändra den som kommer till honom. Och det gör han för att han älskar oss. Men inte för att utplåna vår personlighet utan tvärt om låta oss komma in i det syfte han hade i åtanke när han skapade oss till dem vi var från början.
