”När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor”. – 2 Peter 3:11-13
Det står att vi kan påverka, påskynda, vilken dag då denna värld byts ut mot en ny himmel och en ny jord. Grundtextordet för påskynda är ”speudō”, som ju låter bekant. Anledningen till att det dröjer beror, säger Petrus, på Guds tålamod, att han vill ge alla möjlighet att omvända sig. På ett annat ställe står det att ”evangelium först måste predikas för alla folk, sen ska änden komma” (Matt 24:14). Med andra ord, ju mer ivriga vi är att dela med oss av evangelium ju fler kommer få höra och kunna ta ett beslut och ju fortare kommer dagen vi och denna jord längtar efter.
Kanske skulle man kunna jämföra med Israels folk i öknen. Guds tanke var egentligen att de skulle få gå in i det förlovade landet ganska snart efter att de lämnat slaveriet i Egypten, och inte traska runt i öknen en hel livstid. Men deras otro och rädsla att våga göra det Gud bett dem om höll dem kvar i öknen mycket längre.
Gud har betrott oss med försoningens ord (2 Cor 5:19), det är inte han som kommer göra det. Han har gett oss uppdraget. – Gud hjälp oss att ta vara på varje tillfälle så vi är frimodiga att dela med oss av vad vi fått så att den dagen inte behöver dröja lika länge!