.
Var lika tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom, när han kommer och knackar på. Saliga är de tjänare som Herren finner vakande när han kommer.
Amen säger jag er:
Han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem. – Lukas 12:36-37
Dessa två verser handlar om att vara redo när Jesus kommer tillbaka. Men det jag tycker är så fascinerande i texten är att den också beskriver på vilket sätt Gud behandlar oss. Jesus sa till sina efterföljare: Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Och eftersom Jesus alltid levt som han lär är det också så det kommer se ut den dag vi kommer till himlen. Hur uppochnedvänt det än låter.
Jesus, som bibeln beskriver som kungars kung och herrars herre och som inte är värd mindre än all vår tillbedjan, kommer ta på sig förklädet, be oss sätta oss för att sedan servera och passa upp på oss. Bilden känns fel. Ska han betjäna oss? Man förstår hur Petrus måste ha känt: ”Inte ska väl Du tvätta mina fötter?”
Men denna liknelse kan väl inte göra oss annat än ödmjuka. Om han behandlar mig så, vem är då jag att behandla någon som helst annan med en annan attityd? Att vara en gigant i Guds rike är att ge upp sitt liv för andra. Inte för sin egen karriär, sitt självförverkligande eller egen ära utan för andras.
Detta är så svårt att komma ihåg just för att det strider mot skär mänsklig logik: ’Att ge sitt liv är ju att mista det.’ Men så är det inte i Guds rike. Där är det tvärt om. Den som ger sitt liv han ska finna det. Störst är den som tjänar. Herre, ta mitt hjärta och forma det till din likhet!
Mat 23:11, Joh 13:1-17, Mat 10:39,