Vem är du, Gud?

Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.
– John 17:3

Jag vill lära känna Gud. En del kallar honom ”bibelns Gud”, och det är honom jag menar, men själv kallar jag honom bara Gud. För jag tror att han är hela universums Gud. Sen tror jag att bibeln kan hjälpa mig att lära känna honom. Jag tror också att han vill att jag ska lära känna honom*. Men inte bara jag såklart. Bibeln är världens mest lästa bok och det är ju ett av tecknen på att han velat nå fram till oss och i många fall lyckats med det.

Bibeln säger att Jesus är Gud och att lära känna honom är att lära känna Gud (Joh 14:9). Och Jesus är också känd. Men eftersom en del inte läser boken om honom men ändå säger sig veta vem han är finns många bilder av honom. Det fanns redan på Jesus tid (Mar 8:27-28). Och beroende på vilken tid man lever i förändras bilden av vem han är. Inte för att han förändras men för att man isolerar vissa sidor av honom eller anpassar honom till sin tid.

Andra har läst bibeln lite mer noggrant men menar att bara delar av den beskriver Gud rättvist och att det andra är sägner. Jesus läste också bibeln (”Toran”, ”profeterna” och ”de heliga skrifterna”), citerade den och han intygade dess legitimitet och trovärdighet. Han menade att gamla testamentet faktiskt handlade om honom själv (Joh 5:39).

Ju mer man läser bibelns olika böcker och brev, ju mer märker man hur de faktiskt målar en sammanhängande bild av Gud. Stor i nåd, tålamod och barmhärtighet (Ps 86:15) men också en som faktiskt rustar sig för strid mot människans uppror och ovilja till omvändelse (Ex 15:3-10), hur obekvämt man än kan tycka att det låter. Det finner vi inte bara i gamla testamentet utan också många gånger i nya, som i tex Uppenbarelseboken. En Gud som erbjuder total förlåtelse för allt vi ber honom om men som en kommande dag, när nådatiden är slut, kommer att döma alla de som inte ville ta emot den (Rev 16:10, Matt 25:31-46). Han är stor i tålamod och sen till vrede men inte utan vrede eller med evigt tålamod (2 Petr 3:9-10).
Ska vi alltså lära känna Gud behöver vi lära oss, inte bara vad som gläder honom utan också vad som förbittrar honom. Man kan vara så ovan vid dessa termer att vi värjer sig för hela konseptet tror jag, så kan jag känna i alla fall. Men Gud verkar inte skämmas inte för sig själv, därför borde nog heller inte vi göra det. Gud har bevisat sin kärlek till oss (Rom 5:8-10) så det behöver vi aldrig tvivla på men vi ska heller inte överbetona en sida så mycket att helhetsbilden till slut blir felaktig. Åt något håll då förstås.

Då tänker jag att man kanske bör fundera på hur man ska förhålla sig: Om jag säger mig tro på Jesus vore det mest konsekventa att tro på vad bibeln säger om honom. Om Jesus menar att skildringarna i gamla testamentet är korrekta så behöver jag kanske också tro det, kan jag annars säga att jag egentligen tror på samma person? Det kan förundra mig lite att en del så hårt vill hålla fast vid den kristna titeln fast man i grunden inte vill tro vad Jesus säger om Gud och sig själv.

En dag ska Jesus komma tillbaka, men innan dess säger han att många ska komma i hans namn och uppge sig vara Messias, och många kommer att bli bedragna (Mark 13:5). Vi uppmanas att vara vakna och nyktra så att vi inte själva blir förvillade. Vi behöver ha lärt känna honom som han verkligen är så vi vet vem det är vi väntar på.

Det finns ju mycket att säga om det här, vem Gud är sammanfattas inte på några rader men det är nog nyttigt att ställa sig frågan hur väl jag känner Gud. Ett djupare studium kanske skulle vända upp och ner på en del jag lärt att ta för givet. Grunden är att Gud är universums ursprung och mittpunkt och om vi lever i en kultur där vi eller jag istället är det, får man kanske räkna med att en del tankemönster behöver monteras ner om grunden ska bli rätt och vi ska kunna lära känna honom som han är. Honom som bibeln beskriver både som Guds lamm och lejonet av Juda.

1 Tim 2:3-4, Joh 1:1

Lämna ett svar