I olika sammanhang har man ju olika syn på den frågan. En av orsakerna är troligtvis för att vi inte alltid ser att alla blir botade när vi ber för dem. Utifrån en del verser i bibeln kan man få bilden av att Gud använder eller tillåter sjukdom av olika anledningar. För att fostra sitt folk eller straffa synd, eller som i Jobs fall för att pröva honom. Flera bibelord visar att synd och sjukdom är nära sammankopplade*. Sjukdom och död var också den förbannelse som drabbade världen när de första människorna föll.
Gudsbild
De som hävdar motsatsen, att Gud aldrig skulle ha någonting med sjukdom att göra, hänvisar bla till att det ser märkligt ut att Gud, som vi kallar vår far, skulle tillåta eller aktivt lägga sjukdomar på människor av olika anledningar. Vilken far skulle göra något sånt? Och skulle inte Gud alltid vilja att den som drabbas av sjukdom blev frisk?
Bryggan mellan dessa två uppfattningar finns i Jesaja 53. Synd, sjukdom och död är nära sammankopplade. Och syndens förbannelse leder forfarande till död. Men Gud lade allt detta på sin son. Han tillät och var aktivt delaktig i att lägga, inte bara all synd utan också all sjukdom och smärta på honom. Syndens förbannelse drabbade honom. Och igenom hans sår är vi helade!
Spelar det någon roll vad jag tror?
Om jag inte känner till Guds intentioner och vad han gjort kommer jag inte be med samma övertygelse om helande. Och kommer inte miraklet kan jag tro att det beror på Guds ovilja eller ”högre syften”. Jesus var Guds inkarnation på jorden. Och för honom var det alltid ”Jag kan och jag vill bota”. Och ser vi för lite av helanden får vi med ännu större iver be bönen: – Låt ditt rike komma, och låt din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden!
*Gen 28:21-22, Gen 32:39, Lev 12:10